Direktlänk till inlägg 8 februari 2012
Men den här gången var det för att Alexander fick ett serieanfall, 3 på raken, 3 dock väldigt små anfall. Vi fick åka in med ambulansen runt 23:40. Det togs några prover och personalen tänkte först lägga in honom men sen lite senare ångrade dom sig. Vi ska tillbaks tidigt nu på morgonen istället. Dom ringer väl runt 8, drygt men vad gör man inte för sitt barn?. Syresättningen var inte lika bra som dom ville så det är väl största orsaken till att vi ska dit, han har ju förkylningsastma stackarn. Men jag är så otroligt stolt över honom, vi kom nyss hem och alla dom timmarna vi var där skötte han sig exemplariskt trots att han var så slut så det såg ut som han var full när han gick i slutet.
Epilepsin kan vara så jobbig + influensan på det. Min duktiga kille .
Vi väntar på taxin.
Det är bra att det finns saker att göra meddans man väntar. Rita är ju en av Alexanders favoritsysslor .
I taxin, han somnade med teckningen i handen. Det är första gången han sitter på en kudde men det gick hur bra som helst. Dock ska han ju använda sin bilbarnstol några år till tror jag. Taxichaufören var ju bara så gudomligt snäll och trevlig, det är såna man blir glad av att åka med. Han fick 20 kr i dricks av mig, det tycker jag han var värd.
Nu ska jag sova och hoppas på att få några timmars sömn .
//Dröm sött alla underbara.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | |||||||
|