Känner lugnet, trodde jag skulle bli själv ikväll men Liia dök upp här. Hon blir kvar till imorgonbitti då jag blir upptagen sen. Alexander sover, gokillen min. Han fick ett bad ikväll som han inte ville komma upp ifrån. Han var jättetrött och har balja välling innan han somnade. Det blir nog ett blöjbyte inatt.

Jag äter chocklad, har fått ett sånt otroligt sug när det gäller chocklad. Jag bara måste ha det hela tiden typ. Jag fattar inte vad det är med mig.

Nu ska vi fortsätta att se på Jurassic Park, Liia har inte sett den, jag tror hon tycker den är ganska otäck.

//Ha en bra kväll

För stunden mår jag bra, min son kör runt i lägenheten med sin bobbycar och jag sitter här. Vi kom hem för en stund sen. Nu är det kallt ute, jag och Michelle tog en promenad till solbacken tillsammans, sen gick vi hem till henne där hon bjöd mig på jättegod mat. Hon hade gjort kyckling och ris med någon jättegod sallad till som hon bjöd mig på. Hon hade också gjort nånting med kycklingen, kom inte riktigt ihåg vad hon sa men jag har aldrig ätit så god kyckling i mitt liv. TACK gumman.

Nu ska jag leka med min son innan jag gör middag till honom. Själv är jag jättemätt efter maten. Livet är på topp denna stund. Michelle kan jag verkligen prata om allt med, det känns otroligt bra att ha en så fin vän. Kändes också skönt att få umgås med någon annan som också kan vara vuxen. Vi pratade om att eventuellt börja takewando tillsammans. Hmm stavas det så? Jaja ni vet vad jag menar. Själv har jag gått jujutsu så det skulle vara riktigt roligt om jag och Michelle kunde börja Takewando tillsammans  .

Nu ska jag gå leka med min son..

//Ha det bra

Det känns tungt, jag vet inte varför. Har ökat på medecinen till 100 mg. Kanske är det en biverkning som kommer då man ökar på. Dom här svackorna jag hamnar i är svåra, inte gör det saken bättre att man får höra och se en hel del på både gott och ont. Har Ångest, känner mig ensam. Jag vet att det inte är så men kan inte styra över känslorna när dom kommer.

Håller på att vädra i lägenhten, katterna stortrivs när dom får springa ut på balkongen. Det är skönt ute, jag är ensam hemma med mina katter. Liia for för ett tag sen med Dewey. Sonen är på dagis, han mår bra och det är det absolut viktigaste för mig.

Jag tänker börja må bra, jag vet att jag kan det. Michelle sa till mig att livet blir det man gör det till om jag förstod henne rätt. Jaa mycket av det hon sa stämmer. Man har rätt att få den hjälp man behöver, jag mår inte bra, jag får hjälp. Jag vet inte varför det har blivit såå mycket värre sista tiden men jag har mina aningar. Jag tänker inte finna mig i att må dåligt, jag kommer att se till att jag börjar må bra så jag kan ta hand om min son på ett bra sätt. 

Jag har slut pegnar på mobilen så kan inte ringa till någon, men samtidigt behöver jag kanske bara skriva av mig i bloggen. Jag är inte rädd för att skriva ner mina känslor, ibland hamnar jag i såna här känslostormar som jag brukar kalla det för. Det kan slå om ganska fort.

Mitt misstag som jag tror bidrar mycket till mitt mående är att jag har hållit allting inom mig, jag borde ha pratat med någon för längesen. Istället slöt jag mig och ljög för mig själv om att jag mådde så himla bra. Det gick ett tag men i längden gick det inte. Men när jag insåg det och kunde erkänna det för mig själv det var först då jag kunde göra nått åt saken.

JAA JAG LJÖG, jag ljög för mig själv. Det är nog det värsta man kan göra, vem blev jag då som person?. Jag blev jobbig, knäpp, saknade spärrar för vad som var lämpligt att säga och göra mm. Jag insåg det här hos mig själv när det hände en sak med en kompis till mig. En kompis till mig som inte vågar erkänna för sig själv att h*n inte mår bra, en kompis till mig som inte är beredd att få hjälp ännu. Jag nämner inga namn för h'n vet vem h*n är. Det har ingen betydelse om vem, för den här kompisen måste ta tag i saken själv. Det var några runt omkring mig som frågade hur jag mådde, som såg att jag inte mådde bra. Men jag ljög för dom precis som jag ljög för mig själv och sa att allting är bra.

Nu vet ni det som läser min blogg, jag delar gärna med mig på min resa till ett bättre mående. Var ärlig mot folk, men var framför allt var ärlig mot dig själv. Våga ta emot hjälp, det är det enda rätta om man inte mår bra. Jag mår inte bra, jag är ärlig mot mig själv nu för att kunna må bra.

Det var en speedad pojke som väckte mig 06:50 imorse. Han var go och glad men busade konstant hela morgonen, jag tror aldrig jag har sett honom så vild tidigare. Han sprang runt i hela lägenheten och pratade och skrattade, det var ju lite svårt att höra vad han sa när det gick så fort. Tillslut var jag tvungen att lugna ner honom, vilket var näst intill omöjligt, var ju tur att tiden gick så fort. Nu är han på dagis och busar, kan ärligt säga att det är tur att han är på dagis idag, annars hade jag blivit tokig tillslut.

Det var halt ute när vi gick till dagis, Alexander höll mig i hande och det var nog tur för annars hade han nog halkat ett antal gånger. Vi genade ju såklart över gräsmattan, mindre halt där. Det var kallt ute nu så jag tror snön är påväg att komma nu. Jag njuter i aldra högsta grad av att dagis är så nära, skönt att slippa det där extra jobbet med bilen.

Min söta son på väg till dagis, fick faktiskt några fina bilder på honom trots att han var sjövild denna morgon. Nu ska jag vila tills Rossan ringer, hmm borde nog äta frukost.

//See you