Direktlänk till inlägg 12 oktober 2011
Det var kallt imorse då jag lämnade lilleman på dagis, det var frost på bilen. Jag tänkte att jag har otrolig tur som slipper stå och skrapa bort isen från rutorna på bilen som jag vet många andra får göra. Jag behöver ju bara klä på lillen och traska iväg, och endå är vi ju på hans dagis efter en minut, underbart .
Innan vi promenerade iväg så hade vi vårat vanliga morgonmys i min säng med en flaska välling denna morgon. Efter att han hade druckit upp vällingen var det hög tid att gå upp och göra sig iordning. Det var full fart på lillknodden imorse, han var så glad och positiv. Jag tror han får en bra dag på dagis idag.
Själv ska jag sätta mig med läxan en stund, meddans jag väntar på att Michelle ska höra av sig. Ska bli kul att se vad det är för program hon ska visa mig på internet. Sen får vi se hur det går med hennes diskmaskin också.
Måste dammsgua också men det går ju faktiskt väldigt fort. Men nu måste jag läsa genom sidorna jag har i läxa. Det var ett hemskt kapitel den här gången också, jag förstår inte varför våran lärare måste ge oss så hemska saker att läsa om. Kunde det inte få vara något roligt istället för om mord och dränkta kattungar mm?. Sånt tycker inte jag är nå kul. Men what to do?. Time to work!.
/See you
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|