Direktlänk till inlägg 26 mars 2012
Det var ett tag sen jag var hos Madelene så idag när jag hade rastat Chila på morgonrundan så plingade jag på. Vi satt och pratade meddans vi tog en smoke under hennes fläkt och drack kaffe. Jag och Chila blev där en lång stund, tiden rusade iväg och plötsligt var vi tvunga att gå upp till oss och äta lunch innan jag skulle iväg på mötet.
Det var full fart på hundarna, gissa om dom blev kompisar .
Sen begav jag mig iväg till mötet. Ett möte jag verkligen hade längtat efter. Det var ett otroligt bra möte med 2 otroligt fina människor. Beslutet som togs var då att jag helt enkelt inte har orken att studera nu, jag måste ta tag i mig själv först och först nu verkar det som att jag verkligen kan få den hjälp jag behöver. Eva kommer att kontakta psyk nu då jag mest troligt har åkt på en kraftig depression med tanke på det som har varit och delvis är. När jag lämnade mötet så var jag så glad och så lättad att jag började spy, det var som att allting släppte. Visst jag mår fortfarande dåligt och vägen tillbaka till livet är lång, men någon dag kommer jag i mål.
När jag hämtat sonen for jag och han till bibloteket och tog en fika med min moder. Efter det blev det middag på Frasses.
Det var en hungrig pojke som åt riktigt bra, men nu har jag en trött och arg pojke här som ska få göra sig iordning för sängen.
//Talk to you later.
Nu flyttar jag igen. http://www.nattstad.se/Carriecarrie Det verkar inte lika roligt så kanske kommer jag tillbkas till den här bloggen. Men nu gör jag ett försök, folk påstår ju att nattstad är sååå mycket roligare. Nåja det återstår att...
Det är 1:a Juni idag och inte det minsta varmt, det är ca 16 + ute, ok det är inte jättekallt men jag saknar den riktiga sommarvärmen som vi hade förra helgen då det var minst 22 + och strålande sol. Vars har den värmen tagit vägen liksom?. Borta i G...
Carrie kallas jag, jag är 28 år och bor ensam med min son Alexander på 2 och ett halvt år och mina hundar Akila och Chila.
I min blogg skriver jag om våran vardag som kan vara både händelserik och intensiv men också väldigt lugn.
Alexander är min son, han kom till världen den 4 juni 2009 kockan 05:45 med ett skrik som verkligen talade om för alla att han var här. Han vägde då 3030 gram och var 49 cm lång. Ett minne för livet.
Häng med oss i vårat liv, jag lever med tanken att man ska försöka njuta av sitt liv och leva i nuet, för ingen vet hur morgondagen ser ut.
Ha en trevlig lässtund.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|