Direktlänk till inlägg 5 september 2011
Nu är det över, allting gick jättebra, men det var ju det alla visste. Jag är ju så himla nojjig när jag ska opereras, skönt att det är över. Till skillnad från förra operationen så fick jag starkare narkos och mådde betydligt sämre när jag var på uppvaket några timmar. Men nu mår jag lite bättre och har också fått komma hem. Min kompis Beccy sa att jag skulle ta ett kort eller be någon annan ta kort på mig när jag var på uppvaket, men dumt nog glömde jag ju totalt bort att be någon om det.
Men jag fick iallafall en bild, här står jag i operationskläderna alldeles före narkosen. Kände mig ganska rädd, men tycker själv jag såg mest sur ut på bilden.
Anyway så fick jag hämtning efter några timmar, gissa om det var härligt att se sin son igen.
Jag fick en lång kram när jag träffade honom igen.
Jag blev även bjuden på middag, det tackar jag för även om jag inte fick i mig så mycket då jag fortfarande mår illa och är sjukt trött.
Men imorgon kommer Alexander hem hoppas jag. Det ska han göra om det inte händer nånting men det får man väl hoppas att det inte gör.
Nu ska jag ta mig en kopp te och sätta mig och ta det lugnt i soffan en stund. Om jag orkar ska jag fara till skolan imorgon, om inte så ska jag försöka städa innan min katt och min son kommer hem. Det är nog första gången på länge jag är helt ensam i lägenheten, det är tomt men å andra sidan orkar jag inte vara social mot nån just nu.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|