Jag gick och la mig, sen gick jag upp igen. Har nyss hängt tvätten och startat en till maskin. Varför är jag vaken?. Tjaa kanske för att livet just nu är på topp, jag har inga bekymmer alls just nu känns det som. Om några timmar kommer nog sonen in till mig och vill sova i min säng, myyyyyssssiiiigggtttt!!!. Sen imorgonbitti ska jag satsa på skolan, än så länge sover ju Alexander och jag hoppas han gör det hela natten, om inte så får skolan vänta några dagar till. Men just nu ser det ganska ljust ut. Fick en gullig kommentar av Rossan, du är välkommen när du vill gumman, men inga sjukdomar får komma hit. Jag och Alexander har varit sjuka så det räcker för ett bra tag framöver, åtminstone Alexander som har trillat dit igen stackarn. Nåja förr eller senare går det över och då ska vi ha kul jag och han. Jag funderar på att fara till badhuset eller leos lekland med honom när har blivit frisk igen, vem vet kanske någon kompis vill följa med. Sky är bara för söt, hon ligger på datastolen meddans jag sitter här och skriver, man får väl samsas helt enkelt, det är ju inte så svårt med en sån liten katt. Jag känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om vad som helst, men då säger förnuftet något helt annat som typ... Gå och lägg dig. Så jag får väl försöka göra det och se om det går bättre att somna den här gången.

Så godnatt igen alla underbara läsare  .

Eftersom jag har fått så otroligt mycket mer gjort idag hemma än vad jag hade planerat så ska jag snart hoppa i säng, vill bara att tvättmaskinen ska bli färdig så jag kan hänga upp den tvätten ovanför badkaret där jag har mitt extremt lilla tvättställ. Sen startar jag en maskin till och kryper till kojs, man vet ju aldrig hur natten blir, kommer Alexander att väcka mig och inte kunna somna om eller kommer vi båda att få sova en hel natt? ja det får ni veta imorgon. Om vi får sova inatt så tänker jag verkligen försöka bege mig till skolan imorgon, jag har redan missat alldeles för mycket nu. Wish me luck!

//Ha en bra kväll och sov gott när ni går och lägger er  .

Det var en trött men glad liten kille som kom hem ikväll. Han sprang direkt in i sitt rum och ville leka en stund så vi lekte med hans tågräls en liten stund innan vi gick och badade. Det blev inget långt bad då han var så trött men det var mysigt att få bada med lillkillen då han var så lugn, han satt i min famn i badet och bara njöt en stund, det har aldrig hänt tidigare då han i vanliga fall blir helt vild i vattnet. Efter badet ville han själv gå lägga sig:

Så då gick vi in i köket där jag gav han hostmedecin + tog själv också och epilepsimedecinen meddans jag gjorde en flaska välling. Jag tror han somnade inom 2 minuter med flaskan i munnen. Jag blev så glad när han kom hem och var så glad, nu ska jag ha honom hemma länge, länge, länge innan jag släpper honom ifrån mig igen.

Sover sött i sin egen säng här hemma. Det är som det ska vara nu  . Bara jag, Alexander och Sky är hemma nu och det märks, det är så lugnt och skönt nu, inget liv, ingen som stökar ner efter min storstädning mm. Nu menar jag inte att Olle skulle vara en stor gris men det blir alltid mer stökigt när man är fler än en vuxen. 

Nu har jag städat i stort sett hela lägenheten men ej kunnat dammsuga. Eftersom att munstycket är trasigt så blir det svårt, det är tur man får låna ett munstycke till dammsugaren nu när Alexander kommer hem om en stund. Tarzan kommer inte hit ikväll då familjen jacobsson är sjuka åtminstone 2 av dom och eftersom att Alexander är sjuk och blir hemma imorgon så är det lättare för mig om Tarzan är hemma hos sig. Så imorgon ska jag dammsuga och skura mm om Alexander tilllåter det, annars får jag göra det när han sover, men det är skönt att slippa ha en hund att tänka på när sonen är sjuk. Men ikväll ska vi nog bädda ner oss i soffan och se på det lilla spöket Laban när han kommer hem. Alexander bara älskar spöket Laban så det kommer vi mest troligt att göra när han kommer hem, en lung mysig grej att göra tillsammans när vi båda är sjuka. Jag är på bättringsvägen, jag har inte tagit någon hostmedecin på hela dagen och är relativt pigg eftersom jag har orkat städa hela lägenheten. Jag är väldigt nöjd med det jag har gjort idag  .

Det blir några tända ljus sen framför filmen. Får se hur han mår när han kommer hem, älsklingen min   .

Jag har plockat undan det värsta och startat 2 maskiner mm. Jag passade också på att vädra, så balkongdörren har stått öppen en stund. Sky passade på att utforska vintern, hon har ju aldrig sett snö:

Hur luktar snön?, hon la sig under en av utmöblerna och sniffade runt en stund:

Hon låg ute ca 2 minuter innan hon ville komma in:

Mattes famn är ju trots allt bäst. Jag tror hon tyckte det var kallt, min katt är ingen vinterkatt, hon verkara vara som jag, jag föredrar sommaren. Då är hon ute på balkongen hela tiden. Alexander är en året om kille, han vill vara ute jämt. Jag ska snart ringa hem honom, jag vill bara fortsätta med städningen en stund till.

Jag älskar dig  . 

Hmm dags att ringa veterinären om en vaccination och chipmärkning på Sky nu. Jag har inte haft råd tidigare men nu ska jag ta mig råd för den här tjejen stannar hos oss. Älskade Sky, finare katt kunde jag aldrig få  .

Sitter och tittar ut genom sovrumsfönstret, det är verkligen fint väder ute, solen lyser och med all snö så blir det riktigt vackert ute. Jag funderar på att kanske bege mig ut på en kort promenad sen för att få lite frisk luft. Jag känner mig betydligt piggare, hostan finns ju kvar såklart men mollipecten hjälper mig väldigt bra. Alexander kommer snart hem, den här dagen börjar med ett otroligt bra humör, jag hoppas att dagen fortsätter så och att Alexander är på lika bra humör när han kommer hem som jag är på nu  .

Jag läste en tjejs blogg som berörde mig väldigt starkt. Hon berättar om sin lilla dotter som föddes i vecka 23, det är en fruktansvärt tuff resa dom går genom. Det finns inga ord som kan tala om för andra vad den tjejen och hennes man går igenom. Men dom kämpar på tillsammans med sin lilla dotter.

Det får mig att tänka på vilken otrolig tur jag hade när jag födde Alexander, han föddes en dag före beräknat datum, han skrek direkt han kom ut och var frisk. Den enda bekymmer vi hade då var ammningen, han kunde inte riktigt greppa mitt bröst på rätt sätt, men det löste vi med en amningsnapp. Sen har han vuxit upp till den underbara goa lilla pojke som han är idag. Våran resa har inte heller varit lätt, men jämfört med vad den här familjen går igenom så är jag bara tacksam. Jag tror och hoppas att den lilla flickan kommer att klara sig, ibland förstår man inte varför saker måste hända, vad poängen är med det mm. När Alexander var 1 år fick han ett anfall, han blev medvetslös och slutade andas, jag larmade 112 direkt. Under dom minuterna det tog för ambulansen att komma så hann jag tänka alla skräcktankar som gick. Han dör nu, han dör i min famn!. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag har aldrig kännt mig så maktlös, jag kunde inte göra nånting annat än att sitta där med honom i min famn. Efter kanske 30 sekunder eller nånting sånt så vaknade han igen. När ambulansen kom fram var han vaken, han var medtagen men annars helt ok igen. Kan ju upplysa om att han hade hög feber när det här hände så först utgick alla från att det var en feberkramp, men med tiden fick han fler kramper även då han inte hade feber och det var då vi gjorde ett ekg på honom. Alexander har epilepsi, han får medecin och nu är det längesen han fick en kramp. Han hade otur som fick epilepsi, men samtidigt kunde det ha varit sååå mycket värre. Jag tänker på alla sjukdomar som barn kan få, han hade endå tur i oturen om man säger så.

Det andra som drabbade mig var ju mitt utomkvedshavandeskap. Men för mig känns det nånstans lättare att ha fått det än att förlora ett barn som jag har fött, det  kan inte finnas något svårare än det i mina ögon. Ska det hända nånting tråkigt när man väntar barn så är det mest humant om det händer alldeles i början. Jag säger inte att det är lättare för alla och jag säger inte att det inte gör ont för mig det som hände. Men hade jag förlorat Alexander efter förlossningen så hade jag gått under, hur skulle jag ha överlevt det?. Jag förlorade nummer 2 men det var nånting som var 6 veckor gammalt och som jag aldrig hann träffa. Men det gör ont endå, för direkt när jag fick veta att jag var gravid så började jag älska det jag hade inom mig, det är bara så. Ush jag mår dåligt när jag läser om saker som kan drabba små barn, men samtidigt kan jag inte sluta läsa den här tjejens blogg eftersom att det verkar gå bra för dom. Men det hade varit skönt om Alexander hade varit hemma nu. Nåja han kommer ju om bara några timmar och jag borde verkligen försöka sova.

Om ni vill läsa om den här tappra familjen och deras lilla dotter som kämpar för sitt liv så gå in på den här adressen: http://prematurmamma.bloggplatsen.se/

Nu måste jag  försöka sova... Jag har redan sagt god natt en gång så nu säger jag...

//Sov gott