Direktlänk till inlägg 9 juli 2011
Jag kan fortfarande inte sova, nu var det ju inte längesen jag skrev nånting men i brist på annat så hamnade jag här tillslut. Jag tror att jag tänker för mycket, kan som inte varva ner. Men efter mötet jag hade häromdan så känner jag mig så lättad och glad, jag har ångest till och från men det är ju för att jag har börjat om med medecinen igen. Men på mötet fick jag svar på en sak som jag har velat veta länge, för mig blev det en totalomvändning i mitt liv som gör att framtiden ser mycket mera ljus ut för mig, min son och mina vänner.
Jag känner mig lugn för första gången på flera år, nu vet jag hur jag ska hantera situationen, nu vet jag varför jag blir så väldigt arg när jag blir arg eller ledsen eller glad tex. Jag vet mina svagheter och jag vet en del av mina styrkor. Jag fick hjälp att komma på det, för det hade jag aldrig kommit på själv. Jag var i djupet, men börjar ta mig upp mot ytan. Jag har gjort mycket hemskt i mitt liv, hemskt mot andra, hemskt mot mig själv... Men jag har gjort mycket bra också. Vägen tillbaka är lång, men nångång kommer jag i mål.
Jag vet att det inte går att förstå, det finns några stycken som jag har berättat vad det här handlar om för, ni som vet ni vet, ni som inte vet behöver inte veta det.
Nu ska jag gå läsa en stund innan jag somnar eller innan jag säger för mycket. Men jag är på väg tillbaka, det kommer att komma motgångar, men jag kommer att komma i mål en dag i framtiden.
/ Thats it!
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | |||
|