Direktlänk till inlägg 5 mars 2012
Jag hatar djurplågeri nästan lika starkt som jag hatar våld mot barn, dom två sakerna måste vara bland det absolut värsta som finns. Ikväll träffade jag en hund, en hund som har blivit slagen av tidigare ägare, en hund som är väldigt osäker men som fortfarande ser positivt på sitt liv, en hund som går att rädda. Den hunden älskar min son, den hunden vill bara ha kärlek, den hunden förtjänar att bli älskad. Det är en tik, hon är 7 månader och ikväll så fick hon flytta hem till oss. Det kom helt plötsligt och jag vet att jag kommer att få hur många elaka kommentarer som helst. Men ibland får man chanser som man inte hade räknat med att få, kan jag hjälpa en hund att få ett bra liv så tar jag den chansen. Hon heter Chila och är underbar:
Den här tiken är min, hon och Sky kommer otroligt bra överens. Den här hunden stannar hos mig, hon ska ingenstans. Den här hunden har jag valt att hjälpa och kan också hjälpa mig när jag har det jobbigt. Människans bästa vän är hunden, det gäller för människan att vara hundens bästa vän också. Jag var nyss ute med henne och Tarzan på en runda, hon drog ganska mycket i kopplet men var otroligt lyhörd när jag sa till henne att sluta. Hon är duktig, jag älskar den här tjejen. Oväntat var det att hon skulle bli min, men hon är varmt välkommen in i familjen. Här blir hon kvar, så nu vet alla det.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|