Direktlänk till inlägg 18 april 2012

Kämpar på

Av carriecarrie - 18 april 2012 13:50

Det är väl det enda jag kan göra just nu, bara kämpa på med allting. Alexander är på dagis och har inte en susning om vad som pågår runt omkring, mitt barn ska fan inte bli inblandat i den här skräckhistorien som vi befinner oss i just nu. Det är nu jag måste påminna mig själv om att jag inte är ensam, jag har mina vänner, jag har faktiskst mina vänner. Jag mår jättedåligt, jag är skiträdd. Imorgon får jag veta mer, jag har ont i huvudet, jag tänker alla möjliga tankar om vad som kan hända. Jag känner mig så grymt sviken av mina såkallade föräldrar. Det här måste gå bra, det bara måste det, annars vet jag inte vad jag gör. Jag delar med mig av historien längre fram när jag vet mer om vad som kommer att hända. Madelene kom upp till oss imorse med Wox, hon bjöd på sockerkaka, hennes sockerkaka är verkligen jättegod, jag fick bara i mig en bit. Madelene vet, Madelene stöttar, Underbara granne och vän, Rosita vet, Alexanders farsa vet. Jag försökte få tag i Erica igår, hon ringde upp men jag missade hennes samtal, Erica vet inte vad som har hänt, hon kommer att få veta.


 


Fan jag var asfull på den där bilden som togs när vi festade, full och skitförbannad. Dock ser jag mera deppad ut, liksom nu då jag känner mig mest nedslagen. Den passar bättre nu än vad den gjorde då. Otroligt hur man kan se ut vid olika tillfällen. Jag är iof inte ledsen nu, bara besviken, förbannad och sårad. Nåja nu är det som det är och jag ska fixa det här med mina vänners hjälp och med styrkan från min son. Desto mer jag skriver nu desto mer förbannad blir jag och det är den ilskan jag måste känna för att kunna stå upp imorgon och orka på mötet imorgon. Jag kommer inte att visa några som helst känslor för det ger absolut ingenting men jag kommer att släppa ut alla känslor sen när jag kommit hem, när jag nattat min son och jag är ensam, kanske har jag en vän här, kanske inte. Men jag har min hund, min nyopererade katt, Tarzan och Lusse här. Sen har jag mina underbara vänner ett telefonsamtal bort om det skulle behövas, jag är säker på att jag får sällskap om jag verkligen behöver det. Men nu ska jag sluta skriva och göra lite annat innan jag ska hämta min son på dagis.


//Talk to you later.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av carriecarrie - 3 juni 2012 23:53

Nu flyttar jag igen.   http://www.nattstad.se/Carriecarrie   Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...

Av carriecarrie - 3 juni 2012 20:39

Då vi inte hade speciellt mycket för oss sist jag skrev så blev det att ge Alexander några smörgåsar och sen att vi drog iväg till solbacken. Men då jag också pratade med Erica i telefon så blev det en vända dit, hon ville träffa Alexander innan han ...

Av carriecarrie - 3 juni 2012 15:02


Vilken otroligt lugn dag vi har här hemma. Ingen av oss har gjort speciellt mycket, vi har ätit, chillat, varit ute med dogsen och bara haft mysigt. Men eftersom att det bara jag, sonen och dogsen hemma just nu så passade vi på att äta i vardagsrumme...

Av carriecarrie - 3 juni 2012 11:27

Jaa det är ofattbart vad tiden går fort imorgon blir man grabb 3 år redan!. Hans sista dag som 2åring har hittills varit lite jobbig men då är det bara förmiddag än så länge. För tillfället sover han, det är inte konstigt att han är trött idag som vi...

Av carriecarrie - 1 juni 2012 12:23

Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...

Carrie och Alexander

 
 
 

 

 

 


       

   

 

 

Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.

 

I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.

 

Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.

 

Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.

 

Ha en trevlig lässtund.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14
15
16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards