Ja nu är man tillbaks igen bloggen.

Som ni alla vet så skulle jag på ett ultraljud den 29:e för att se hur långt gången jag var och för att fatta ett beslut kring abort eller inte. Jag for dit, MEN på ultraljudet så såg man inte det man trodde man skulle få se. Det visade sig att graviditeten hade satt sig i högra äggledaren, vilket hade gjort att den hade brustit. Jag hade blod fulla buken vilket nog är förklaringen till smärtan som jag har haft. När dom såg det blev jag direkt skickad till operation. Jag hann inte reagera på nånting, jag skulle ju boka tid för en abort, vad var det som hände???. Rolf schliker som gjorde operationen sa till mig att om vi inte opererar dig omgående så kommer du att dö. Jag hängde fortfarande inte med, skulle jag dö?, var jag i en så alvarlig situation att det var livshotande??. Plötsligt var jag på operationen där dom sa lite saker som hastigast, typ vi kommer att he ner ne slang i halsen på dig när du är sövd för du behöver hjälp att andas. Jaha vadå? kommer jag att sluta andas? vad händer med mig??. Vi vet vad vi gör, det är ingen fara, du kan vara lugn, godnatt.

Vaknade upp på intensiven, vad hade dom gjort med mig?. Jag sov 6 timmar på iva innan jag verkligen började kvickna till. Okej jag vet att jag blev opererad men vad mer?. Dom kommer in och berättar att allting har gått bra, dom har tagit bort höger äggledare och tömt buken på blod på operationen, ok jag var alltså inte gravid längre. Fick ligga kvar på iva ett tag till innan jag blev hämtad och lagd på en annan avdelning. Fick 2 sprutor när jag kommit dit, en mot blodproppar och en morfinspruta till mot smärtan, sen sov jag. Vaknade några gånger på natten av att dom ville ge mig mera smärtstillande. Sen sov jag ännu mer. Dagen efter så var jag relativt pigg så då fick jag vet samma sak igen, men kunde ta informationen på ett lite bättre sätt 6 deceliter blod i buken är mycket, jösses. Fick äta lunch, fick besök av min moder och min son. Började gå runt i rummet med min svävare som jag fick låna, det gjorde ont, jag blev trött och yr, fick lägga mig igen.  Sen fortsatte jag att hålla på sådär några timmar till. När läkarna ansåg att jag var tillräckligt pigg så fick jag fara hem med smärtstillande och order om att inte göra nånting annat än att ta det lugnt. Alexander då? han är just nu hos mina föräldrar och kommer att vara där åtminstonde en vecka, städa får jag inte heller göra och handla själv kan jag ju bara drömma om.

Idag mår jag ganska bra, har inte hunnit svälja allting som har hänt ännu. Jag har blivit snittad i buken så jag har ett lång plåster där. Den 1/4 ska jag tillbaks till lassarettet och ta bort agrafferna, sen den 26/1 ska jag på en undersökning till för att se att allting har läkt som det ska mm.

Hmm när kommer min reaktion på allting?, när kommer jag själv att förstå vad som har hänt?. Men nu vet alla vad som hände med min graviditet. Så det blir inga fler barn just nu. Självklart kan jag bli gravid igen fast jag bara har en äggledare, men det finns alltid en ökad risk för att det kommer att hända igen. Men nu vet jag av egen erfarenhet hur skört livet är, hur nära det var att mitt liv tog slut. Det skrämmer mig, det kommer att skrämma mig ännu mer när min reaktion på allting kommer.

//Var rädd om livet, ni har bara ett.

Till att börja vill jag tacka för stöttande och gulliga kommentarer som jag har fått av min vänner idag.

Vi tog en promenad till Rossan idag, hon mötte upp oss ute så sen gick vi iväg hela gänget. En härlig promenad men barnen på varsin pulka och Tarzan som gick bredvid oss. Det blev lite intensivt där ett tag med barnen kände jag men samtidigt hade vi riktigt trevligt. Precis en kväll som jag nog behövde. Tack för det.

Nu ska jag försöka göra lite nytta och sen bara ta det lugnt ikväll.

Jag har inte riktigt haft orken att blogga så mycket sista dagarna då jag har haft sååå mycket annat att tänka på. Men det blir väl bättre så småningom, efter reng kommer solsken.

//Ha det bra

Vet inte varför, det är en sån dag då jag bara vill vara ifred. Ilskan kommer nog från alla håll just nu, Ilskan att bli dömd när inget beslut är taget bla. Ilskan att killar kan lura tjejer så i den mildaste grad och bara komma undan med det mm. Det finns mycket som gör mig arg. Ilskan av att alla tittar på tjejen och tycker och tänker så mycket när det enda tjejen ifråga (åtminstone jag) bara behöver tänka en gång extra. Som att det skulle vara som att sälja en sak eller nånting.

Kan ju tala om för er genier att man bör vänta tills man är mellan vecka 7 och 9 innan man gör en abort då det är minst risk för komplikationer då, jag befinner mig mest troligt i vecka 6. Imorgon ska jag göra ett ultraljud, sen tas det ett beslut från MIG om jag ska behålla eller inte. Jag lovar att ni kommer att få bli informerade om det belutet sen så ni har lite mer att livnära er på.

Jag kommer garanterat att få minst tusen elaka kommentarer efter det här inlägget, men vad spelar det för roll?. Ryktet går ju redan, jag har ju redan fått min dom.

Nu är det absolut inte alla som ska ta åt sig av det här, för det finns dom i världen utanför som har varit väldigt omtänksamma och frågat hur jag tänker och kommit med ideer och stöttat mig på många sätt men också vågat säga vad dom tycker.  Jag har fått mer stöd från mina läsare än skit och då menar jag alla sorters stöd.

Men sen finns det dom där andra som konstigt nog vet så mycket mer om det här än vad jag själv vet. Jag tycker dom ska berätta för alla inklusive mig hur det egentligen är eftersom dom nu vet så mycket mer än vad jag vet.

Jag har inte tagit åt mig, men idag kände jag  bara att jag höll på att explodera. Jag har haft en del vänner som visat sig vara falska fega idioter, jag nämner inga namn. Sen har jag haft fler vänner som verkligen har varit vänner, fler vänner än vad jag själv visste att jag hade. 

Oavsett vad jag beslutar imorgon så vill jag tacka dom flesta av mina läsare för deras uppriktighet och deras stöd, det har värmt mer än vad ni tror.

Till er andra, fortsätt snacka om det roar er, det är väl det enda sätt ni kan livänära er på.

//Lives go on

Har haft en mycket trevlig kväll med Ida, Oscar, Olle och Alexander. Det blev pizza på Tre kronor sen hem till dom, där vi såg på film och hade allmänt trevligt.

         Alexander var riktigt duktig på att äta ikväll, sånt är ju alltid kul. Själv mår jag illa efter maten. Nu är det alldeles försent för att vara vaken som vanligt så det är absolut dags att hoppa i säng.

//God natt

Sitter här en kort stund meddans Alexander och Olle gör sig iordning i badrummet. Vi ska snart fara och vara med Ida Maria och Oscar. Vi ska mötas på TRE KRONOR och äta tillsammans innan vi far hem till dom och har en trevlig kväll. Det var längesen vi sågs och hittade på något så det ska bli kul. Alexander sov ganska länge nu mitt på dan så han borde kunna vara uppe ett tag ikväll.

Annars har dagen spenderats hemma i lugnet, har varit i telefon med Rossan som jag egentligen skulle ha träffat mitt på dan, tyvärr hann vi inte göra det idag så vi får ta det imorgon. Nu ska jag gå göra mig iordning.

Då har man kommit hem igen efter en liten julafton hos mina föräldrar. Där bjöds det på god mat och trevligt sällskap. Sen var det dags för julklappar, Alexander hade fått en del men fick lite mer så han somnade för en stund sen go och glad i sin egen säng här hemma.

Själv fick jag 2 brandvarnare, en brandsläckare, en kokbok, lite kläder och lite mer. Jag är helnöjd. måste bara komma på var jag ska he brandsläckaren så inte Alexander kommer åt den. Nu känner jag mig helt slut, det som står på listan att göra är storstädning. Så det får jag väl spendera morgondagen med eftersom jag inte orkar nu ikväll, jag är för trött.

Ha en bra kväll alla läsare.

Nej när jag låg med den här killen visste jag inte att han hade flickvän. Jag tycker INTE att det på något sätt är ok att ligga med upptagna killar. Den skulden lägger jag på honom eftersom att det är så sjukt fel att göra så mot sin partner och mot den man hoppar i säng med.

Alla har rätt till sin åsikt.  Alexander kan självklart inte fatta ett sånt beslut, det förstår jag mycket väl. Och som du säger så ska man ALDRIG förlita sig på någon annan, det har jag fått lära mig. Så självklart måste jag tänka att jag MÅSTE klara allting själv. Min mamma är klok ja. Och jag lyssnar mycket på henne, men samtidigt vet inte hon allting om mig då jag inte berättar speciellt mycket för henne, tyvärr har inte hon och jag så bra relaton som vi borde ha.  Sen så är det så mycket annat som ska fungera också. Inte bara vad andra tycker och tänker, utan den som måste fatta beslutet är jag, sen måste jag också kunna leva med det både för mig och mina barn. Jag ska iväg på ett utlraljud snart och få veta lite mer exakt hur långt gången jag är mm.  Och ja jag har valt att berätta om det här i min bogg, det står jag för. Jag är öppen för både bra och dålig kritik. Men låter mig inte påverkas negativt av det utan funderar på hur jag ska göra.

Idag vaknade jag utan att ha det minsta ont, det var en riktig frihetskänsla. Jag känner mig väldigt trött men fortfarande väldigt glad åt att slippa smärtan. Vi ska snart iväg till mina föräldrar och ha en liten julafton såhär efteråt. Jag saknar Alexander så grymt mycket, sist jag träffade honom var den 23:e när Olle larmade, Alexander for samtidigt som ambulansen kom.  Så det ska bli jättemysigt att träffa sitt hjärta igen. Förhoppningsvis får han följa med hem ikväll  .

Till anomym så vill jag bara säga att jag i nuläget inte har bestämt nånting. Du har självklart rätt till din åsikt och jag är övertygad om att många delar den med dig. Dock vet du mfl för lite om vad jag och pappan till barnet har för kontakt och vad vi har kommit överens om mm. Det är inte heller något som jag tänker dela med mig av. Men inget beslut har fattats ännu och det är nånting som jag och pappan har pratat med varandra om.

En del tycker ju som sagt att jag absolut ska behålla barnet, det vill jag ju egentligen göra men samtidigt gäller det ju verkligen att tänka genom saken fler än en gång. En del tycker som anonym tycker att det är sjukt egoistiskt att behålla barnet eftersom pappan till barnet plötsligt har dragit sig ur. Jag tycker att det handlar mycket om vad jag som mamma klarar av själv. Visst alla barn förtjänar 2 föräldrar det håller jag absolut med om. Men samtidigt tänker jag, vad vill jag? vad vill Alexander? klarar jag av att ta hand om 2 barn?,  hur kommer barnen att få det? mm. Det är så otroligt mycket frågor och svar som jag måste ställa till mig själv innan jag kan säga nånting.  Det är ett livsavgörande beslut som ska tas och det tar man inte över en natt. Sen så kommer jag inte att stå helt ensam med båda barnen heller då det finns en kille som hemskt gärna vill ta på sig ansvaret för båda barnen, Alexander har en pappa som älskar honom och som han älskar. Jag vill fortfarande inte nämna namnet på killen som verkligen vill finnas för mig och mina barn om jag behåller nummer 2. Så därför behöver jag tänka genom saken fler gånger.