Alla inlägg den 26 januari 2012

Av carriecarrie - 26 januari 2012 15:09

Då har man kommit hem och sovit 2 timmar efter detta återbesök. Rolf och jag pratade igenom allting och jag har fått svar på alla frågor som jag hade. Det känns som att jag kan gå vidare nu men att jag måste bearbeta allting på nytt, det var inte så hemskt som jag trodde att få svar, jag var lite rädd för att det skulle bli jättejobbigt. Men för att inte den här händelsen ska upprepas just nu så har jag valt att sätta dit en p-stav igen. Det gjordes idag på förlossningen under ett lustgasrus och lokalbedövning. Nu sitter den på plats och allting är som det ska med mig, jag hoppas bara att det går bättre den här gången än vad det gjorde sist jag hade p-stav. Sist så hade jag stora problem med blödningar + att jag blev skengravid (stavning?), ni vet vad jag menar, dock var det ju alldeles efter förlossningen, Alexander var ju bara 6 veckor, det kan ha varit lite för nära förlossningen sa dom, så nu gör jag ett försök till.


Ett utomkvedshavadeskap kan uppstå igen för mig när jag blir gravid, jag fick även svar på varför jag mest troligt blev drabbad. Jag har haft en infektion som gör att mina äggledare tyvärr fick en massa stryk. Jag hade en ärrvävnad på äggledaren som dom tog bort vilket gjorde att den i stort sett hade slutat fungera, därför stannade graviditeten i äggledaren, den orkade inte ta sig till livmordern där den skulle vara. Min högra äggledare som jag har kvar är tyvärr också påverkad men den fungerar fortfarande. Ingen vet vad som händer när jag blir gravid nästa gång, men det finns ingen anledning till oro för att det ska hända igen, jag kan föda 10 barn till, men det finns också en ökad risk för att det händer igen. Ingen vet vad som händer i framtiden och det är inget jag tänker spekulera i eller oroa mig för heller. Jag är glad att jag lever och att jag har min son, min son som kommer att växa upp och bli en underbar person som vuxen och som förhoppningsvis också får barn nångång i tiden, men det är väldigt lååååångt fram, för nu ska han bara vara min lilla pojke  .

Av carriecarrie - 26 januari 2012 07:41

Vaknade lite före larmet, låg kvar en stund själv meddans Alexander lekte här inne, han har ju kommit på hur man startar datorn nu vilket inte är så uppskattat från min sida. Problemet är att han är mästare på att komma åt inställningar mm men kan inte återställa datorn sen, så där sitter jag då och ska komma på vad han kan ha gjort, för en amatör som jag är när det gäller datorer så är det nästintill omöjligt att komma på.


 


Hmm vad kan den här busungen tänkas bli som vuxen? Det ska bli spännande att se vad han får för intressen mm när han bli äldre. Tiden går ju så fort, jag kan inte fatta att min lilla pojke blir 3 år i sommar, för mig är det helt ofattbart.


 


Tog en bild på min andra växt som också kommer att bli ganska stor om den bara får växa och mår bra, jag har ställt den där i fönstret då Sky har svårt att låta den vara ifred, men när den står där rör hon den inte.


Alexander och jag tog det lugnt imorse, det var ingen stress och inga sura miner när vi skulle gå till dagis vilket var jätteskönt att slippa. Han har ju blivit så duktig på att klä sig själv, han älskar sin nya overall också. Den är varmare än den andra och lite större, han växer ju som ogräs pojken min:


 


Nu ska jag bara ta det lugnt innan jag ska på ett återbesök på lassarettet klockan halv 10. Jag ska träffa Rolf för första gången nu efter operationen, hmm vad ska jag säga till honom?. Typ tack för att du räddade livet på mig?. Det låter ju så simpelt, jag menar, vad säger man till en som har rädda livet på en? hur kommer jag att reagera när jag ser honom?. Allt jag vet är att jag måste få lite mer svar på vad det egentligen var som hände? vad såg han när han opererade mig?. Hittills har jag hunnit höra allting och förstå till en viss del, men jag har nog inte riktigt förstått allting, det finns frågor som jag måste få svar på för att kunna å vidare. Att få en andra changs i livet är ett mirakel som en del människor får vara med om. Men för mig gick det för fort, därför måste jag få veta mer så jag kan gå vidare. Men nu ska jag sluta tjata om det, nu ska jag bara ta det lugnt tills jag ska dit. Berättar mer om det när jag kommer hem igen. Nu ska jag ta ut Tarzan  .

Carrie och Alexander

 
 
 

 

 

 


       

   

 

 

Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.

 

I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.

 

Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.

 

Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.

 

Ha en trevlig lässtund.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards