Jag kan bara upplysa er om att jag har koll på situationen. Jag gör vad jag anser är bäst i nuläget, jag tänker frammåt också även om en del inte tycks tro det. Jag har inte påstått att jag inte vet saker, jag har inte heller påstått att jag klarar av allt. Nu befinner jag mig i en speciellt situtation som kommer att sluta på ett eller annat sätt.

Jag tänker absolut på barnen, speciellt på Alexander som jag har hos mig, som lever och som behöver mig hela tiden. Det finns fortfarande tid för en abort om det är det som krävs, om inte så föder jag ett barn till i Spetember tror jag. Jag har varit i kontakt med många för att prata om min situtation. Jag har också valt att inte skriva nånting om pappan i nuläget. Det betyder inte att jag inte gör det längre fram. Att skaffa barn är ingenting man bara gör, det är nånting man ska kunna ta hand om och leva med resten av ens eget liv. Ett barn behöver allt man kan ge + lite till.

Det är lätt att reagera och dömma någon då man inte vet allting om situationen eller hur personen egentligen har det. Jag vet många förlädrar både par och ensamstående som har klarat det mer eller mindre bra, jag vet också att en del av dom har fått elaka kommentarer och det har gått elaka rykten om dom mm.

Jag är helt övertygad om att det går rykten om mig, det tvivlar jag inte en sekund på. Men till dom som inte vet, snacka på om det roar er. Till dom som tror dom vet, ni får också snacka. Men om någon har några frågor så kom med dom. Jag lovar inte att jag svarar på alla, men jag läser dom och vill jag inte svara så får ni veta det. Jag vet var jag står, jag behöver inte svara på det jag inte vill, jag behöver inte heller försvara mig mot någon. För ingen vet nånting om det här mer än jag. Sen kan jag säga redan nu att jag ångrar att jag har berättat lite för mycket för en peron för det är ju uppenbart att h*n inte kan hålla käften rent ut sagt. Jag vet nog också vem det är som har snackat, jag säger det här till dig, du kommer INTE att få nån mer info från mig eftersom att du inte klarar av att låta mig ha ett privatliv. Jävla golare... Ursäkta hårda ord, men det är exakt vad jag känner. Och det står jag för.

Nu ska jag sova!!.

Så går allting frammåt, Alexander är på dagis. Igår var jag jättedeppad och mådde skit. Det var för att jag inte vet hur en person tänker kring vissa saker, men så började jag själv tänka efter. Jag har ett liv, jag väntar mitt andra barn, det ska gå bra no matter what liksom, det kommer att gå bra.

När jag åt lunchbuffen med Erica igår så slutade det med en halsbränna som inte var av denna värld alltså, jag tror jag åt lite för mycket, men det är svårt att stoppa när det är så sjukt gott. Imorse vaknade jag av att Alexander busade, då tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är som har min fina son, mina fina vänner mm. Jag har verkligen ingenting att klaga på, bortsett från en sak som jag inte vill skriva ner här.

Nu ska jag försöka få i mig något, jag mår illa. Jag gör det när jag inte äter direkt då jag känner mig hungrig. Jag börjar tvivla på om jag inte är längre gången än vad testet säger. Men det blir väll att ta kontakt med mvc snart. Jag måste bara prata med pappan till barnet som inte dök upp igår som han sa att han skulle göra.

Idag ska jag städa här hemma, jag hoppas Rosita hör av sig och kan ta sig hit. Jag vet inte om jag orkar fara till henne idag. Nåja får se vad som händer, farsan ska ju komma förbi och hjälpa mig med en sak. Jag och Alexander måste ju flytta alltså, vi kan ju inte bo i denna lägenhet om den ska fortsätta att förfalla liksom. Helt otroligt!.