Det ger inte så mycket för mig att ha bloggen lösenordsskydddad när någon fortfarande ger ut koden så då har jag den öppen. Idag var jag förbi Camilla och pratade med henne. Det var en trevlig stund och hon bryr sig verkligen fast vi inte träffas så ofta. Tack för det gumman.

Erica: Du är den syster jag har, utan dig hade jag inte stått ut. Dig kan jag alltid höra av mig till oavsett tid på dygnet mm. Det speciella band som vi har mellan varandra har jag inte med någon annan. Du och Alexander är verkligen mitt allt. Tack för att du finns gumman  .

Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så omtumlad igen, jag fattar ingenting. Just nu befinner jag mig i ett vakium, allting är som vanligt runt omkring, eller njaa nästan, men för mig står allting stilla, jag befinner mig i min egen bubbla där jag försöker komma på vad som händer runt omkring. Vilka är mina vänner och inte?. Vilka är mina fiender och inte?. Det spelar iof ingen roll i vanliga fall men just nu behöver jag mina vänner, mina riktiga vänner alltså mer än någonsin.

Jag har varit i kontakt med en del folk på kommunen och socialtjänsten, ska prata mer med dom imorgon. Jag vill veta mer innan jag fattar något beslut gällande nummer 2. Pappan har ju hotat att anmäla mig till socialen om jag skulle berätta för hans tjej vilket jag också har gjort. Han får stå sitt kast. Jag tog bort inläggen med hans namn på då han skickade ett sms, men jag står fast vid att det är han som är pappan. TRAGISKT NOG!.

Jag ska snart lägga sonen och sen försöka få nån sömn natten som kommer. Det blev inte mycket till sömn förra natten. Hmm hade lite för mycket i tankarna. Det har jag fortfarande och jag har ju inte direkt fått mindre att tänka på heller. Men what to do???.