Direktlänk till inlägg 14 september 2011
Jaa jag funderar på att sälja lägenheten och flytta nån annanstans. Jag mår inte speciellt bra just nu så jag ska inte inpulssälja men jag har börjat spana runt på olika ställen i olika städer dit jag, min son och min katt kan flytta.
Vänner är ju ett problem då jag har mina absolut bästa vänner här. Men pga sveket så vet jag faktiskt inte vilka som är mina RIKTIGA vänner längre förutom Rosita och Michelle. Jag vet också att många av mina vänner inte förtjänar att inte ha mitt fulla förtroende, men det är verkligen mycket som kan bli försört av en enda person.
Fan att det ska göra så ont, fan att jag lät mig manipuleras och luras av den här personen. Fan vad jag är arg och besviken. Det värsta är att jag fortfarande inte vet hela sanningen, att du som har gjort det här förnekar en hel del fortfarande. Ett förlåt kan inte rädda det här, du måste göra mer än så, frågan är om jag någonsin kan förlåta dig.
Jag skulle plugga, men så kom allting tillbaks. Sveket, ångesten mm. Som jag har sagt tidigare, det kommer att ta lång tid att komma över det och kanske kan jag bli lite tjatig här i bloggen om det, men det får ni helt enkelt ta.
Men du ska inte få förstöra mer för mig nu, jag kommer att börja må bättre, det går faktiskt bra för mig, jag får den hjälp och det stöd jag behöver. Den intressanta frågan är vem som ska hjälpa dig?.
Jaja nu ska jag sluta tjata, nu ska jag snart hoppa i säng. Funderar på att lägga mig i min sons säng en stund, innan jag går och lägger mig i min egen. Det är tur pojken har så stor säng.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|