Direktlänk till inlägg 6 juli 2011
Denna ångest som kommer väldigt sällan dök upp idag. Vem är vem? varför gör folk som dom gör, eller säger som dom säger?. Förmiddagen var mer eller mindre kaos. Sen for jag till Lise och hade mycket trevligt där, men kom in på ett väldigt känsligt ämne. Ett ämne som ger mig ångest mer eller mindre panikångest. Jag vill göra rätt, men vad är rätt?, vad är rätt för alla inblandade?, vad är rätt för min son? och vad är rätt för mig själv?. Lise jag vill bara säga att du är underbar att prata med, tack för det gumman. runt sjutiden började barnen säga ifrån så då for vi hem, jag ringde och pratade med Rossan på vägen hem, när jag parkerar bilen får Alle ett anfall, han har inte fått det på jättelänge. Jag behåller lugnet och försöker få kontakt med honom men det går inte, anfallet ger sig ganska snabbt men direkt efter får han ett nytt och sen ytterligare ett till. Jag ringer efter ambulans som kommer direkt, det gick ganska fort på akuten och sen fick vi gå hem, ska dock till barn imorgon och ta prover. Jag bar Alexander på axlarna till Statoil innan jag lyckades få tag i Robert och Jennie som hämtade oss där och skjutsade hem oss. En sak till jag har ångest över är ett möte imorgon, jag VILL INTE gå dit!!!.
Anyway så måste jag se hur Alexander mår imorgon, nu sover han iallafall och jag ska snabbt ut och hämta en sak i bilen, Tarzan får kissa då. Jag vill gå lägga mig men är helt säker på att ångesten kommer att hålla mig vaken. Fy fan för att må så här.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | |||
|