Direktlänk till inlägg 6 maj 2012
Jaa det blir så att jag behåller Akila, jag kan bara inte släppa taget om henne. Jag har fyllt i och postat ägarbytet idag så snart får jag hem ett papper där det står att hon är min. Jag älskar båda mina hundar, och dom älskar varandra och min son.
Men en sak är jobbig, det är ju frågan hur jag ska göra med Sky. Hon blev ju inte direkt glad när Akila kom in i våran familj men hon stormtrivs hos Lise och jag vet att Lise och hennes familj kan ge henne ett hem som hon verkligen förtjänar. Men jag vet inte om jag klarar av att släppa henne, jag har ju haft henne sen hon var kattungen och fått henne till den fina underbara katt som hon är idag. Hon är ju den rätta katten för den här familjen. Att släppa taget om henne skulle vara fruktansvärt, men samtidigt kanske det enda rätta. Klarar jag av att släppa iväg henne???, svaret är att jag inte vet. Det skulle vara så fruktansvärt jobbigt, jag skulle gråta mig till sömns ett bra tag framöver om jag släppte henne, hon som alltid sover med mig i min säng. Hon som alltid kommer och kurrar och myser med mig i soffan när Alexander har gått och lagt sig, hon som alltid finns där för mig när allting är så fruktansvärt jobbigt, hon som faktiskt är min absolut bästa vän, hon som har lärt Alexander att man ska vara snäll med djur. Men också hon som blir sliten i pälsen, upplyft på dom mest brutala sätt som går, knuffad på mm. Hon jamar och ber mig om hjälp när hunden är på henne, men säger inte ifrån själv, det är hon för snäll för. Hos Lise skulle hon ju slippa sånt. What to do liksom? what to do?.
Jag funderar på att fara till Lise imorgon eller nått och prata med henne om saken, för det här beslutet kan jag inte fatta bara såhär. Tanken på att släppa Sky får mig att mer eller mindre bryta ihop. Men samtidigt så skulle jag må så mycket bättre om jag lät henne stanna hos en familj som älskar henne lika mycket som jag gör (om det nu är möjligt) och som kan ge henne allt hon behöver. Måste tänka, måste tänka, måste tänka.
//Peace and love!.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|