Vet inte varför, det är en sån dag då jag bara vill vara ifred. Ilskan kommer nog från alla håll just nu, Ilskan att bli dömd när inget beslut är taget bla. Ilskan att killar kan lura tjejer så i den mildaste grad och bara komma undan med det mm. Det finns mycket som gör mig arg. Ilskan av att alla tittar på tjejen och tycker och tänker så mycket när det enda tjejen ifråga (åtminstone jag) bara behöver tänka en gång extra. Som att det skulle vara som att sälja en sak eller nånting.

Kan ju tala om för er genier att man bör vänta tills man är mellan vecka 7 och 9 innan man gör en abort då det är minst risk för komplikationer då, jag befinner mig mest troligt i vecka 6. Imorgon ska jag göra ett ultraljud, sen tas det ett beslut från MIG om jag ska behålla eller inte. Jag lovar att ni kommer att få bli informerade om det belutet sen så ni har lite mer att livnära er på.

Jag kommer garanterat att få minst tusen elaka kommentarer efter det här inlägget, men vad spelar det för roll?. Ryktet går ju redan, jag har ju redan fått min dom.

Nu är det absolut inte alla som ska ta åt sig av det här, för det finns dom i världen utanför som har varit väldigt omtänksamma och frågat hur jag tänker och kommit med ideer och stöttat mig på många sätt men också vågat säga vad dom tycker.  Jag har fått mer stöd från mina läsare än skit och då menar jag alla sorters stöd.

Men sen finns det dom där andra som konstigt nog vet så mycket mer om det här än vad jag själv vet. Jag tycker dom ska berätta för alla inklusive mig hur det egentligen är eftersom dom nu vet så mycket mer än vad jag vet.

Jag har inte tagit åt mig, men idag kände jag  bara att jag höll på att explodera. Jag har haft en del vänner som visat sig vara falska fega idioter, jag nämner inga namn. Sen har jag haft fler vänner som verkligen har varit vänner, fler vänner än vad jag själv visste att jag hade. 

Oavsett vad jag beslutar imorgon så vill jag tacka dom flesta av mina läsare för deras uppriktighet och deras stöd, det har värmt mer än vad ni tror.

Till er andra, fortsätt snacka om det roar er, det är väl det enda sätt ni kan livänära er på.

//Lives go on

Har haft en mycket trevlig kväll med Ida, Oscar, Olle och Alexander. Det blev pizza på Tre kronor sen hem till dom, där vi såg på film och hade allmänt trevligt.

         Alexander var riktigt duktig på att äta ikväll, sånt är ju alltid kul. Själv mår jag illa efter maten. Nu är det alldeles försent för att vara vaken som vanligt så det är absolut dags att hoppa i säng.

//God natt

Sitter här en kort stund meddans Alexander och Olle gör sig iordning i badrummet. Vi ska snart fara och vara med Ida Maria och Oscar. Vi ska mötas på TRE KRONOR och äta tillsammans innan vi far hem till dom och har en trevlig kväll. Det var längesen vi sågs och hittade på något så det ska bli kul. Alexander sov ganska länge nu mitt på dan så han borde kunna vara uppe ett tag ikväll.

Annars har dagen spenderats hemma i lugnet, har varit i telefon med Rossan som jag egentligen skulle ha träffat mitt på dan, tyvärr hann vi inte göra det idag så vi får ta det imorgon. Nu ska jag gå göra mig iordning.

Då har man kommit hem igen efter en liten julafton hos mina föräldrar. Där bjöds det på god mat och trevligt sällskap. Sen var det dags för julklappar, Alexander hade fått en del men fick lite mer så han somnade för en stund sen go och glad i sin egen säng här hemma.

Själv fick jag 2 brandvarnare, en brandsläckare, en kokbok, lite kläder och lite mer. Jag är helnöjd. måste bara komma på var jag ska he brandsläckaren så inte Alexander kommer åt den. Nu känner jag mig helt slut, det som står på listan att göra är storstädning. Så det får jag väl spendera morgondagen med eftersom jag inte orkar nu ikväll, jag är för trött.

Ha en bra kväll alla läsare.

Nej när jag låg med den här killen visste jag inte att han hade flickvän. Jag tycker INTE att det på något sätt är ok att ligga med upptagna killar. Den skulden lägger jag på honom eftersom att det är så sjukt fel att göra så mot sin partner och mot den man hoppar i säng med.

Alla har rätt till sin åsikt.  Alexander kan självklart inte fatta ett sånt beslut, det förstår jag mycket väl. Och som du säger så ska man ALDRIG förlita sig på någon annan, det har jag fått lära mig. Så självklart måste jag tänka att jag MÅSTE klara allting själv. Min mamma är klok ja. Och jag lyssnar mycket på henne, men samtidigt vet inte hon allting om mig då jag inte berättar speciellt mycket för henne, tyvärr har inte hon och jag så bra relaton som vi borde ha.  Sen så är det så mycket annat som ska fungera också. Inte bara vad andra tycker och tänker, utan den som måste fatta beslutet är jag, sen måste jag också kunna leva med det både för mig och mina barn. Jag ska iväg på ett utlraljud snart och få veta lite mer exakt hur långt gången jag är mm.  Och ja jag har valt att berätta om det här i min bogg, det står jag för. Jag är öppen för både bra och dålig kritik. Men låter mig inte påverkas negativt av det utan funderar på hur jag ska göra.

Idag vaknade jag utan att ha det minsta ont, det var en riktig frihetskänsla. Jag känner mig väldigt trött men fortfarande väldigt glad åt att slippa smärtan. Vi ska snart iväg till mina föräldrar och ha en liten julafton såhär efteråt. Jag saknar Alexander så grymt mycket, sist jag träffade honom var den 23:e när Olle larmade, Alexander for samtidigt som ambulansen kom.  Så det ska bli jättemysigt att träffa sitt hjärta igen. Förhoppningsvis får han följa med hem ikväll  .

Till anomym så vill jag bara säga att jag i nuläget inte har bestämt nånting. Du har självklart rätt till din åsikt och jag är övertygad om att många delar den med dig. Dock vet du mfl för lite om vad jag och pappan till barnet har för kontakt och vad vi har kommit överens om mm. Det är inte heller något som jag tänker dela med mig av. Men inget beslut har fattats ännu och det är nånting som jag och pappan har pratat med varandra om.

En del tycker ju som sagt att jag absolut ska behålla barnet, det vill jag ju egentligen göra men samtidigt gäller det ju verkligen att tänka genom saken fler än en gång. En del tycker som anonym tycker att det är sjukt egoistiskt att behålla barnet eftersom pappan till barnet plötsligt har dragit sig ur. Jag tycker att det handlar mycket om vad jag som mamma klarar av själv. Visst alla barn förtjänar 2 föräldrar det håller jag absolut med om. Men samtidigt tänker jag, vad vill jag? vad vill Alexander? klarar jag av att ta hand om 2 barn?,  hur kommer barnen att få det? mm. Det är så otroligt mycket frågor och svar som jag måste ställa till mig själv innan jag kan säga nånting.  Det är ett livsavgörande beslut som ska tas och det tar man inte över en natt. Sen så kommer jag inte att stå helt ensam med båda barnen heller då det finns en kille som hemskt gärna vill ta på sig ansvaret för båda barnen, Alexander har en pappa som älskar honom och som han älskar. Jag vill fortfarande inte nämna namnet på killen som verkligen vill finnas för mig och mina barn om jag behåller nummer 2. Så därför behöver jag tänka genom saken fler gånger.

Den 23:e blev vi bjudna på kalas hos Madelen som fyllde år, riktigt trevligt faktiskt. Beccy är verkligen duktig på att göra tårtor. Alexander vräkte i sig, jag åt en tårtbit och lite kakor. Det var trevligt att sitta nere hos grannen och umgås.

  Madelens jättefina schäfer Vox.

      Hjärtat mitt.

  Jag och Beccy.

När vi varit hos dom ett tag så gick vi upp, Alexander fick sova en stund då han var så trött. Han vaknade efter nån timme så då drog vi iväg till solbacken och handlade det sista.

Men då vi kom hem blev jag dålig. Jag skulle gå på toa som vanligt och kände plötsligt bara en enorm smärta i buken. Olle som var här blev tvungen att larma och min moder fick komma och akuthämta Alexander. Jag låg i fosterställning och kunde nästan inte andas för att jag hade så ont. I ambulansen gav dom mig lustgas mot smärtan som hjälpte lite meddans vi åkte in. Väl framme på akuten så fick jag träffa en läkare från gyn ganska snabbt, han gjorde ett ultraljud och tog några prover. Det verkade inte vara graviditeten som spökade men man får väl se. Efter det fick jag smärtstillande, sen fick vi skjuts hem. Jag gick och la mig direkt.

Klockan 2 på natten vaknade jag igen av frukansvärd smärta i magen, så vi fick åka in igen med ambulans. Dom ville att jag skulle försöka gå till båren meddans dom höll i mig, jag tog mig till hallen innan jag höll på att svimma. Så dom fick bära ner mig för trappen, när vi hade kommit ner började jag kräkas. Dom såg ingenting konstigt och efter det så började jag mår lite bättre i ambulansen. Väl framme på akuten fick jag träffa kirurgen, dom tog ytterligare blodprover men hittade ingenting. Dom hade alla möjliga spekulationer kan det har varit gallan, blindtarmen, förstoppning eller nånting annat med tarmsystemet?. Dom gav mig lavemang hmmm väldigt trevligt. När jag skulle gå till toan, tuppade jag av. Allting gick bra tillslut, jag fick ligga på båren en stund efteråt och sen fick vi fara hem igen med mera smärtstillande.

Julafton spenderade jag sängliggande, Olle är här, han har verkligen tagit hand om mig. Jag låg hela gårdagen i sängen och pumpade i mig smärtstillande. Runt 21.00 igår lyckades jag ta mig upp från sängen själv. Jag höll på att spy och behövde vila bara av att gå till badrummet. Sen gick jag och la mig i soffan, Olle hade gjort lite mat och risallamalta som jag fick i mig lite av. Imorse 06:50 var sista gången jag tog smärtstillande, jag har haft ont i magen idag men har kunnat gå runt hemma till och från. Har ätit en hel del och mår ganska bra nu, har fortfarande ont i magen och är väldigt trött. Men det känns som att det går åt rätt håll nu.  Imorgon kanske vi kommer att ha en försenad julafton hos mina föräldrar då det inte riktigt blev som jag hade tänkt i år.

Ikväll orkade jag med ett kort besök av Olles pappa och syster som var förbi här en liten stund. Olle ligger nu och sover i soffan, det är först nu jag orkar sätta mig vi datorn igen. Förhoppningsvis kommer jag att orka blogga som vanligt igen. Men nu vet ni varför det har varit så tyst här i bloggen.

//Hoppas ni alla har haft en god jul.

Jag fattar inte varför jag har så svårt att sova på nätterna, när jag gick och la mig var jag ju jättetrött. Nu sitter man här efter att ha legat och försökt sova i sängen i flera timmar. Djuren sover, pojken sover, det är otroligt tyst och lugnt i lägenheten just nu. Det är bara jag som är vaken, jag måste ha vänt på dynget och om bara några få timmar kommer alla att vakna och då är det fullt med liv i lägenheten igen. Jag antar att jag får vända på dynget när det närmar sig jul och nyår, problemet för mig nu är ju att min son inte har gjort samma sak vilket iof är bra. Sista dynget har jag haft såna bröstspänningar så det gör rent ont + illamåendet till och från. Oftast mår jag illa då jag är hungrig och då jag nyss har ätit. Jag fixar inte heller att se nånting äckligt, typ om nått barn har haft nånting i munnen och sen spottar ut det som exempel eller lukter som jag också är extremt känslig för. Riktigt dom bekymmrerna hade jag inte när jag väntade Alexander, eller jaa en del lukter var jag känslig mot, typ matos och sånt. Nu är det mera barnbarjs, kattskit mm.

Det känns som att jag skulle kunna sitta och skriva här hela natten, men nu ska jag spela en omgång på fb och sen hoppa i säng igen  .