För ca en timme sen då jag höll på att greja i köket så hör jag hur Akila börjar morra i vardagsrummet, det var inget vänligt morr så jag gick dit och tittade på henne, då blev hon tyst. Men så fort jag lämnade vardagsrummet så började hon morra igen. Jag gick in och satte mig här och då ser jag hur hon går mot hörnet bredvid balkongdörren och morrar, hon ser helt klart någonting. Ganska häftigt att hon reagerade så starkt på nånting som var där men som inte Chila reagerade på eller jag såg eller kände av. Man blir mer och mer sugen på att kontakta det okända när tom hundarna börjar reagera på nånting. Det känns lite bättre nu, åtminstone för stunden. Jag har renbäddat båda sängarna och fått undan en hel del. Jag funderar på att prata med min läkare om insomningstabletter då jag inte kan somna på kvällarna längre, även om jag har gått upp tidigt, vilket jag oftast gör med sonen så är jag klarvaken på kvällen. Jag har ju mina teorier om varför men får se vad jag kan göra åt den saken.

Så mycket mer har jag inte att dela med mig av idag. Jag var förbi stan en vända på förmiddagen och köpte två linnen och sen när Alexander slutade så köpte jag en till keps åt honom från Kapahl på solbacken. Alexander var en ängel när vi var och handlade på Maxi bla, han fick åka i en såndär bilvang och satt och njöt i aldra högsta grad. Imorgon när han är på dagis blir det att köpa födelsedagspresenter till honom. Min son ska få någonting som han är värd och som jag vet att han kommer att tycka om. Jag har dock ingen ide såhär och nu vad jag ska ge honom, men någon fler pysselbok och lite leksakspegnar blir det nog åtminstone. Han älskar ju att pyssla, kanske köper jag några pärlor som han kan göra nånting med tex + lite nya böcker, våra mysstunder när vi läser tillsammans är underbara dock lite utjatatade böcker. Hmm jag hade visst en hel del ideer  .

//God natt.

Livet kan vara så smärtsamt på så olika sätt. Jag har ont, kropp och själ hänger ihop. Den inre smärtan som jag har är nästan outhärdlig, men att jag sen har ont i magen skiter jag fullständigt i. Jag fick hämta min son tidigare på dagis idag pga en sak, det var ingenting med honom, absolut inte det var något annat. Jag har sån ångest så jag nästan får krupp över allting som händer. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen, jag vet bara att jag har hamnat i helvetet på jorden. Det är några personers fel, några personer som gör mig illa, fruktansvärt illa. Men min son mår bra och det alltid det viktigaste, när jag och han leker eller bara är med varandra så känner jag bara hur mycket jag älskar honom, jag har inte en susning om vad jag skulle göra om jag förlorade honom. Men det är inte aktuellt, det är inget sånt som har hänt.

Ikväll tog vi det bara lugnt och såg på tv tillsammans, han somnade i soffan så trött var han. Älskade son  . Utan dig kan inte jag leva  . 

Sonen på dagis, hundarna är nyrastade och jag har snart druckit upp mitt kaffe.

Dags att börja städa innan man drar iväg till stan en snabbare vända och sen far och tar ut Tarzan, kanske Mocca också. Klockan 13 får man ju besök, hmm är inte helt pigg på det men det får gå endå.