Har jag gjort allting inför skolan imorgon? Nej. Har jag kommit i säng ännu? Nej, antagligen inte eftersom att jag sitter här och skriver. Jag har haft fullt upp hela dagen, jag har haft besök mm. Det har varit intensivt dom sista dagarna och nu känns det att man har hållit igång och fått extremt lite sömn. Klockan 07:30 ska sonen lämnas på dagis imorgon och direkt efter det måste jag hem och plugga och ta ut hunden på en lite längre runda då hon blir ensam några timmar imorgon. Det fixar hon, men jag tycker att hon ska ha fått röra på sig innan. Sova får jag göra efter skolan och på tisdag. Hela den här kvällen då jag borde ha pluggat så har jag varit så slut så jag laddade ner ett gäng med filmer som jag förde över på mitt usbminne och såg på tv:n sen. Jag har inte kopplat in högtalarna till datorn och tv:n är ju så mycket roligare att sitta framför då den är så mycket större och har så mycket bättre bild än datorn. Nåja det där var nog ganska ointressant fakta. Nu ska jag hoppa in i duschen, rasta hunden och sen sova.

//God natt.

Jag läste just ett inlägg i någon annans blogg. Det fick mig verkligen att börja fundera och tänka på livet och döden. Båda dom sakerna är unika på sitt sätt, ingen vet vad som händer när vi dör, vi vet bara vad som är nu. Livet är inte lätt alla gånger, livet är en enda stor kombination av känslor, tankar och upplevelser på både gott och ont. Jag vara nära att dö, det vet ni. Jag är inte rädd för att dö, jag tror inte att allting tar slut för att man dör, jag tror att man går vidare på något sätt. Jag har varit med om en del när det gäller både livet och döden, jag har varit på krematoriet och sätt när dom har kremerat folk, jag har varit på sjukhus och sätt folk som har blivit friska, folk som har varit dödsjuka mm. Jag har varit med när en del djur har gått bort, eller har fått somna in mm. Jag var rädd för att dö en gång i tiden, men inte nu längre. Jag tror det är värst för dom anhöriga till dom som har dött, för den som är död har allting gått vidare, döden är för mig lika unik som livet. Varför skulle allting bara ta slut?, det tror inte jag att det gör. Jag tror att rädslan som sitter hos många handlar om att man inte vet vad som händer när man dör.

Det jag tycker är fruktansvärt tragiskt är att en del människor i denna stora värld som vi lever i plötsligt blir så nyfikna och plötsligt börjar bry sig. Varför bryr dom sig?. Dom som inte kände personen, dom som aldrig har nämnt personen, folk som man inte har en susning om vilka dom är som har dött. Jag uppskattar om folk bryr sig om mig och frågar hur det är med mig osv, men jag uppskattar inte om någon som jag inte känner skriver till mig och frågar vad som har hänt? vem var personen som dog? mm. För det är inte väsentligt för personen som jag inte känner. Jag märker här i min blogg att jag har många vänner som jag inte vet vilka dom är, någon som jag inte känner igen namnet på kan slänga ut en jättegullig och stöttande komentar. En del av er läsare skulle jag kunna bli vän med på fb tex, jag har blivit det med några av er redan. Vi har fått konakt genom att skicka komentarer till varandra och när vi då har känt oss redo så har vi blivit vänner på fb. Anonyma komentarer kan också uppskattas väldigt mycket, ibland tycker jag det är så synd att dom inte har skrivit något namn för då vet jag inte vem jag ska tacka, eller visa min uppskattning emot. En gullig komentar behöver inte bestå av att min hund är fin eller nånting i den stilen. En fin komentar kan också bestå av uppriktighet, jag fick många bra komentarer när jag blev gravid sist både från min vänner som jag känner men också från anonyma som fömodligen inte ville bli inblandade men ville säga sitt, eller från dom som trodde att jag skulle bli arg och börja försvara mig. Men livet är inte svart eller vit, det finns flera nyanser och färger.

När jag läste min kompis inlägg kände jag bara  att jag var tvungen att skriva av mig här i bloggen. När Linnea vaknar ska vi som sagt ringa till Rossan om inte hon hinner ringa före. Sen när Linnea har farit hem måste vi handla och sen måste jag sätta mig med mina studier resten av dagen och förmodligen natten. Imorgon är det skola igen, lovet är slut. Mycket har hunnit hända det här lovet, jag blev tex hundägare till världens finaste Chila. Nu står min son bredvid mig och vill leka så jag ska passa på att leka med honom nu tills Linnea går upp.

//See you

Det fanns ingen tid och möjlighet att blogga igår då vi hade besök av Linne och Jonas, med 2 barn, en hund och en katt så var det helt enkelt omöjligt att sätta sig här, speciellt när det var 2 trötta och extremt busiga barn som var här. Men gårdagen var helt underbar. Igårkväll for vi hem med Jonas så nu är det bara min underbara busiga son här. För tillfället badar han, hunden är nyrastad, katten vet jag inte var hon är, hon sover väl nånstans och Linnea ligger och sover i min säng. Jag kunde ju inte gå på nån långpromenad med Chila igår, trots det var hon helt slut inatt då vi gick och la oss, vi kom såklart inte i säng före 2 inatt. Det blir ofta sena nätter när Linnea är här, men vi har mycket att prata om och väldigt roligt så varför hoppa i säng vanlig tid liksom?. När Linnea har vaknat och allting börjar bli som vanligt så ska vi träffa Rossan, det ska bli härligt att få gå en promenad med dogsen i det härliga vädret, värmen är tillbaks YES, vet inte hur varmt det är men nog är det + grader alltid. Våren kommer med stormsteg, jag älskar våren. 

Men nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta spana runt här på nätet en stund.