Livet är unikt för alla på väldigt många olika sätt. En del mår bra, en del väljer att avsluta sina liv, en del gifter sig och skaffar barn innan dom fyller 20. En del står ensam med 10 barn, en del med mindre. Alla har i fördomar om folk, folk som vi inte känner men bara har hört talas om. En del har fördomar om folk som dom kände när dom var små, folk som man blev ovän med då mm. En del tror, andra gör det inte. En del livnär sig mer eller mindre på skitsnack och skvaller meddans andra verkligen håller sig så långt borta från allting sånt som det bara går. En del gillar att förstöra för andra av olika orsaker, meddans andra gillar att hjälpa folk. Människan är en så grym och elak varelse, men samtidigt så underbar och varm. Alla vill vi någonstans vara den här underbara, varma fina människan. Dom flesta av oss är ju det, alla har ju trots allt nånting fint i sig.

Mitt liv har varit en stor berg och dalbana, först mår man bra, sen blir allting kaos, sen mår man bra igen och så har det fortsatt. En del saker har gått jättebra för mig meddans andra saker inte har gått alls. Min uppväxt var inte speciellt bra, enligt mig själv. Jag tittade på många andra barn och tänkte att dom där föräldrarna vill jag ha, den där familjen verkar lycklig mm. Alla har vi våra mörka hemligheter, jag tror inte det finns någon som inte har nått lik i garderoben. Många ger ju skenet av att ha det så bra och vara den lyckliga familjen utvändigt, men bara dom vet hur dom egentligen har det. Jag som barn låtsades vara glad och lycklig, men samtidigt visade jag att jag inte mådde bra, jag var rädd för allting. Fick jag hjälp?. NEJ, jag fick leva med känslan av att inte vara älskad, av att hela jag var ett stort misstag, jag var rädd hela tiden och kunde inte betee mig normalt. Nånstans mitt i allting blev jag så förvirrad så jag tom retade en del vuxna bara för att få uppmärksamhet, det slutade ju med att jag fick skäll av mina lärare te.x Det enda jag ville var att bli omtyckt, mina försök att synas och höras gav bara negativa resultat, men tom det kunde jag stå ut med för då visste jag iallafall att dom hade sett mig.

Det är inte en sån uppväxt jag vill ge mina barn. Jag vill att dom ska känna sig trygga, vara glada och framförallt veta att dom är någon att räkna med. Dom ska känna att dom har nånting att säga till om, dom ska veta att dom är unika och lika värdefulla som alla andra. Dom ska få veta när dom gör både rätt och fel. Dom ska växa upp med beröm och kärlek, men också med regler och konsekvenser. Jag kommer aldrig att bli den perfekta felfria morsan till mina barn, men jag kommer som alla andra att göra mitt bästa och se till att dom alltid kommer i första hand. Det är så jag tänker kring mina barn, jag kan bara hoppas att jag lyckas. Min son är 2 år och 6 månader, mitt andra barn har jag i magen. Det är på tok för tidigt att äns säga hur det kommer att gå i den frågan. Men jag vet att ni läsare redan har listat ut att jag är gravid igen. Många av er tänker, hur fan kan hon, hon kan ju inte ta hand om det barn hon har, eller så jävla oansvarigt mm . Men många av er läsare tänker också, gud så roligt, det hä fixar du gumman. Jag ska ärligt säga att jag just nu inte riktigt vet vad som kommer att hända kring allting. Jag gjorde 2 test igår och båda var dom positiva. Ska också säga direkt att jag i nuläget inte kommer att svara på några frågor om pappan till barnet som jag har i magen, dels i respekt för honom men även av andra orsaker. 

    Själv tänker jag att jag kommer att fixa det här om det nu går som jag hoppas på. Jag misstänkte sen ca 1 vecka tillbaks att jag kunde vara gravid, men ville avvakta med att göra ett test eftersom jag slog bort det då och tänkte att jag bara inbillade mig. Men då jag har mått illa och haft ont i brösten mm så gav Rossan mig ett test först som jag gjorde, som visade ett otydligt svar, först såg jag inte det andra strecket så jag gick till henne och sa att jag inte trodde att jag är gravid. Hon svarade då att hon såg 2 streck, jag tänkte direkt att hon inbillar sig, men då jag tittade igen så såg jag också ett streck till. Jag lämnade henne hemma med barnen och for till solbacken och köpte ett riktigt test som visar vilken vecka man är i. Ni ser själva på bilden vad svaret blev. Jag blev överlycklig, jag är fortfarande glad över beskedet och ångrar ingenting. Jag vet att jag kan ta hand om två barn. Förhoppningsvis blir jag inte ensam med dom.

Nu vet ni var jag står i livet.