Jag läste en tjejs blogg som berörde mig väldigt starkt. Hon berättar om sin lilla dotter som föddes i vecka 23, det är en fruktansvärt tuff resa dom går genom. Det finns inga ord som kan tala om för andra vad den tjejen och hennes man går igenom. Men dom kämpar på tillsammans med sin lilla dotter.

Det får mig att tänka på vilken otrolig tur jag hade när jag födde Alexander, han föddes en dag före beräknat datum, han skrek direkt han kom ut och var frisk. Den enda bekymmer vi hade då var ammningen, han kunde inte riktigt greppa mitt bröst på rätt sätt, men det löste vi med en amningsnapp. Sen har han vuxit upp till den underbara goa lilla pojke som han är idag. Våran resa har inte heller varit lätt, men jämfört med vad den här familjen går igenom så är jag bara tacksam. Jag tror och hoppas att den lilla flickan kommer att klara sig, ibland förstår man inte varför saker måste hända, vad poängen är med det mm. När Alexander var 1 år fick han ett anfall, han blev medvetslös och slutade andas, jag larmade 112 direkt. Under dom minuterna det tog för ambulansen att komma så hann jag tänka alla skräcktankar som gick. Han dör nu, han dör i min famn!. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag har aldrig kännt mig så maktlös, jag kunde inte göra nånting annat än att sitta där med honom i min famn. Efter kanske 30 sekunder eller nånting sånt så vaknade han igen. När ambulansen kom fram var han vaken, han var medtagen men annars helt ok igen. Kan ju upplysa om att han hade hög feber när det här hände så först utgick alla från att det var en feberkramp, men med tiden fick han fler kramper även då han inte hade feber och det var då vi gjorde ett ekg på honom. Alexander har epilepsi, han får medecin och nu är det längesen han fick en kramp. Han hade otur som fick epilepsi, men samtidigt kunde det ha varit sååå mycket värre. Jag tänker på alla sjukdomar som barn kan få, han hade endå tur i oturen om man säger så.

Det andra som drabbade mig var ju mitt utomkvedshavandeskap. Men för mig känns det nånstans lättare att ha fått det än att förlora ett barn som jag har fött, det  kan inte finnas något svårare än det i mina ögon. Ska det hända nånting tråkigt när man väntar barn så är det mest humant om det händer alldeles i början. Jag säger inte att det är lättare för alla och jag säger inte att det inte gör ont för mig det som hände. Men hade jag förlorat Alexander efter förlossningen så hade jag gått under, hur skulle jag ha överlevt det?. Jag förlorade nummer 2 men det var nånting som var 6 veckor gammalt och som jag aldrig hann träffa. Men det gör ont endå, för direkt när jag fick veta att jag var gravid så började jag älska det jag hade inom mig, det är bara så. Ush jag mår dåligt när jag läser om saker som kan drabba små barn, men samtidigt kan jag inte sluta läsa den här tjejens blogg eftersom att det verkar gå bra för dom. Men det hade varit skönt om Alexander hade varit hemma nu. Nåja han kommer ju om bara några timmar och jag borde verkligen försöka sova.

Om ni vill läsa om den här tappra familjen och deras lilla dotter som kämpar för sitt liv så gå in på den här adressen: http://prematurmamma.bloggplatsen.se/

Nu måste jag  försöka sova... Jag har redan sagt god natt en gång så nu säger jag...

//Sov gott

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag igen.   http://www.nattstad.se/Carriecarrie   Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...

Då vi inte hade speciellt mycket för oss sist jag skrev så blev det att ge Alexander några smörgåsar och sen att vi drog iväg till solbacken. Men då jag också pratade med Erica i telefon så blev det en vända dit, hon ville träffa Alexander innan han ...

Vilken otroligt lugn dag vi har här hemma. Ingen av oss har gjort speciellt mycket, vi har ätit, chillat, varit ute med dogsen och bara haft mysigt. Men eftersom att det bara jag, sonen och dogsen hemma just nu så passade vi på att äta i vardagsrumme...

Jaa det är ofattbart vad tiden går fort imorgon blir man grabb 3 år redan!. Hans sista dag som 2åring har hittills varit lite jobbig men då är det bara förmiddag än så länge. För tillfället sover han, det är inte konstigt att han är trött idag som vi...

Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...