Jag har varit riktigt dålig på att blogga dom sista dagarna. Jag har inte haft orken att sätta mig här. Men nu ska jag försöka bli bättre igen.

Jag förstår att många undrar hur det har gått för han som låg på intensiven. Jag kan direkt säga att han överlevde och har fått komma hem nu. Så allting gick bra tillslut. Dock får han åka på extra undersökningar mm efter det som hände. Jag vill dock inte berätta vad det var som hände eller vem det gäller.

Nu sitter jag här i min lägenhet, jag har fått sovmorgon. En kompis till mig är här och tog hand om Alexander hela morgonen, jag behövde sova. Men jag mår sjukt illa, har mått illa till och från sista tiden, det har jag ju nämnt tidigare. Hmm borde försöka ta reda på varför om det inte ger sig.

Den här dagen vill jag bara ta det lugnt, eller jag kanske ska säga den här helgen. Jag var bjuden på fest ikväll och först hade jag tänkt gå dit men nu känner jag att jag varken vill eller orkar. Jag vill bara ta det lugnt med min son. Jag fick upp ögonen för mycket när allting hände med min kompis.

Livet hänger verkligen på en skör tråd, på bara några sekunder kan livet ta slut eller förändras för alltid. Man ska absolut inte ta livet så självklart. Efter det som hände kommer jag att njuta av mitt liv tillsammans med min familj och mina vänner. Kanske fick jag upp ögonen och började se på livet på ett helt annat sätt.

Allt jag kan säga nu är att jag lever, han lever, min familj lever, mina vänner lever. Tack för det.

Var rädd om livet, man vet aldrig när det tar slut.

//Kram på er