Olle håller på att söva Alexander och jag sitter här igen. Jag är helt slut och kommer att göra en extremt tidig kväll. Nu om en liten stund börjar ett program på tv som jag ska titta på, sen blir det sängen. Det blir ju att gå upp tidigt imorgon och lämna sonen på dagis  . 

Jag skämde bort honom med lite chips ikväll när han kom hem. Det har gått bättre än vad jag trodde men nu är det dags att varva ner och försöka göra morgondagen lite lugnare.

//Ha en trevlig kväll.

Har nyss kommit hem. Mötet på psyket som jag hade idag var med min kurator, någon hade gett mig en akuttid där efter det som har hänt. Jag berättade min upplevelse av allting, jag mår inte dåligt av det som har hänt, jag mår bra. Jag känner mig bara tacksam för att jag lever och har kvar allting som jag hade innan. Det var ett känsloladdat men väldigt bra möte som slutade riktigt bra.

Efter mötet körde jag till stan och tog en fika med Erica, vilket också var mycket trevligt. Det var härligt att gå runt och kolla lite i affärerna innan vi tog en fika uppe på CK.

Jag som tänker leva betydligt sundare i år är riktigt nöjd med mitt fika och mitt trevliga sällskap:

Sen for vi till dagis och hämtade sonen. Alexander blev riktigt glad när jag kom dit, efter en stund dök Olle också upp. Vi blev kvar där en stund eftersom jag pratade med Kerstin om allting. Alexander fick en reflexväst från dagis vilket gjorde mig glad eftersom jag inte har hunnit köpa någon. Sen skjusade jag hem Erica innan jag, Alexander och Olle for till Maxi. Alexander fick en korv innan vi handlade det som behövdes. Jag var helt slut och hade ganska ont i buken när vi skulle handla så det blev en tur i rullstolen igen för mig och sonen:

Det är tur att dom har en som dom lånar ut på Maxi, nu kan jag gå men då jag blir trött väldigt snabbt och får ont så är det skönt att få åka i den när vi handlar. Det hela avslutades med en middag på lakkapää.

Det var inte riktigt tänkt att Alexander skulle vara hemma inatt men då det dök upp en oväntad sak så får han stanna hemma inatt, men imorgon när jag lämnat han på dagis så blir han nog borta några nätter till sen. Jag är helt slut och har just nu ganska ont. Men är sååå glad över att ha min son hemma hos mig, så nu ska jag sätta mig och se en barnfilm med honom innan han ska gå lägga sig.

Visst är han underbar?.

//Ha det bra!.

Ska snart på ett möte uppe på psyk, fick ett sms för en stund sen. Jag har inte en susning om varför jag ska dit eller vem jag ska träffa. Har tid hos min kurator först den 16:e. Nåja det lär jag väl få se. 

Jag känner mig glad, det känns som om jag blivit född på nytt, så många nya möjligheter och så mycket positivt man har runt omkring sig mm som man inte såg tidigare. Den 12:e börjar skolan om, nu ska jag klara av engelskan för MIN egen skull och inte för alla andras. Jag vill göra det så jag kan få ett jobb så småningom, jag vet inte riktigt vad jag ska göra det finns ju hur mycket möjligheter som helst. Då jag provade på att jobba för räddningstjänsten så blev ju det ett drömjobb, samtidigt så vill jag jobba med barn, på förlossningen, med hundar, som polis, ambulansförare mm. Tusen olika saker, tusen möjligheter, det svåra är bara att komma på vad man vill göra i slutet, men det behöver jag inte bestämma idag.

Olle sitter i soffan, Olle är min vän. Vi har verkligen varit ovänner, vi har verkligen gått över alla gränser som vi kan mot varandra. Men idag är vi vänner, idag älskar jag honom för att han fanns där när jag behövde någon som mest, han står kvar. Jag tänker också stå kvar, hans fanns/finns för mig, jag finns för honom. Han tar verkligen hand om mig och säger hela tiden att jag far inte hem förrän´s jag vet att du och Alexander klarar av att leva som vanligt igen. Det älskar jag honom för. Jag tänker inte leva i det förflutan utan jag lever i nuet. Det gäller även andra som jag har blivit ovän med, kanske kan vi aldrig bli vänner igen, men jag tänker inte hata någon för deras misstag, jag tänker inte vara arg på mig själv för mina egna misstag. Livet är för kort för negativa känslor även om dom kommer och går som allt annat i livet.

Sen får jag absolut inte glömma bort mina andra vänner, listan är lång på vilka som är mina vänner, det jag tycker är synd är att jag inte vet vilka dom anonyma vännerna som gav mig stöd och hjälpte mig att tänka mm i min blogg är. Jag kan bara säga tack till er allihopa.

Jag sms:ade med Linnea igår, gud så fin den tjejen är. Jag firade nyår hos Rosita och Bosse, gud så fina dom två är. Erica och Peter, också helt underbara, Michelle, en fantastiskt fin tjej. Listan kan som sagt göras lång. För alla dom har funnits och finns kvar men på så otroligt olika sätt, det är sånt man behöver. Det finns namn som jag inte har skrivit ner här också, men jag har inte glömt er heller, jag ser bara nu att tiden håller på att ta slut. Nu ska jag klä på mig och rulla iväg till mitt möte på psyk.

//Tack för allt, familj, släkt och vänner, Tack för att ni är en del av mitt liv.

Har nyss kommit in efter en kort promenad ute i snön, det snöar och är riktigt härligt ute nu. Jag hörde att det ska bli snöstorm imorgon, man får väl se om det stämmer, gör det de så är det bara att klä på sig varmt när man ska gå ut. Jag ska försöka komma ut och ta åtminstone en promenad varje dag.

En kompis till mig frågade om jag har avlagt några nyårslöften, hmm.

Jag kommer nog att försöka leva mera sunt än vad jag har gjort tidigare år.

När allting har läkt färdigt efter operationen så kommer jag att börja träna igen.

Jag kommer att se möjligheterna som jag har och njuta av det jag har istället för att försöka få det jag inte kan få.

Det är så mycket som har hänt år 2011 som har varit både bra och dåligt. Vissa saker kommer att bli annorlunda, andra inte. Men i det stora hela så har 2011 varit ett ganska bra år. Men man får väl se om 2012 kanske kan bli ett ännu bättre år.  

//God fortsättning på det nya året

Jag har inte orkar sätta mig framför datorn förräns nu så det är väl dags att skriva några rader.

Vi steg upp lite efter 14 och har städat undan det värsta, jag vet att jag inte får anstränga mig men håller på att bli galen av att inte få göra nånting. Jag har bara kört några maskiner, eftersom man har varit så extremt dålig så har ju tvätten fått vänta, disken likaså. Jag hade hoppats att Olle skulle orka göra det men har samtidigt full förståelse för att han inte har gjort det. Det är så lätt att glömma bort honom i allting, alla har varit underbara och brytt sig om mig, så Olle har hamnat lite på sidan om, han är ju den som har varit med mig under hela den här fruktansvärda resa om jag får uttrycka mig så.

Hursomhelst så blir det väl att fortsätta att tvätta, det finns ett helt berg med kläder i badrummet nu, så brukar det aldrig vara i normala fall. Sen har jag kört 2 diskmaskiner nu så det blir väl en sista när den som är igång nu är färdig. Olle får hjälpa till med att plocka undan lite mer och dammsuga, jag hoppas på att kunna skura sen. Men får väl se vad kroppen orkar med, så fort jag blir trött eller får det minsta ont så slutar jag. Det är svårt ibland att veta var gränsen går, det sägs att man ska röra på sig och hålla igång för att inte få en blodpropp men samtidigt ska man ta det extremt lugnt. Hmm kanske blir det en kort promenad lite senare.

Nu ska jag ta smärtstillande om en liten stund och sen ska vi iväg och se om det är öppet nånstans då jag måste handla, hmm det borde finnas någon affär öppen denna röda dag. Får se får se  .

Först vill jag bara säga tack för alla underbara kommentarer som jag har fått  .

Så har det blivit 2012 och jag lever, förhoppningsvis får jag leva många år till med min underbara son och mina underbara vänner. Jag får självklart inte glömma släkten. Det sista som hände år 2011 var att mitt liv höll på att ta slut:

Såhär såg man ut några timmar efter operationen, där låg jag på avdelningen och var mest drogad, hmm inte mådde man bra där inte.

Mitt rum som jag delade med en annan kvinna, svävaren var  min bästa vän just då.

Men jag överlevde och var hos Bosse och Rosita nu på nyårsafton.

Det blev en riktigt lyxig middag som började med en suveränt god förrätt, som sen fortsatte med varmrätt och sen avslutades med efterrätt. Jag höll på att hamna i matkoma efteråt, jag har svårt att äta så mycket efter operationen, det kanske tar ett tag innan man kommer igång igen.

Efter middagen så förflyttade vi oss till vardagsrummet där vi såg på filmen shark night meddans vi åt efterrätten. Efter filmen spelade vi ett spel som hette ryktet går, det var verkligen ett riktigt roligt spel som jag tänker köpa så vi har det hemma.

Klockan 24:00 skålade vi och sen gick vi ut och kollade på alla fyverkerier:

Jag var helt slut men hade kul endå.

Det var riktigt härligt att stå där ute på deras uppfart och se allting. 

Sen när det var över for jag och Olle till Erica och Peter och blev där några timmar, det var också jättekul:

Det blev bara en massa prat där, men det var som sagt otroligt roligt att vara hos dom en stund.

Men nu ska man gå sova för om några timmar kommer nog Peter och Erica hit. Jag mår bra nu men är grymt trött, kanske har jag hållit igång lite för mycket. Jag tog det väldigt lugnt så jag hoppas att det inte händer något sen. Men så har min nyårsafton sett ut och jag är lycklig  .

//Gott nytt år 

Ja nu är man tillbaks igen bloggen.

Som ni alla vet så skulle jag på ett ultraljud den 29:e för att se hur långt gången jag var och för att fatta ett beslut kring abort eller inte. Jag for dit, MEN på ultraljudet så såg man inte det man trodde man skulle få se. Det visade sig att graviditeten hade satt sig i högra äggledaren, vilket hade gjort att den hade brustit. Jag hade blod fulla buken vilket nog är förklaringen till smärtan som jag har haft. När dom såg det blev jag direkt skickad till operation. Jag hann inte reagera på nånting, jag skulle ju boka tid för en abort, vad var det som hände???. Rolf schliker som gjorde operationen sa till mig att om vi inte opererar dig omgående så kommer du att dö. Jag hängde fortfarande inte med, skulle jag dö?, var jag i en så alvarlig situation att det var livshotande??. Plötsligt var jag på operationen där dom sa lite saker som hastigast, typ vi kommer att he ner ne slang i halsen på dig när du är sövd för du behöver hjälp att andas. Jaha vadå? kommer jag att sluta andas? vad händer med mig??. Vi vet vad vi gör, det är ingen fara, du kan vara lugn, godnatt.

Vaknade upp på intensiven, vad hade dom gjort med mig?. Jag sov 6 timmar på iva innan jag verkligen började kvickna till. Okej jag vet att jag blev opererad men vad mer?. Dom kommer in och berättar att allting har gått bra, dom har tagit bort höger äggledare och tömt buken på blod på operationen, ok jag var alltså inte gravid längre. Fick ligga kvar på iva ett tag till innan jag blev hämtad och lagd på en annan avdelning. Fick 2 sprutor när jag kommit dit, en mot blodproppar och en morfinspruta till mot smärtan, sen sov jag. Vaknade några gånger på natten av att dom ville ge mig mera smärtstillande. Sen sov jag ännu mer. Dagen efter så var jag relativt pigg så då fick jag vet samma sak igen, men kunde ta informationen på ett lite bättre sätt 6 deceliter blod i buken är mycket, jösses. Fick äta lunch, fick besök av min moder och min son. Började gå runt i rummet med min svävare som jag fick låna, det gjorde ont, jag blev trött och yr, fick lägga mig igen.  Sen fortsatte jag att hålla på sådär några timmar till. När läkarna ansåg att jag var tillräckligt pigg så fick jag fara hem med smärtstillande och order om att inte göra nånting annat än att ta det lugnt. Alexander då? han är just nu hos mina föräldrar och kommer att vara där åtminstonde en vecka, städa får jag inte heller göra och handla själv kan jag ju bara drömma om.

Idag mår jag ganska bra, har inte hunnit svälja allting som har hänt ännu. Jag har blivit snittad i buken så jag har ett lång plåster där. Den 1/4 ska jag tillbaks till lassarettet och ta bort agrafferna, sen den 26/1 ska jag på en undersökning till för att se att allting har läkt som det ska mm.

Hmm när kommer min reaktion på allting?, när kommer jag själv att förstå vad som har hänt?. Men nu vet alla vad som hände med min graviditet. Så det blir inga fler barn just nu. Självklart kan jag bli gravid igen fast jag bara har en äggledare, men det finns alltid en ökad risk för att det kommer att hända igen. Men nu vet jag av egen erfarenhet hur skört livet är, hur nära det var att mitt liv tog slut. Det skrämmer mig, det kommer att skrämma mig ännu mer när min reaktion på allting kommer.

//Var rädd om livet, ni har bara ett.

Till att börja vill jag tacka för stöttande och gulliga kommentarer som jag har fått av min vänner idag.

Vi tog en promenad till Rossan idag, hon mötte upp oss ute så sen gick vi iväg hela gänget. En härlig promenad men barnen på varsin pulka och Tarzan som gick bredvid oss. Det blev lite intensivt där ett tag med barnen kände jag men samtidigt hade vi riktigt trevligt. Precis en kväll som jag nog behövde. Tack för det.

Nu ska jag försöka göra lite nytta och sen bara ta det lugnt ikväll.

Jag har inte riktigt haft orken att blogga så mycket sista dagarna då jag har haft sååå mycket annat att tänka på. Men det blir väl bättre så småningom, efter reng kommer solsken.

//Ha det bra