Alexander är det absolut viktigaste för mig i livet. Det finns sååå mycket som är viktigt men Alexander är den jag är mest rädd för att förlora. Jag behöver min son, han behöver mig.  Jag ska bearbeta det som har hänt, jag ska plugga, jag ska söka jobb.  Jag ska göra allt som står i min makt för att ge min son en bra uppväxt, som han förtjänar. Mitt oskyldiga barn ligger och sover utan att ha en susning om vad som har hänt. För han har livet just börjat,  för han ska livet få vara en lek. Han lär sig saker hela tiden, han är smart, han är glad, han är älskad, han är trygg.

Det är så det ska vara för ett barn. Jag kan aldrig lova att jag kommer att överleva dagen som kommer, men jag kan lova att göra allting som står i min makt för att överleva, för att ge honom det han förtjänar. Han förtjänar både sin mamma och sin pappa, det har han också, inte på samma adress vilket är synd men han har oss båda i sin närhet. Han bor med mig, men han träffar sin pappa och det ska han alltid ha rätten att göra.

Jag kommer att älta det som har hänt fram och tillbaks här i bloggen en tid framöver, det är något jag behöver göra för att kunna gå vidare. Ni får helt enkelt ha tålamod med mig i den här frågan. Man tror aldrig att det ska hända en själv, man hör hela tiden om saker som händer, men det kan ju inte drabba mig. Varför inte?. Det var ju just det som det gjorde, jag är en av dom drabbade, jag är en av dom som har fått en andra changs, en av dom som är så otroligt tacksam, en av dom som inte vet hur jag ska säga tack till han som räddade mitt liv. Jag är en av dom som är rädd för att leva men också rädd för att dö, en av dom som har fått upp ögonen och verkligen förstår att livet är livsfarligt så det gäller att ta vara på tiden som du lever. För när som helst kan livet ta slut, närsomhelst är det över. Livet är ett mirakel, livet är nånting som man verkligen ska vara rädd om.

Jag suktar inte efter att få dö, för dit kommer jag endå en dag.

Jag suktar efter att få leva, för det är det jag gör just nu.

Varenda dag som jag får spendera med min son. mina vänner, min familj så är jag tacksam.

Varenda dag som är jobbig måste jag ta mig genom, livet är inte alltid lätt.

Men livet är värt att levas.

Ta vara på tiden du har när du lever för ingen vet vad som händer när du dör, ingen vet om du kommer att få leva igen.

Jag fick en andra changs i mitt liv, tack för det!

Jag är jättetrött, jag borde ha somnat för längesen. Varför kan jag inte sova?. Dagen har varit helt underbar, kvällen med min son har också varit underbar. Jag har inte tagit nå mer smärtstillande ännu eller nånting. Har spanat runt på fb och spelat lite spel mm. Just nu känner jag mig allmänt orolig, jag fattar inte varför. Kan det vara en reaktion på gång eller vad?. Jag har inte en susning.

Jag vet inte vad jag har för tankar i huvudet, jag mår illa. Jag borde gå lägga mig, varför kan jag inte somna?. Jag har ju inte försökt, vad är det som händer med mig nu?. Hmm jag känner mig helskum. Nåja får väl se hur mycket sömn natten har att ge, jag måste endå gå upp 7 imorgon för att lämna min älskade son på dagis halv 8. Funderar på att avboka mötet som jag ska på 8:15 imorgonbitti, men får väl se. Kanske är det just det mötet jag måste gå på för att få lite mer klarhet i en del saker.

Men nu ska jag gå och hålla Olle sällskap i vardagsrummet, han börjar visst få tråkigt när han sitter där helt själv. Jag har ju suttit här ett tag nu.

Jag som skulle göra en extremt tidig kväll har inte kommit i säng ännu. Jag hamnade framför datorn och läste i andras bloggar och spanade runt på blocket. Jag är så grymt sugen på att skaffa en hund igen. Men det är absolut INTE aktuellt, jag känner bara hur mycket jag saknar att ha hund. Men det får bli längre fram då Alexander har blivit äldre och man själv vet mera hur livet kommer att se ut. Just nu vet jag bara att jag ska börja plugga igen om 10 dar.

Har klarat mig otroligt bra utan smärtstillande nu, sist jag tog var runt 12:30. Jag känner inte att jag behöver ta det just nu, det har gjort mer ont än när jag tog det regelbundet men samtidigt är det inte outhärdligt heller. Jag vill ju helst inte ta en massa tabletter om jag kan undvika det. Men kanske behövs det inte längre.

Katterna sover, pojken sover, Olle ser på tv och jag ska göra mig iordning för att hoppa i säng snart. Lusse har varit så otroligt go ikväll, han är så kontaktsökande och mysig hela tiden. Han och Sky älskar varandra, jag har sett dom sova tillsammans på dom mest konstiga ställerna i lägenheten, men gud så söta dom är. Lusse är också en katt som pratar väldigt mycket, ibland när han gör det så svarar Sky, det är ganska roligt att lyssna på dom ibland. Jag undrar hur Sky kommer att reagera när Michelle har hämtat Lusse, jag kan direkt säga att jag tycker det kommer att bli tomt här utan honom. Han är en katt som hörs och syns, något annat går han inte med på. Men han är så otroligt snäll, jag älskar Lusse och förstår verkligen att Michelle vill ha tillbaks sin kisse.

Nää nu ska jag göra lite nytta och sen slagga.

//God natt

Olle håller på att söva Alexander och jag sitter här igen. Jag är helt slut och kommer att göra en extremt tidig kväll. Nu om en liten stund börjar ett program på tv som jag ska titta på, sen blir det sängen. Det blir ju att gå upp tidigt imorgon och lämna sonen på dagis  . 

Jag skämde bort honom med lite chips ikväll när han kom hem. Det har gått bättre än vad jag trodde men nu är det dags att varva ner och försöka göra morgondagen lite lugnare.

//Ha en trevlig kväll.

Har nyss kommit hem. Mötet på psyket som jag hade idag var med min kurator, någon hade gett mig en akuttid där efter det som har hänt. Jag berättade min upplevelse av allting, jag mår inte dåligt av det som har hänt, jag mår bra. Jag känner mig bara tacksam för att jag lever och har kvar allting som jag hade innan. Det var ett känsloladdat men väldigt bra möte som slutade riktigt bra.

Efter mötet körde jag till stan och tog en fika med Erica, vilket också var mycket trevligt. Det var härligt att gå runt och kolla lite i affärerna innan vi tog en fika uppe på CK.

Jag som tänker leva betydligt sundare i år är riktigt nöjd med mitt fika och mitt trevliga sällskap:

Sen for vi till dagis och hämtade sonen. Alexander blev riktigt glad när jag kom dit, efter en stund dök Olle också upp. Vi blev kvar där en stund eftersom jag pratade med Kerstin om allting. Alexander fick en reflexväst från dagis vilket gjorde mig glad eftersom jag inte har hunnit köpa någon. Sen skjusade jag hem Erica innan jag, Alexander och Olle for till Maxi. Alexander fick en korv innan vi handlade det som behövdes. Jag var helt slut och hade ganska ont i buken när vi skulle handla så det blev en tur i rullstolen igen för mig och sonen:

Det är tur att dom har en som dom lånar ut på Maxi, nu kan jag gå men då jag blir trött väldigt snabbt och får ont så är det skönt att få åka i den när vi handlar. Det hela avslutades med en middag på lakkapää.

Det var inte riktigt tänkt att Alexander skulle vara hemma inatt men då det dök upp en oväntad sak så får han stanna hemma inatt, men imorgon när jag lämnat han på dagis så blir han nog borta några nätter till sen. Jag är helt slut och har just nu ganska ont. Men är sååå glad över att ha min son hemma hos mig, så nu ska jag sätta mig och se en barnfilm med honom innan han ska gå lägga sig.

Visst är han underbar?.

//Ha det bra!.

Ska snart på ett möte uppe på psyk, fick ett sms för en stund sen. Jag har inte en susning om varför jag ska dit eller vem jag ska träffa. Har tid hos min kurator först den 16:e. Nåja det lär jag väl få se. 

Jag känner mig glad, det känns som om jag blivit född på nytt, så många nya möjligheter och så mycket positivt man har runt omkring sig mm som man inte såg tidigare. Den 12:e börjar skolan om, nu ska jag klara av engelskan för MIN egen skull och inte för alla andras. Jag vill göra det så jag kan få ett jobb så småningom, jag vet inte riktigt vad jag ska göra det finns ju hur mycket möjligheter som helst. Då jag provade på att jobba för räddningstjänsten så blev ju det ett drömjobb, samtidigt så vill jag jobba med barn, på förlossningen, med hundar, som polis, ambulansförare mm. Tusen olika saker, tusen möjligheter, det svåra är bara att komma på vad man vill göra i slutet, men det behöver jag inte bestämma idag.

Olle sitter i soffan, Olle är min vän. Vi har verkligen varit ovänner, vi har verkligen gått över alla gränser som vi kan mot varandra. Men idag är vi vänner, idag älskar jag honom för att han fanns där när jag behövde någon som mest, han står kvar. Jag tänker också stå kvar, hans fanns/finns för mig, jag finns för honom. Han tar verkligen hand om mig och säger hela tiden att jag far inte hem förrän´s jag vet att du och Alexander klarar av att leva som vanligt igen. Det älskar jag honom för. Jag tänker inte leva i det förflutan utan jag lever i nuet. Det gäller även andra som jag har blivit ovän med, kanske kan vi aldrig bli vänner igen, men jag tänker inte hata någon för deras misstag, jag tänker inte vara arg på mig själv för mina egna misstag. Livet är för kort för negativa känslor även om dom kommer och går som allt annat i livet.

Sen får jag absolut inte glömma bort mina andra vänner, listan är lång på vilka som är mina vänner, det jag tycker är synd är att jag inte vet vilka dom anonyma vännerna som gav mig stöd och hjälpte mig att tänka mm i min blogg är. Jag kan bara säga tack till er allihopa.

Jag sms:ade med Linnea igår, gud så fin den tjejen är. Jag firade nyår hos Rosita och Bosse, gud så fina dom två är. Erica och Peter, också helt underbara, Michelle, en fantastiskt fin tjej. Listan kan som sagt göras lång. För alla dom har funnits och finns kvar men på så otroligt olika sätt, det är sånt man behöver. Det finns namn som jag inte har skrivit ner här också, men jag har inte glömt er heller, jag ser bara nu att tiden håller på att ta slut. Nu ska jag klä på mig och rulla iväg till mitt möte på psyk.

//Tack för allt, familj, släkt och vänner, Tack för att ni är en del av mitt liv.