Skräcken griper tag om en, ångesten är näst intill outhärdlig, jag borde ha somnat för längesen. Jag är rädd, jag har ångest, min kropp skriker efter lugn och ro. Jag gråter inombords för jag kan inte visa mina känslor, jag litar inte på någon (känns det som just nu). Jag hatar allting, jag känner mig ensam. Ensam är inte stark, måste andas, måste kämpa, måste vinna. Jag vill bara komma härifrån med min lilla pojke och mina hundar, men vart ska jag ta vägen egentligen? Gbg? Stockholm? eller någon helt annanstans. Jag har pratat om Gbg, men vet också om mitt förnuft ska komma att jag inte kan fly från det här, det här kommer att jaga och förfölja mig tills det är över. När tar det slut?, när ska jag kunna slappna av och känna att allting är bra?.

Som jag ljuger för mig själv och alla andra när jag säger att allting är bra. Det är det inte, tvärtom!. Mitt liv håller att bli kaos, kaos pga att några personer gjorde mig så illa. Just nu skulle jag göra vad somhelst för att få ha någon hos mig, bara jag slipper vara ensam. Min son sover i sitt rum, han ska till dagis om några timmar. Jag borde sova, jag borde gå lägga mig i tid, jag borde göra sååå mycket. Det är så lätt för andra att säga vad man ska göra och inte, men det är fan inte lätt att göra det när man själv är den där personen som står mitt i skiten och mår så dåligt så att man inte vet var man ska ta vägen, då är det fan inte lätt.

Hjälp mig, snälla!

Jag ber om hjälp!

Jag vill inte må såhär!

Jag vill inte ljuga om mitt mående för hela världen!.

Jag vill ha tillbaks någon!

Jag vill ha mina vänner hos mig!

Framförallt så vill jag inte vara ensam.

Jag vill bara att ni ska lyssna på mig och finnas där.

Det gör ni hela tiden, kan inte den ena så kan den andra!.

Hur fan ska jag stå ut?

Kraften jag har nu får jag från min son och mina vänner!.

Men hur länge räcker den?

Det finns så sjukt störda människor,

det finns så sjukt störda regler.

Sen finns det människor som ljuger!

Det finns människor som ljuger i sitt jobb.

Det finns människor som vill förstöra,

sen finns det människor som vill hjälpa.

Jag vet inte riktigt vem som vill vad.

Egentligen vet jag nog det, men som det känns nu vet jag ingenting. Jag är sååå förvirrad och sååå förtvivlad och sååå arg och hatisk.

Var det därför jag överlevde? För att få gå igenom det här. Kommer jag att överleva det här också?

Jag överlever för min son!, jag kämpar vidare för min son!

Jag kämpar enda in i döden  för min son!

Så nu vet ni det!!!!.

Har städat undan en del och sen bara suttit i soffan med mina egna tankar. Nästa måndagg fyller Alexander 3 år, tiden rusar iväg. Jag har inte en susning om hur jag ska göra med inbjudningar mm. Familjen går först, hans pappa och släkten från den sidan kanske får komma på kvällen tex eller om vi far dit, jag har inte en susning om nånting. Kanske borde man laga någon middag här och bjuda några stycken, hmm inte en susning om vad som kan vara bra eller dåligt. Kanske firar vi honom redan nästa helg, vänner får komma då och sen får familjen komma på hans riktiga födelsedag. Det är dumt att han fyller år på en måndag, men inte mycket att göra åt. Jag får helt enkelt fundera vidare.

Nu ringer Erica, måste ta det här.

//God natt.

Efter en helt underbar dag med vänner och familj på Nordanå så har pojken somnat för natten, hundarna sover och jag måste såklart sätta igång med städningen. Men det är det värt då dagen har varit helt underbar.

Jag och kompisen som var här tog oss en snabbrök innan vi begav oss. Orsaken till att jag skriver att jag har en kompis här eller flera utan att använda namn är i respekt för att alla inte vill vara med i min blogg eller andra orsaker. Jag kan också berätta att jag har börjat träna magen mer och mer, än så länge syns det inte så mycket, men plankan och ptjaa vad den andra övningen nu heter ger muskler, det känns nu och kommer att kunna synas ganska bra inom en snar framtid.

Hursomhelst så gav vi oss iväg mot Nordanå hela gänget, min coola grabb älskar mina vänner, inte fick jag leka med honom när vi skulle gå till bilen, nej nej då var det kompisen som gällde.

När vi var på Nordanå var det mycket spring och bus, det var ju ett gäng med barnfamiljer där och som det såg ut så fick Alexander sällskap av en flicka en stund. Jag och tjejerna satt och tittade på meddans Alexander och min kompis lekte. Det är ju bara såå underbart att ha så bra vänner som ställer upp för en och ens lilla pojke när man har det svårt. Meddans dom busade tog jag en liten runda bredvid vattnet med tjejerna innan det dök upp en kompis till. Vi hängde där allihopa en stund innan det var dags för mig, grabben och dogsen att bege oss. Vi for till solbacken och småhandlade, vi avslutade såklart med en korv och festis till Alexander och en fanta till mig.

Alexander åt faktiskt 2 korvar innan det blev kvällsfika hemma och sen dags att hoppa i säng.

Men nu är det dags att ta tag i den tråkiga städningen, telefonen håller på att laddas, men jag ser att jag har några missade samtal från några kompisar. Jaa ensam är man då inte, även om jag kan känna mig som jordens mest ensamman person ibland. Men vänner det har jag, och Alexander har jag + dogsen. Jag är ju jättenöjd med mitt liv om jag nu bara kan få slippa det här andra som följer efter mig. Men det tar ju slut det med någon gång.

Grabben sover så då passar man på att chilla på balkongen mellan varven. Jag vet att jag måste städa men orka göra det nu när det är så otroligt härligt ute liksom. Städningen får vänta till ikväll, jag har ju åtminstone startat några maskiner som går för fullt nu. Ska tömma tumlaren så det bara är att snöra in tvätten i den och starta när tvättmaskinen är färdig. Det är så grymt varmt ute nu så dogsen får nog vänta med den längre rundan tills det blir lite svalare ute, kanske far jag iväg sen och låter dom bada igen.

Jag vattnade mina växter innan Alexander somnade, han ville så hemskt gärna hjälpa till, men då det blev blött överallt inne så bar jag ut en fejkväxt som han vattnade gång på gång i säkert 10 minuter. Jag var ju lite smart där, hade det varit en av mina levande växter så hade den ju drunknat. Alexander sprang in i köket och ut på balkongen flera gånger och fyllde på vatten i blomman.

Hundarna älskar att ligga i solen, dom turas om att ligga därute tillsammans. Min älsklingar.

Alexander sover i min säng. Han la sig där själv och somnade, värmen gör sitt med hjärtat mitt, han blir mera trött men samtidigt mera glad av sommaren. Kanske smittar det av sig från mig, kanske är han så som person. Vem vet?.  .

Det är jättevarmt ute, så jag funderar på vad jag och min lilla familj ska hitta på idag. En sak är säker, vi ska vara UTE  !. 

Jaa som vanligt har tiden rusat iväg, jag ska snart sova. Hundarna sover, dom är utslagna efter igår. Min dag har varit bra men mitt mående har väl varit lite upp och ner. När vi har varit ute har jag mått bra och varit jätteglad men då när man sätter sig ner hemma och lugnet kommer så kommer också ångesten. Veckan som kommer nu blir ju inte rolig alltså, men det är den absolut värsta veckan sen är det värsta över. Det händer lät att man kommer tillbaks till dom dumma tankarna, jag borde egentligen bara slappna av och köra mitt race. Men vem vet vars allting slutar?, hmm, ingen i nuläget. Nåja det hjälper inte att sitta här och skriva om det, det är ju inte direkt sånthär jag vill läsa om om ett år. Vem vet föressten vad man gör om ett år från och med nu?. Jaja nu ska jag sluta tjata om sånt som kommer längre fram och stanna i nuet. För stunden känner jag mig lite si sådär, men nu ska jag gå lägga mig och försöka somna.

2 utslagna tjejer.

Egobild på mig som sitter och funderar i mitt rum. Dags att hoppa i säng  .

//God natt.

Allt man gör är att chilla och njuta av värmen, jag ska ta ut dogsen nu innan jag tar mig en dusch och sen ser på eurovisions finalen. Pojken sover fortfarande, han var verkligen slut, men jag tror han blir tröttare av värmen pga sin epilepsi. Nåja nu blir det en powerwalk med dogsen.

Då det var så extremt härligt väder ute så for vi iväg till Nordanå och lekte i lekplatsen där + åt glass. Vi hann med en hel del meddans vi var där, vi var också och tittade i museet. Men en lagom liten utflykt som var otroligt trevlig för oss allihopa. Dock fick utflykten dit ett hastigt slut då jag och Alexander låg på en av gungorna tillsammans och min kompis knuffade på. Först trodde jag att Alexander höll på att somna vilket han nog också gjorde, sen efter en stund märker jag att han börjar må illa, jag hinner bara säga stop till min kompis som knuffar på, sen kommer det. Alexander spyr ner hela mig + sig själv, då var det dags att fara hem. Han somnade i bilen, så trött var han, så nu ligger han i sn säng och sover. Jag har nyss rastat dogsen och har två kompisar här på besök som jag ska gå vara lite social med.

En härlig utflykt denna underbara sommardag  .