Har nyss varit ute med hunden på kvällsrastningen, det är så härligt ute alltså. Jag vet att jag sa att jag skulle lägga mig tidigt men ni som föjer bloggen vet nog nu att det sällan blir som jag säger i den frågan. Alexander sover fortfarande, jag ska gå titta till honom innan jag går och lägger mig. Jag förstår inte varför han var så slut när han kom hem, så jobbig kan ju inte dan ha varit för honom... Eller kan den ha varit det?. Jag ska prata med dagis imorgon för det här är inte normalt, alternativ 2 är ju att det är som jag absolut inte vill, att han helt enkelt är påväg att bli sjuk igen.

Jag hade extremt lite att göra så jag blev lite ego. Har också tänkt på att det är 4:e April idag, om exakt 2 månader på dagen blir Alexander 3 år, liksom 8 veckor. Jag tänkte på det när vi var på Maxi idag och han ville gå in i lekrummet som dom har där, rent spontant sa jag bara att han får gå in där om 2 månader. Det var först lite senare det plötsligt gick upp för mig att grabben faktiskt blir 3 år. Jösse tiden går, det syns på honom men jag personligen känner mig inte en dag äldre än när jag födde honom. Det är häftigt det där med tiden i livet alltså. Men på tal om tiden så är det defenitivt dags att hoppa i säng nu.

//Sov gott alla underbara läsare  .

Jaa vi som bor i den här lägenheten är ovanligt trötta verkar det som. Alexander har sovit sen vi kom hem, det är inte ofta han gör det, jag hoppas bara att han inte är påväg att bli sjuk. Har varit in till honom och gett honom sin medecin + tagit av honom overallen. Jag hoppas han vaknar så pass mycket så jag får byta blöjan som han har, det kan ju inte vara mysigt att sova med den. Sky sover, Lusse sover, Chila ligger under min säng och vilar. Själv är jag ganska slö och ska göra en tidig kväll då sonen mest troligt går upp extremt tidigt imorgon, eller så inte det återstår att se.

Det var en trött kille som jag hämtade idag, en trött och arg liten kille som inte ville göra nånting men samtidigt allting. För den stackaren blev allting bara fel, han somnade i bilen helt utpumpad. Nu ligger han i sin säng och sover, jag la honom där direkt vi kom hem. Jag ska låta honom sova en stund nu innan det blir dags för honom att gå och lägga sig på riktigt.

Klubbad grabb  .

Att använda tvättstugan har inte varit några problem, härligt med rena kläder. Meddans tvätten var i torktumlaren så for jag en snabbvända till stan och köpte ett par solbrillor, ett linne och ett par shorts som jag har tittat på tidigare. Sen hämtade jag Erica som kom hit och var här en stund, trevligt. Vi tog en poskfika kan man nog säga:

Lusse lår bredvid sackosäcken och spanade in Chila som låg i hallen:

Chila spanade tillbaks. Då nu allting med tvätten är färdigt för idag så ska jag snabbt springa ner till Madelene innan jag tar en promenad med Chila upp på solbacken, jag behöver handla lite saker nu inför påskhelgen. Ska bli mysigt att få ge min son ett påskägg och bara umgås. Jag tänker se om det finns små träägg som man kan måla, det är ju lite lättare för Alexander att måla ägg om det inte går sönder. Hoppas hoppas!.

Den här morgonen kom jag ihåg tvätttiden i tvättstugan. Dock kom jag inte dit före klockan 8 och jag hade tiden bokad från 7, men what ever. Det viktigaste är ju endå att kläderna blir rena, dessutom har jag bokat den imorgon igen mellan 10 och 14 så då har jag lite mer tid på mig. Då min torktumlare står som den gör på min tvättmaskin så vill ju inte farsan att jag ska använda den eftersom att det finns en stor risk för att den skulle ramla ner, hmm inte så lyckat om det skulle hända alltså. Nåja får se hur det går i den frågan längre fram. Annars har morgonen varit i stort sett som vanligt, hunden följde med och lämnade grabben på dagis, allting gick jättebra. Alexander trotsar mig mer eller mindre varje morgon, jag skulle nog säga att det var lite mindre den här morgonen, skönt det. Så nu ska jag bara ta det lugnt till klockan 9 då jag ska ner i tvättstugan igen.

Lusse verkar ha lagt sig till rätta på bordet:

Sky kanske söker en plats att sova på, eller så leker hon spöke:

Alexander sover sött:

Chila somnade bredvid bädden:

Kanske är det dags för mig att också komma i säng då så jag kan sova med mina älsklingar + Lusse som iof är som en liten älskling till mig trots att han är Michelles katt  .

// God natt.

Att bara älta om hur jobbigt allting är och hur dåligt allting är leder egentligen inte någonstans. Jag menar tänk efter. Visst jag mår jättedåligt, alla vet det. Men vems är ansvaret till att ta tag i mitt liv? Mitt eget såklart. Istället för att deppa och dränka mig i mina sorger för att saker som jag inte kan styra över är som dom är så kanske jag borde tänka på vad jag kan göra åt min egen situation. Jag har tagit tag i saker, men det är först nu jag märker att det börjar ge resultat. Men tala om att man är en fjärt i rymden samtidigt. Jag ber om hjälp, jag fick ingen hjälp, men när någon annan larmar om hur jag mår, jaa då jävlar händer det saker. Löjligt alltså. Nåja ikväll har jag tagit det lugnt, för stunden mår jag bra. Jag älskar mitt liv, men har tagit stryk av det som har hänt. Det är inte konstigt för det finns ingen som kan ta hur mycket som helst, alla är vi olika och orkar olika mycket. Jag vet inte när min gräns är nådd, men så länge jag har min son har jag ALLTID någon att kämpa för. Jag är inte självmordsbenägen, jag är stabil trots att jag kan må så groteskt dåligt ibland. Jag står fortfarande upp och tänker inte stupa. Jag tänker ta mig någonstans i mitt liv, men för att orka det måste jag må bra. Någon sa till mig att jag är stark, OJA jag är stark, jag är fruktansvärt stark, det vet jag. Men vad är då styrka?. Min styrka är att klara av min vardag trots mitt mående, min styrka är att be om hjälp och se till att jag får den. Min styrka får jag från min son, min familj och mina vänner, åtminstone dom som är mina riktiga vänner. Min styrka är mitt ansvar med tanke på att jag måste ha styrkan för att orka ta mitt ansvar.

Hos kuratorn idag så fick jag veta att allt det här händer mest troligt pga min nära döden uplevelse + det som hände med min vän. Att få veta att man kommer att dö om man inte opereras urakut är inte lätt. Jag reagerade inte för stunden, jag var tacksam och överlycklig för att jag överlevde, det är jag fortfarande. Men nu har reaktionen på allting kommit och den är inte lätt. Jag mår inte bra. Jag är förvirrad, har typ blivit fixerad av döden, min kurator sa det, men jag är forfarande stabil, jag hänger fortfarande med i verkligheten om jag så säger. Min egen erfarenhet och känsla av allting är att vägen tillbaka till livet är låååååång. Det är inte lätt att hitta tillbaks till livet. Men snart kommer jag nog tillbaks till livet igen. Jag kommer nu att få gå på tätare samtal med min kurator, jag tycker om henne oc litar verkligen på henne. För det viktigaste för mig är att bli accepterad, jag begär inte att någon ska förstå, jag vill bara att folk ska acceptera mig och mitt sätt efter det jag var med om och det gör ju folk. Jag lägger ut en bild på mig nu som är suddig, det följer ett budskap med bilden som jag kommer att skriva under.

Hur sargad än själen kan vara, ge aldrig upp den!.

Jaa så ser livet ut. Den här dagen har verkligen gått upp och ner i omgångar. Negativt, farsan verkar inte kunna laga torktumlaren, mår fortfarande inte helt bra. Positivt, hade ett riktigt bra möte med min kurator på psyk, har varit med en underbar vän, har pratat med några underbara vänner i telefon. Var även och fikade med min moder. Nåja när jag hade hämtat min son så for vi till Camilla och var där en stund, Alexander var nog väldigt trött då hans humör inte var det bästa. Efter att vi varit hos Camilla beställde jag en pizza som jag och Alexander delade på när vi kom hem. Jag upptäckte då att det kan vara lite jobbigt att ha en jättehungrig son som bara vill ha mat och samtidigt måste snabbrasta sin hund, det var ingen glad kille som följde med så hon fick bara kissa innan vi gick in igen. Efter maten så gick vi ut igen, Alexander var betydligt gladare då, lillkillen.

Det är ganska varmt ute nu, det var riktigt härligt. Alexander lekte på gården ovanför våran:

Tänk att dom där har kommit fram nu, vilken lycka för min kille.

Chila tyckte nog att det blev lite långtråkigt att vänta men hon behöll lugnet endå. Min duktiga hund som gör framsteg varje dag. Nu sover pojken och jag ska plocka undan i köket innan jag sätter mig i soffan och känner lugnet, ska också ringa ett samtal.

Jag har haft en jättemysig kväll med min son och hund.

// See ya!.