Direktlänk till inlägg 28 december 2011
Vet inte varför, det är en sån dag då jag bara vill vara ifred. Ilskan kommer nog från alla håll just nu, Ilskan att bli dömd när inget beslut är taget bla. Ilskan att killar kan lura tjejer så i den mildaste grad och bara komma undan med det mm. Det finns mycket som gör mig arg. Ilskan av att alla tittar på tjejen och tycker och tänker så mycket när det enda tjejen ifråga (åtminstone jag) bara behöver tänka en gång extra. Som att det skulle vara som att sälja en sak eller nånting.
Kan ju tala om för er genier att man bör vänta tills man är mellan vecka 7 och 9 innan man gör en abort då det är minst risk för komplikationer då, jag befinner mig mest troligt i vecka 6. Imorgon ska jag göra ett ultraljud, sen tas det ett beslut från MIG om jag ska behålla eller inte. Jag lovar att ni kommer att få bli informerade om det belutet sen så ni har lite mer att livnära er på.
Jag kommer garanterat att få minst tusen elaka kommentarer efter det här inlägget, men vad spelar det för roll?. Ryktet går ju redan, jag har ju redan fått min dom.
Nu är det absolut inte alla som ska ta åt sig av det här, för det finns dom i världen utanför som har varit väldigt omtänksamma och frågat hur jag tänker och kommit med ideer och stöttat mig på många sätt men också vågat säga vad dom tycker. Jag har fått mer stöd från mina läsare än skit och då menar jag alla sorters stöd.
Men sen finns det dom där andra som konstigt nog vet så mycket mer om det här än vad jag själv vet. Jag tycker dom ska berätta för alla inklusive mig hur det egentligen är eftersom dom nu vet så mycket mer än vad jag vet.
Jag har inte tagit åt mig, men idag kände jag bara att jag höll på att explodera. Jag har haft en del vänner som visat sig vara falska fega idioter, jag nämner inga namn. Sen har jag haft fler vänner som verkligen har varit vänner, fler vänner än vad jag själv visste att jag hade.
Oavsett vad jag beslutar imorgon så vill jag tacka dom flesta av mina läsare för deras uppriktighet och deras stöd, det har värmt mer än vad ni tror.
Till er andra, fortsätt snacka om det roar er, det är väl det enda sätt ni kan livänära er på.
//Lives go on
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 | ||||
|