Direktlänk till inlägg 27 september 2011
Tack för era gulliga kommentarer Tessan och Rebban. Tessan du hade ju helt rätt, det gick ju superbra idag.
Redovisningen om Sky gick över förväntan, men mycket berodde på min underbara publik som lyssnade, dom var så otroligt gulliga så jag blev endå relativt lugn när jag stod där. Men före det satt jag i fiket och läste på en liten stund.
Utsikten från fönstret på fiket i skolan.. Såhär såg det ut där jag satt, jag brukar inte köpa nånting men då jag hade glömt att äta frukost hemma så tog jag en macka och en kaffe meddans jag läste på.
Efter min redovisning fortsatte vi med bla texten som vi påbörjade igår. Den är riktigt rolig faktiskt. Innan vi slutade fick ju veta läxan som vi har till på fredag. Tack vare världens bästa Rossan så har jag redan gjort häftet, det är ju tur att hon är så duktig på Engleska, nog för att jag är ganska duktig själv. Det kom jag på när Åsa sa till mig vars jag egentligen låg i kursen. Nu har jag bara resten av texten + svara på frågorna som är till den.
Sonen sover så kvällen blir lugn. Jag är så lycklig för att mitt liv trots alla motgångar går frammåt. Rossan skickade över en låt på min mobil: Someone´s watching over Me med Hilary Duff som jag sitter och lyssnar på just nu. Jag älskar den, just nu fungerar den verkligen som en sorts terapi för mig. Den får mig verkligen att känna igen mig själv och vilja att kämpa vidare + att jag också ser att när jag har det som aldra jobbigast så ger jag endå inte upp.
/I wont give up!.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|