Direktlänk till inlägg 11 maj 2012
Dagen har verkigen gått i vågor, ena stunden har allting känts ganska bra, andra stunden krashar det totalt känns det som. Alexander är ju hemma, nu sover han men det gäller att svälja allting när han är hemma och fokusera på honom och dogsen just då, det är ju trots allt mina tre hjärtan som ger mig styrkan att orka kämpa vidare.
Akila känner verkligen av hur jag mår, när jag är som mest nere så kommer hon fram och lägger sitt stora huvud i mitt knä och tittar på mig som att hon säger att "du är inte ensam matte, du har ju alltid oss". Jaa det är sant, jag har ju alltid Alexander, Akila och Chila, vad skulle jag göra utan dom?.
När det kommer till Sky så har jag tagit beslutet att låta henne få stanna hos Lise, hon har det bäst där trots allt. Lises familj älskar henne och hon trvis verkligen hos dom. Jag träffar henne endå ibland och för varje gång jag gör det blir jag glad och mer och mer säker på att det är där hon ska få bo nu. Sky kommer att bli Lises katt, hur ont det än gör för mig så måste jag tänka på hennes bästa. Älskade Sky.
Var förbi hos Rossan och Bosse med dogsen och hämtade bilen för en stund sen. Jag blev kvar där ett tag och pratade med dom som vanligt. Så vi kom hem för en stund sen, men det var trevligt den korta stunden som jag var där.
Jag kan fortfarande le, det är inte så svårt att le. Ibland är det faktiskt för att jag mår bra för stunden, Bosse och Rossan får mig att må bra då jag är med dom, det blir som en semester när jag kommer till dom och får tänka på annat. Hos dom får jag vara arg, ledsen, förtvivlad men också glad och lycklig. Tack för det hörni!.
Nåja nu ska jag sätta mig med en kopp te i soffan och mysa med dogsen en stund innan jag går och lägger mig, hmm får väl se hur mycket sömn man får inatt.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|