Det är kväll, grabben sover. Själv har jag varit på en härlig promenad med Sofia och dogsen. Var skönt att röra lite på sig omän det inte blev så långt. Jag har ju börjat leva sundare och gör mina magövningar i stort sett varje dag. Vi har haft det riktigt mysigt ikväll, åt en god middag tillsammans, Alexander vräkte i sig mat, efter maten så avslutade vi med en glass var till efterrätt.

Alexander var så himla go och mysig ikväll, kanske var vi ganska trötta båda två. Jag och han la oss i soffan tillsammans meddans vi tittade på Alfons såklart, men mysigt det hade vi.

Jag önskar bara allting kunde få fortsätta vara bra, imorgon ska jag hjälpa en kompis med en grej och måste samtidigt städa, städa, städa och vill samtidigt bara soooovvvaaa. Nåja i helgen ska jag nog mest troligt bara ha egen tid med grabben och mina hundar. Det känns som att vi behöver få vara ifred med varandra nu när allting är som det är med det andra. Jag och min älskade son hör ihop tillsammans, han är en del av mig och kommer alltid att vara det oavsett vad som händer. Jag ska inte dö, han ska inte dö, vi ska inte få några såna sjukdomar eller nånting annat. Ingen eller inget ska få förstöra våra liv tillsammans. Jag behöver mitt barn, han behöver mig. Vi ska klara det här tillsammans, och som jag sa tidigare, hundarna STANNAR hos mig, det finns ingenting som kan få mig att ge upp mina hundar!. Min son och mina hundar är mitt liv, min familj och tillsammans ska vi överleva det här. Den skräckhistoria som vi befinner oss i nu ska vi ta oss ur tillsammans. Vi har ett gemensamt mål som vi ska ta oss till tillsammans     .   

Även om jag har panik och fruktanstvärt ont i själen ibland så kommer jag aldrig att ge upp mitt liv för jag lever ett underbart liv med min familj och det kommer vi att fortsätta att göra tillsammans!.

Idag har varit en skitdag rent ut sagt. Inte för att jag har mått dåligt och haft min vanliga ångest, nejdå idag har jag bara varit mäktigt förbannad + sur och grinig mm. Finns som ingenting som fick mig på bättre humör, förmiddagen var värst speciellt morgonen då man hade besök av 2 idioter som påstod att man har ett smutsigt hem pga lite hundhår i ett hörn. Jag kände bara hur jag ville slänga ut dom båda men istället bet jag ihop så mycket som jag bara kunde, jag tog med mig Alexander in i hans rum och lekte där med honom en stund innan jag och han la oss i min säng och läste lite Alfons och ringde till hans pappa. Efter det for han till dagis och jag la mig och sov när jag kom hem, jag sov till klockan 13, är fortfarande trött men har hunnit bli på lite bättre humör. Jag gick till Alexanders dagis och hade ett möte med Kerstin, underbara fina människa. Efter det mötet var jag på mycket bättre humör, tog med mig sonen och drog iväg upp på solbacken och handlade. Så nu är maten på gång här hemma och sen ska jag bara ha kvällsmys med pojken och dogsen innan det blir läggdags. Jag är slut.

Alexander fixk föressten tag i min kamera för en stund sen, han lyckades ju ta ett gäng med bilder. Otroligt hur fort han kom på hur man använder kameran, en sak till som gör det så roligt är att så fort han ska ta en bild så säger han smile. Gokillen min.

2 av bilderna som han tog, han kanske inte är mästerfotograf ännu men med tiden kanske han blir. Jag tycker han var duktig även om dom inte blev helt vanliga. Han är mammas lilla fotograf åtminstone  .

Han är nog lika trött som jag, åtminstone ser det ut så på bilden. Men då vi fick besök av en kompis för en liten stund sen så håller han humöret uppe. Efter som att man har besök av en kompis nu så blir det nog att passa på att ta med sig dogsen på en lite längre runda när pojken har gått och lagt sig.

För ca en timme sen då jag höll på att greja i köket så hör jag hur Akila börjar morra i vardagsrummet, det var inget vänligt morr så jag gick dit och tittade på henne, då blev hon tyst. Men så fort jag lämnade vardagsrummet så började hon morra igen. Jag gick in och satte mig här och då ser jag hur hon går mot hörnet bredvid balkongdörren och morrar, hon ser helt klart någonting. Ganska häftigt att hon reagerade så starkt på nånting som var där men som inte Chila reagerade på eller jag såg eller kände av. Man blir mer och mer sugen på att kontakta det okända när tom hundarna börjar reagera på nånting. Det känns lite bättre nu, åtminstone för stunden. Jag har renbäddat båda sängarna och fått undan en hel del. Jag funderar på att prata med min läkare om insomningstabletter då jag inte kan somna på kvällarna längre, även om jag har gått upp tidigt, vilket jag oftast gör med sonen så är jag klarvaken på kvällen. Jag har ju mina teorier om varför men får se vad jag kan göra åt den saken.

Så mycket mer har jag inte att dela med mig av idag. Jag var förbi stan en vända på förmiddagen och köpte två linnen och sen när Alexander slutade så köpte jag en till keps åt honom från Kapahl på solbacken. Alexander var en ängel när vi var och handlade på Maxi bla, han fick åka i en såndär bilvang och satt och njöt i aldra högsta grad. Imorgon när han är på dagis blir det att köpa födelsedagspresenter till honom. Min son ska få någonting som han är värd och som jag vet att han kommer att tycka om. Jag har dock ingen ide såhär och nu vad jag ska ge honom, men någon fler pysselbok och lite leksakspegnar blir det nog åtminstone. Han älskar ju att pyssla, kanske köper jag några pärlor som han kan göra nånting med tex + lite nya böcker, våra mysstunder när vi läser tillsammans är underbara dock lite utjatatade böcker. Hmm jag hade visst en hel del ideer  .

//God natt.

Livet kan vara så smärtsamt på så olika sätt. Jag har ont, kropp och själ hänger ihop. Den inre smärtan som jag har är nästan outhärdlig, men att jag sen har ont i magen skiter jag fullständigt i. Jag fick hämta min son tidigare på dagis idag pga en sak, det var ingenting med honom, absolut inte det var något annat. Jag har sån ångest så jag nästan får krupp över allting som händer. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen, jag vet bara att jag har hamnat i helvetet på jorden. Det är några personers fel, några personer som gör mig illa, fruktansvärt illa. Men min son mår bra och det alltid det viktigaste, när jag och han leker eller bara är med varandra så känner jag bara hur mycket jag älskar honom, jag har inte en susning om vad jag skulle göra om jag förlorade honom. Men det är inte aktuellt, det är inget sånt som har hänt.

Ikväll tog vi det bara lugnt och såg på tv tillsammans, han somnade i soffan så trött var han. Älskade son  . Utan dig kan inte jag leva  . 

Sonen på dagis, hundarna är nyrastade och jag har snart druckit upp mitt kaffe.

Dags att börja städa innan man drar iväg till stan en snabbare vända och sen far och tar ut Tarzan, kanske Mocca också. Klockan 13 får man ju besök, hmm är inte helt pigg på det men det får gå endå.

Den här tisdagen har jag bara unnat mig själv att ha roligt efter mötet med Alexanders bhvp som berättade sin bedömning om honom. Det var ett bra möte som gav mig viktig info om min sons utveckling. Direkt efter mötet så körde jag till Linnea och var där tills jag skulle hämta min son på dagis. Blev även bjuden på lunch där, tala om att den tjejen passade upp mig idag, sen när jag sa hur gullig hon var som gjorde det så sa hon bara: ja men det förtjänar du gumman, du som har det så jobbigt nu. Alltså såna vänner som Linnea växer inte på träd, jag har verkligen haft tur som har träffat denna goa tjej.

Självklart hade jag dogsen med mig dit, men vissa stunder var dom mer vilda än tama, men roligt hade vi allihopa.

Tillsut la dom sig ner. Jag brukar inte låta mina hundar busa inomhus, men jag antar att det gjordes ett undantag idag utifrån bilderna.

Direkt efter jag hade varit där och sen farit och hämtat sonen så bar det av till nästa vän som väntade på oss.

Den här goa tjejen bjöd på middag, barnen lekte inte speciellt mycket med varandra idag, men så länge dom inte bråkar så är ju allting lugnt.

Vi blev inte där så jättelänge, jag trodde hundarna skulle vara slutkörda när vi kom dit men nog hade dom ork endå. Dock var vi ju inte där så speciellt länge. Så sen när vi for därifrån så blev det ett sista stopp på vägen hem då vi svängde förbi Michelle och Eliot en liten stund. Men då fick dogsen vänta i bilen. Båda barnen var ganska trötta så det blev ju en del bråk, jag stannade bara och tog en kopp kaffe innan vi for hem.

Barnen bråkade bla om den där bilen som Alexander sitter på. Vi gick in med dom då det blev jobbigt för dom att bråka och för oss att gå emellan hela tiden. Nåja en kort stund är ju alltid nånting. Nu sover pojken och jag har städat undan en del, ska fortsätta imorgon. Ska nog hoppa i säng jag också om en liten stund.

//Ha en bra kväll.

Då har man varit på 3 års kollen på bvc. Hans längd och vikt var precis som det skulle, han följer sin kurva exemplariskt. han väger nu 14.9 kg och är 96,5 cm lång. Otroligt så stor han börjar bli nu. Han fick göra en del tester där också, bla kolla på bilder som han skulle beskriva + rita och sen prata med Monica rent ällmänt. Han var inte riktigt på humör för allting men i det stora hela så gick det nog ganska bra faktiskt. Så det känns riktigt bra faktiskt.

Nu ska jag passa på att städa undan det jag hinner innan jag ska vara på nästa möte hos Erika klockan 10:30. Men mycket hinner man ta på ca 30 minuter. Ska bara dricka upp mitt kaffe och ringa till Linnea eftersom vi hade tänkt ses idag. Ska jag dit så tar jag dogsen med mig, annars får dom vara hemma meddans jag är på mötet.

// See ya!

När man har det svårt och allting är som det är så kan man bli lite ego.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. När jag är i botten och kämpar för att ta mig uppåt så kan jag bli extremt ego. Det är inte för att jag struntar i mina vänner utan för att jag helt enkelt inte orkar finna för någon annan än mig själv och min familj.  Ikväll har jag lyssnat på musik och druckit kaffe meddans jag har myst med hundarna. Så nu känns det faktiskt lite bättre, dagen har ju inte varit så hemsk som jag trodde hela den här dagen skulle vara. Men det är samtidigt ingen dag som jag vill uppleva igen, för stunder på dagen har varit extremt jobbiga. Men ni får ha talåmod med mig just nu, för mitt mående kan slå om direkt, man vet aldrig hur jag mår om 5 minuter. När allt det här är över så kanske jag väljer att berätta om det i min blogg, kanske håller jag det för mig själv resten av mitt liv. Vi får se.

//God natt.