Direktlänk till inlägg 26 januari 2012
Då har man kommit hem och sovit 2 timmar efter detta återbesök. Rolf och jag pratade igenom allting och jag har fått svar på alla frågor som jag hade. Det känns som att jag kan gå vidare nu men att jag måste bearbeta allting på nytt, det var inte så hemskt som jag trodde att få svar, jag var lite rädd för att det skulle bli jättejobbigt. Men för att inte den här händelsen ska upprepas just nu så har jag valt att sätta dit en p-stav igen. Det gjordes idag på förlossningen under ett lustgasrus och lokalbedövning. Nu sitter den på plats och allting är som det ska med mig, jag hoppas bara att det går bättre den här gången än vad det gjorde sist jag hade p-stav. Sist så hade jag stora problem med blödningar + att jag blev skengravid (stavning?), ni vet vad jag menar, dock var det ju alldeles efter förlossningen, Alexander var ju bara 6 veckor, det kan ha varit lite för nära förlossningen sa dom, så nu gör jag ett försök till.
Ett utomkvedshavadeskap kan uppstå igen för mig när jag blir gravid, jag fick även svar på varför jag mest troligt blev drabbad. Jag har haft en infektion som gör att mina äggledare tyvärr fick en massa stryk. Jag hade en ärrvävnad på äggledaren som dom tog bort vilket gjorde att den i stort sett hade slutat fungera, därför stannade graviditeten i äggledaren, den orkade inte ta sig till livmordern där den skulle vara. Min högra äggledare som jag har kvar är tyvärr också påverkad men den fungerar fortfarande. Ingen vet vad som händer när jag blir gravid nästa gång, men det finns ingen anledning till oro för att det ska hända igen, jag kan föda 10 barn till, men det finns också en ökad risk för att det händer igen. Ingen vet vad som händer i framtiden och det är inget jag tänker spekulera i eller oroa mig för heller. Jag är glad att jag lever och att jag har min son, min son som kommer att växa upp och bli en underbar person som vuxen och som förhoppningsvis också får barn nångång i tiden, men det är väldigt lååååångt fram, för nu ska han bara vara min lilla pojke .
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|