Direktlänk till inlägg 18 september 2011
Wow, vilket mäktigt jobb!.
Det första som hände när vi kom dit var att vi fick presentera oss för varandra i gruppen. Sen hade vi teori där vi pratade mycket om jobbet och såg några filmer. Vi fick också veta vad som krävs och vars man ska söka om man vill gå utbildningen, tanken slog mig faktiskt att kanske göra det då jag tyckte det var helt fantastikst!. Men då krävs det ju väldigt mycket av en också.
Det här var våra tränare om man får uttrycka sig så, Per och Lina, dom gjorde ett suveränt jobb med mycket tålamod, sympati mm. Dom gav ett lugnt uttryck och det var också tack vare dom som jag vågade möta min höjdrädsla och klaostrofobi. Efter denna genomgång och teori blev det fika.
Ett härligt gäng brandmän gjorde oss sällskap i fikarummet, det var mycket skoj och skratt, men det var också ett guldläge att ställa frågor.
Efter fikat prövade vi kläder som vi skulle ha på oss.
Den här killens namn kommer jag inte ihåg, men han var riktigt trevlig .
Efter att ha fått på oss dom kläder som vi skulle ha blev det dags för rökdykning. Tyvärr så har jag inga bilder på det då jag inte ville ta med mig kameran dit eftersom jag trodde att det skulle komma rök när vi befann oss i kaninburen som dom hade valt att kalla det, själv skulle jag nog säga labyrint. Anyway så var det en otrolig upplevelse, det var trångt, mörkt och jättevarmt, det gällde verkligen att behålla lugnet då man nog ganska lätt kan drabbas av panik annars. Jag tyckte det var ganska jobbigt då dom hade gjort en svår labyrint som gick både upp och ner och till höger och vänster. Men kul var det, och vi sammarbetade fantastikst bra. Dom hade delat upp oss i grupper så just då var vi tre och tre.
Efter rökdykningen så skulle vi få testa höjderna, jag var rädd när jag klättrade upp för den höga stegen, men självklart hade vi ju en sele på oss om vi mot all förmodan hade trillat. Jag blev riktigt glad för det var steg 1 i att övervinna min höjdrädsla, jag KLARA det...YES .
Övning 2 i höjd var faktiskt värre än övning 1. Då åkte vi ju upp 30 meter i luften, vi stod i korgen som dom har när dom måste släcka bränder. Jag och killen jag var med då fick pröva att styra den där korgen, jag vet inte vad jag riktigt gjorde men den stannade, eftersom att jag blev rädd så vågade jag inte röra den nå mer just då.
Men det var endå otroligt kul, när vi väl hade kommit ner på jorden igen. Även den utmaningen klarade jag av YES!.
Den här mannen var då inte rädd .
30 meter är faktiskt ganska högt trots allt.
Efter att ha utmanat sin höjdskräck och faktiskt ha klarat av det var det äntligen dags för lunch. Dom bjöd oss på lunch på Mat och prat, som jag tror det heter, oj jag kommer faktiskt inte ihåg men what ever..
Efter lunchen kommer jag inte riktigt ihåg vad vi gjorde, jag är så otroligt trött, men det var fika en gång till under dagen..
Dom hade ett riktigt fint äppelträd som vi fick plocka äpplen ifrån, dom var otroligt goda.
Då sista fikat var avklarat så var det dags för fystestet...
Det där rullbandet var inte roligt, vi hade ju våra varma kläder + tuberna som vägde 25 kg på ryggen. Det var nog det jobbigaste fystest jag har varit med om. Men det är ju klart ska man klara av att jobba inom räddningstjänsten så krävs det en otrolig kondition. Och nej jag klarade inte av det den här gången, bättre lycka nästa gång.
Sen var det dags att sluta för dagen, tiden gick fort, jag och några killar bytte nummer mm då dom så hemskt gärna ville ha bilderna. Jag skickar bilderna till er efter dag 2 för inatt orkar jag inte som ni säkert förstår.
Eftermiddagen och kvällen spenderades med Michell och Eliot. Först hängde vi hos henne en liten stund och drack kaffe, jag fick 2 jättefina tröjor av henne som hon inte ville ha kvar. Sen drog vi iväg till stan och käka middag på Dallas. Just när vi skulle fara iväg mot stan så mötte vi Rossan och Tarzan, då vi hade planerat att ta en promenad bredvid älven så tog jag med mig Tarzan. Tarzan sprang runt när vi var ute och gick, han var överlycklig.
Var tvungen att ta en bild på solnedgången, det är ju så vackert. Efter promenaden drog vi iväg till hemmakväll. Vi hittade ingen film som vi var sugna på så vi fortsatte mot Maxi där jag köpte Alvin och gänget 1 och 2 till Alexander och en film till mig, min film såg vi hos Michell innan jag for hem. Så därför är klockan snart 1 på natten och det är defenitivt dags för mig att sova.
Sov gott alla därute, det tänker iallafall jag göra .
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|