Direktlänk till inlägg 21 mars 2012
Det är när man får sånahär nyheter som man får en påminelse om hur snabbt livet kan förändras, jag var där själv. Det som skiljer sig från min situation är att det gick så fort för mig, en operation sen var jag utom fara, men före det var det fara och färde. Jag lever, kvinnan jag skrev om i förra inlägget lever men vet att hon kommer att dö om det nu inte sker ett mirakel. Jag hann aldrig riktigt förstå vad som hände med mig innan det var över, jag är tacksam för min andra changs i livet, jag önskar bara att fler kunde få ha samma tur som jag hade.
Jag la mig och vilade efter det jag hade fått veta, jag tror jag sov en stund för jag blev väckt av min son som kom och var go, han busade och skrattade åt mig i sängen. Då vet jag att jag verkligen kan skatta mig lycklig som är frisk nu, jag mår bra. Min sorg kommer att bli lättare med tiden, sorgen som jag delar med hennes andra vänner, familjen mm. Ingenting kan jag göra, bara finnas där och tänka på henne. Jag skrev ett meddelande till henne idag, det är svårt att hitta några ord, jag kan bara hoppas att hon slipper lida, det är det värsta som kan hända. Jag hoppas hon får må bra och vara lycklig oavsett vad som kommer att hända.
Jag tittade till djuren:
Jag hittade Sky och Chila tillsammans i soffan, mina djur tycker verkligen om varandra. Återigen kommer jag på mig själv med att ha ett väldigt bra liv, jag är så glad för det jag har, men mest tacksam för att jag lever och får må bra, jag får vara frisk, jag får se min son växa upp, jag har världens finaste hund och katt. Min familj och mina vänner betyder allt för mig.
Tack för att jag fick en andra changs i livet, det är ju tyvärr inte alla som får det. Nu ska jag ta ut hundarna, jag är så nere just nu, men samtidigt så otroligt tacksam. Jag vill inte att hon ska dö, jag vill att hon ska få samma changs som jag fick, om det finns någon som kan få fram ett mirakel så snälla visa det nu och rädda denna underbara människa.
//Tack för mitt liv, jag lever!!!
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|