Direktlänk till inlägg 3 november 2011
Varför måste livet vara så svårt ibland?. Igår var jag hos Rossan som blev dålig. Hon bjöd på middag och hade redan då ont i magen, efter ett tag fick hon mer och mer ont såg det ut som. Hon fick gå lägga sig och vila meddans jag tog hand om Alexander och Felicia. Jag gick in till henne i sovrummet och såg att hon verkligen inte mådde bra, tillslut ringde jag 112, hon och Bosse tog sig själva till akuten meddans jag var barnvakt till Felicia.
Dom fick komma hem efter några timmar, Rossan var sig själv igen och det var nog ingen större fara med henne.
Men jag blev rädd, Rossan är ju en av mina absolut bästa vänner. Jag kom hem runt 1 inatt och stupade i säng. Jag tog med mig Tarzan hem så jag ska klä på mig och gå ut med honom.
Allting gick ju bra, men jag mår inte bra idag. Jag har ångest, jag känner mig skakig. Vet inte alls vad det är med mig. Min kurator från psyk ringde för en stund sen, jag skulle egentligen dit idag men sov över den tiden. Hon sa att jag ska öka på styrkan i min medecinering. Mest troligt är det väl chocken som släpper för mig nu. För mig var det hemskt att se Rosita ligga i sängen och ha så ont och inte kunna hjälpa henne.
Felet jag gör nu är att jag håller allting inom mig, jag vet att det är det dummaste jag gör men jag vet inte vem jag ska gå till. Jag känner mig allmänt förvirrad just nu. Kanske går jag till en preson som jag brukar gå till ibland. Eller så isolerar jag mig bara idag som jag har en tendens att göra när jag är i längst ner i djupet.
Dramatisk? Jaa jag kanske är dramatisk just nu, men jag kanske också blir det när jag är så dum så jag håller allting inom mig istället för att prata med någon. Sen så är det mer som andra inte vet.
Jaja nu ska jag ta ut hunden.
//Ses sen bloggen
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|