Alla inlägg den 17 november 2011

Av carriecarrie - 17 november 2011 18:43

När jag hämtade sonen på dagis idag så höll han på att leka med en bil som han körde runt flera varv med. När han fick syn på mig så sprang han fram och skrattade och gav mig världens längsta kram. Sen sprang han tillbaks till bilen igen och ville inte alls gå hem först. Men efter lite övertalning så följde han med, det var två lite större barn där som var tvugna att springa runt och skrika + hoppa upp och ner på saker och hänga sig i saker mm. Jag och Ebbas mamma som också var där blev hemskt irriterade pga att dom små gärna tar efter dom lite äldre barnen. Anyway så kom vi därifrån tillslut.


När vi kom hem började vi med att läsa några böcker, Alle var så mysig och skulle sitta i mitt knä och mysa meddans jag läste för honom. Sen lekte han med sin pusselboll en stund meddans jag värmde på maten. Jag orkade inte ställa mig och laga nånting så jag värmde bara en pizza i ungen som jag och Alle delade på.


Efter det lekte vi en stund till innan lillkillen blev trött och ville gå lägga sig. Han somnade för 10 minuter sen, så nu sitter man här och läser lite bloggar + spanar runt på nätet. Ska snart hoppa in i duschen. Det blir en tidig kväll för mig med då det blev så extremt tidigt imorse.


  Inte helt pigg, hans humör slog om till och från i slutet. Men han var duktig som sa till själv när han ville gå lägga sig.


//Ha det bra


Av carriecarrie - 17 november 2011 13:01

På förmiddagen har jag tagit det lugnt, svängde förbi Erica en liten stund då jag endå behövde göra ett ärende. Sen for jag hem och fick undan det värsta. Då jag inte har nånting som heter ork just nu så ska jag lägga mig i sängen en stund och läsa.


  Den här boken är otroligt hemsk, den är stark känslomässigt. Samtidigt kan jag inte sluta läsa den för att den är så bra. Den förmedlar verkligen nånting.


Tjejen som det handlar om berättar om sitt liv, det är alltså en sann berättelse om en tjej som har varit med om fruktansvärda saker men överlevt och tagit sig vidare. Jag är inne på 4:e kapitlet nu och kan nästan inte sluta läsa då jag väl har börjat.


Jag beundrar den här tjejens mod och tankesätt till varför hon valde att berätta om det här i en bok som hela världen kan läsa. Då när jag läser sånt här som jag verkligen ser vilkte bra liv jag själv har, men också ser hur hemskt mitt liv har varit en gång i tiden. Inte alls på samma sätt som för den här tjejen, men livet blir vad man gör det till. Den här tjejen som boken handlar om är ett levande bevis på en tjej som har levt i helvetet men tagit sig därifrån. LÄS DEN!!!.


Av carriecarrie - 17 november 2011 07:41

Min son väckte mig klockan 5 imorse, väldigt trevligt. Han fick lägga sig i min säng som vanligt och dricka välling, han slukade 2 flaskor på raken, helt otroligt. Sen ville han inte sova längre så det var bara tvinga sig upp. Vi tog det lugnt, vi satt och såg på barnkanalen och lekte med hans pusselboll som har varit en favorit för honom dom sista dagarna.


 


Han snabbläste igenom tidningen också, sötnosen.


Det var en riktigt mysig morgon trots att han väckte mig så tidigt. Jag älskar verkligen när han är på såhär bra humör.


 


Jag fick tom ha morgonmys med honom i soffan + allt som heter bus, hjärtat mitt  .


Så humöret är på topp just nu, ska försöka få undan lite under dagen. Det finns ett stort minus med denna morgon och det är att jag mår så sjukt illa, jag förstår verkligen inte varför. Nånting är det säkert men har inte en susning om vad det kan vara som gör att jag mår så illa. Har gjort det sista tiden, jaja det går väl över. Illamåendet ska inte få förstöra min dag.


//Ha det bra.

Carrie och Alexander

 
 
 

 

 

 


       

   

 

 

Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.

 

I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.

 

Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.

 

Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.

 

Ha en trevlig lässtund.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25
26 27
28 29 30
<<< November 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards