Just nu känner jag mig så grymt sviken och inte bara från en person. Jag trodde att det skulle bli kul, istället blev det bara kaos. Får väl se vad som händer med tiden... Jag är arg, hur kan någon sjunka så lågt som några stycken har gjort. Hur kan man så lätt häva ur sig en så självisk sak?.

Jag vet vart jag står, jag klarar mig, Alexander klarar sig. Men vem ska hjälpa dig?. Allt jag vill säga är tänk dig för.

Som att inte allt kaos runt det skulle räcka så fick jag veta att min mormor ligger på sjukhus, hon har tydligen halkat ute och brytit benet. Hur alvaligt är det i hennes ålder?. Hoppas av hela mitt hjärta att allting går bra för henne, älskade mormor.

Alexander sover, jag är jättetrött men kan omöjligt somna. Mitt liv har tagit en totalomvändning idag. Det finns alltid hopp för framtiden. Jag ger inte upp, NEVER!!!!.

Rosita och Bosse, TACK FÖR ATT NI FINNS  .

Bortsett från den stora nyheten som jag tänker dela med mig av längre fram så har jag och Alexander haft en bra dag med Rosita och Felicia. När hon hade hämtat Felicia på dagis så kom dom hit och var här med oss hela kvällen, riktigt trevligt att umgås med dom här hemma:

    Jag har inte så mycket ork att skriva just nu, då jag är ganska omtumlad efter denna underbara nyhet.

Men jag slänger ut ett videoklipp:

    Våra barn är ju bara så underbara, Rossan du är den absolut bästa som finns, du vet nog vad jag menar.

//Kram 

Jag fick veta en sak idag, jag fick veta en sak som kommer att förändra både min och Alexanders framtid. Rosita vet, Erica vet, Bosse vet. Min moder vet, alla blev glada utom min mamma. Jag älskar min mamma det gör jag verkligen, därför gör det så ont att hon inte tror på mig i den här frågan, både hon och jag vet ju att jag kan, varför då denna negativa reaktion?. Jag blev arg, sårad, besviken ja tom hatisk för en kort stund. Min mamma som alltid finns i vanliga fall, varför inte ge mig stöd istället för misstro?.                           Jag är inte det minsta rädd för framtiden för även om min hon eller farsan tror att jag inte kan så VET jag att jag kan, jag vet att jag kommer att fixa framtiden. Min son kommer att älska det, även jag.

Jag avslöjar var det här handlar om längre fram, en del kan nog lista ut det, andra inte.

//Ha det bra.

Nu tror jag det är +grader igen, det känns så och allting börjar smälta. Det var såphalt när jag och Alexander gick mot dagis, helt otroligt, jag vet inte vad jag ska tro om denna vinter. Ena dagen är det iskallt och andra dagen är det varmt ute. No matter what så är det alltid härligast när det är varmt, så länge ingen halkar och slår sig i halkan. Jag funderar på att köpa en hjälm till Alexander som han kan ha när dom är ute på hans dagis om det ska fortsätta vara såhär halt.

  Alexander står i köket och har nyss borstat tänderna. Kläderna han har är i storlkek 98/104 hur kan han har hunnit växa så mycket redan?. Just efter att jag hade tagit bilden så sprang ut i hallen för att klä på sig, då det var dags för dagis.

    Han har blivit så duktig på att klä på sig själv. Jag vet att det är skokaos i hallen så jag ska verkligen ta göra en storränsning bland alla skorna för en hel del av dom som ligger där har han vuxit ur. Jag är extremt långsam ibland.

Jag har nyss avslutat ett långt trevligt samtal med Erica på telefon, nu ska jag lägga mig och vila en stund då jag är extremt trött. Jag hade svårt att sova inatt, katterna härjade lite överallt i lägenheten, Alexander kom till mig mitt i natten men hade svårt att somna han också. Sen när han väl somnade bökade han på i sömnen  så det blev inte mycket sömn för mig inatt. Ska starta diskmaskinen, tvättmaskinen är redan igång. Sen måste jag dammsuga efter alla djur som har varit här, Tarzan och Dewey var ju båda här till igår. Nu är det bara Sky och Meja här hemma vilket är riktigt skönt faktiskt.

Sen kunde jag ju inte sluta läsa i boken:

   Den blir bättre och bättre hela tiden, jag tror jag läste till tolv inatt. Så att jag är trött nu är inte bara Alexanders fel, verkligen inte. Men jag får skylla mig själv när jag lägger mig och läser och inte kan sluta. Böcker kan vara så beroende framkallande, speciellt böckerna som jag har fått låna av Jennie. Tack vare henne så har jag kommit på att verklighetbaserade böcker verkligen är min grej  .