Skräcken griper tag om en, ångesten är näst intill outhärdlig, jag borde ha somnat för längesen. Jag är rädd, jag har ångest, min kropp skriker efter lugn och ro. Jag gråter inombords för jag kan inte visa mina känslor, jag litar inte på någon (känns det som just nu). Jag hatar allting, jag känner mig ensam. Ensam är inte stark, måste andas, måste kämpa, måste vinna. Jag vill bara komma härifrån med min lilla pojke och mina hundar, men vart ska jag ta vägen egentligen? Gbg? Stockholm? eller någon helt annanstans. Jag har pratat om Gbg, men vet också om mitt förnuft ska komma att jag inte kan fly från det här, det här kommer att jaga och förfölja mig tills det är över. När tar det slut?, när ska jag kunna slappna av och känna att allting är bra?.

Som jag ljuger för mig själv och alla andra när jag säger att allting är bra. Det är det inte, tvärtom!. Mitt liv håller att bli kaos, kaos pga att några personer gjorde mig så illa. Just nu skulle jag göra vad somhelst för att få ha någon hos mig, bara jag slipper vara ensam. Min son sover i sitt rum, han ska till dagis om några timmar. Jag borde sova, jag borde gå lägga mig i tid, jag borde göra sååå mycket. Det är så lätt för andra att säga vad man ska göra och inte, men det är fan inte lätt att göra det när man själv är den där personen som står mitt i skiten och mår så dåligt så att man inte vet var man ska ta vägen, då är det fan inte lätt.

Hjälp mig, snälla!

Jag ber om hjälp!

Jag vill inte må såhär!

Jag vill inte ljuga om mitt mående för hela världen!.

Jag vill ha tillbaks någon!

Jag vill ha mina vänner hos mig!

Framförallt så vill jag inte vara ensam.

Jag vill bara att ni ska lyssna på mig och finnas där.

Det gör ni hela tiden, kan inte den ena så kan den andra!.

Hur fan ska jag stå ut?

Kraften jag har nu får jag från min son och mina vänner!.

Men hur länge räcker den?

Det finns så sjukt störda människor,

det finns så sjukt störda regler.

Sen finns det människor som ljuger!

Det finns människor som ljuger i sitt jobb.

Det finns människor som vill förstöra,

sen finns det människor som vill hjälpa.

Jag vet inte riktigt vem som vill vad.

Egentligen vet jag nog det, men som det känns nu vet jag ingenting. Jag är sååå förvirrad och sååå förtvivlad och sååå arg och hatisk.

Var det därför jag överlevde? För att få gå igenom det här. Kommer jag att överleva det här också?

Jag överlever för min son!, jag kämpar vidare för min son!

Jag kämpar enda in i döden  för min son!

Så nu vet ni det!!!!.

 

rebecka

28 maj 2012 09:21

Usch då låter som du har det riktigt jobbigt ,tycker det e bra du skriver om känslor kan va bra för andra att läsa det vi är så många som känner likadant men tror att vi är själv om att känna vissa saker och må som man gör ibland men alla har sina bra och dåliga dagar .
Som jag sagt föut du kan alltid prata med mig om du vill då du känner att du behöver nån att prata med jag dömer dig inte och hos mig stannar allt som sägs.
Du kan alltid flytta till ume sj kommer jag flytta dit så fort jag renoverat klart lgheten och fått jobb :).
Sköt om dig kram.

http://rebbanpersson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag igen.   http://www.nattstad.se/Carriecarrie   Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...

Då vi inte hade speciellt mycket för oss sist jag skrev så blev det att ge Alexander några smörgåsar och sen att vi drog iväg till solbacken. Men då jag också pratade med Erica i telefon så blev det en vända dit, hon ville träffa Alexander innan han ...

Vilken otroligt lugn dag vi har här hemma. Ingen av oss har gjort speciellt mycket, vi har ätit, chillat, varit ute med dogsen och bara haft mysigt. Men eftersom att det bara jag, sonen och dogsen hemma just nu så passade vi på att äta i vardagsrumme...

Jaa det är ofattbart vad tiden går fort imorgon blir man grabb 3 år redan!. Hans sista dag som 2åring har hittills varit lite jobbig men då är det bara förmiddag än så länge. För tillfället sover han, det är inte konstigt att han är trött idag som vi...

Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...