Direktlänk till inlägg 24 februari 2012
Jag var på apoteket efter skolan och fick hem min medecin, tog nyss en tablett. jag hade glömt hur slut jag blir av dessa tabletter. Gud det ser ut som jag är värsta knarkaren när jag skriver, men det kan jag garantera att jag inte är, jag är bara en tjej som har varit med om väldigt mycket och som för tillfället befinner mig i en kraftig svacka. Men det går över, mitt mående kommer att bli bättre med tiden. Som en person sa till mig, tiden läker inte alla sår men det blir lättare med tiden. Så jag får väl lita på det han säger och verkligen försöka tänka på det positiva i livet, som det egentligen finns mer av än det negativa om man ser på helheten.
Det som stör mig är när jag berättar för en del personer om hur dåligt jag mår och då personen i fråga bara börjar grina och prata om hur dåligt och hemskt allting är för den. Jag ska alltid vara andras psykolog men när ska jag få prata om hur jag mår, när lyssnar dom på mig???. Jag har vänner som ställer upp för mig till 100 % och ni är guld värda ska ni veta. Men då finns det en del andra som plötsligt ska tävla om vem det är mest synd om. Jag blir så arg och så trött på dessa personer.
SUCK livet ska inte alltid vara lätt, men jag är tacksam för att jag lever.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | |||||||
|