Direktlänk till inlägg 3 januari 2012
Vardagen kom tillbaks som ett skott, jag sitter här alldeles slut. Var nyss och lämnade sonen på dagis, jag saknar honom redan. Det som är jobbigast nu är att jag inte orkar ta hand om han ännu, han är underbar, han är go och glad. När jag hade han hemma inatt så kändes allting så bra, klockan 2 kom han in till mig och var törstig:
Sen kom han såklart på att han skulle vara vaken till halv 4, jag som verkligen har saknat honom ville vara med honom varenda sekund av det här dygnet. Det slutade med att jag satt i hans rum och höll honom sällskap till han somnade om. Sen gick jag och la mig igen men kunde inte somna om.
Jag ska gå lägga mig nu och sova så jag slipper ha ont, så orken kommer tillbaks, så jag kan hämta min son och ha honom hemma som vanligt igen. Det här med att inte orka ta hand om honom känns som rena totyren, jag vill ju bara få vara med honom. Imorgon ska jag åka till sjukhuset och ta bort agrafferna, får hoppas det blir bättre efteråt. Men jag har inte en susning då jag aldrig har varit i den här situationen förut. Kan bara hoppas att allting går över snabbt så jag kan ta hand om mitt hjärta igen. Den här morgonen är jobbig, jag har varit sååå sur pga sömnbristen, smärtan och hela situationen. Livet kan inte alltid vara på topp, men nu ska jag gå sova en stund och se om humöret blir lite bättre sen.
Katterna är då glada, innan jag kunde somna inatt så fick dom burkmat, gissa om dom vräkte i sig matvraken. Det är alltid kul att kunna göra någon annan glad .
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|