Direktlänk till inlägg 20 december 2011
Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så omtumlad igen, jag fattar ingenting. Just nu befinner jag mig i ett vakium, allting är som vanligt runt omkring, eller njaa nästan, men för mig står allting stilla, jag befinner mig i min egen bubbla där jag försöker komma på vad som händer runt omkring. Vilka är mina vänner och inte?. Vilka är mina fiender och inte?. Det spelar iof ingen roll i vanliga fall men just nu behöver jag mina vänner, mina riktiga vänner alltså mer än någonsin.
Jag har varit i kontakt med en del folk på kommunen och socialtjänsten, ska prata mer med dom imorgon. Jag vill veta mer innan jag fattar något beslut gällande nummer 2. Pappan har ju hotat att anmäla mig till socialen om jag skulle berätta för hans tjej vilket jag också har gjort. Han får stå sitt kast. Jag tog bort inläggen med hans namn på då han skickade ett sms, men jag står fast vid att det är han som är pappan. TRAGISKT NOG!.
Jag ska snart lägga sonen och sen försöka få nån sömn natten som kommer. Det blev inte mycket till sömn förra natten. Hmm hade lite för mycket i tankarna. Det har jag fortfarande och jag har ju inte direkt fått mindre att tänka på heller. Men what to do???.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 | ||||
|