Fan vad jobbigt allting är läxan, suger, just nu pratar jag med Alles farsa i telefon, jag förstår inte riktigt varför.

Men jag hade en bra dag med Rossan och Felicia och en myskväll med sonen.

  Jag orkar inte skriva nå mer ikväll, mår inte så bra..

När jag vaknade av larmet imorse så hade jag svårt att ta mig upp från sängen, det var dock inte bara pga träningsvärken utan delvis var det nog pga utmattningen. Hur somhelst så tog jag mig upp och gjorde mig och sonen iordning innan vi som vi alltid gör traskade iväg mot dagis. Då vi kom dit den här morgonen så var dom väldigt nyfikna på min helg så jag fick stanna och berätta lite om den, vilket var riktigt kul.

Nu har man nyss kommit hem, jag funderar på att kanske lägga mig en stund till innan jag börjar plugga. Jag vet ju exakt vad jag har i läxa så jag funderar på att stanna hemma idag och satsa allt på pluggandet och sen fara till skolan imorgon. På nått sätt skulle jag känna mig mera förberedd om jag gjorde så, dessutom får jag vila en dag.

Men jag ska fysträna hemma idag istället så att jag lyckas hålla igång konditionen och musklerna, har jag fått en så pass bra start på brandförsvaret så skulle det vara synd om jag inte fortsatte.

Jag vilar en timme, sen blir det frukost och pluggande, jag kanske kör ett träningspass efter lunch.

/See you

Känner mig jättekonstig, har mått illa till och från ikväll. Förmodligen har jag väl överansträngt mig i helgen, men det var det värt i såna fall  . 

Det gick plötsligt upp för mig hur mycket jag faktiskt tyckte om det jag gjorde i helgen, jag blir lite deppad över att vi inte ska dit nå mer nu. Hmm om jag reagerar såhär som jag gör nu så borde det jobbet vara rätt för mig..Eller?. Men om jag nu verkligen kommer in på utbildningen så måste jag och Alexander flytta till Övik där en av skolorna ligger, det gör jag hemskt gärna på ett sätt då jag vill börja om på nytt i en annan stad men då är det ju mina vänner och min familj här som jag har svårt att slytta ifrån. Utbildningen är ju iof bara 2 år så det är ju egentligen inget bekymmer.

Om jag verkligen lyckas med det så är det ju mycket som ska fungera därborta. Dagis till Alexander, boende mm. Jaa det tåls att tänka på, ska defenitivt kolla upp saken mera noga, då det känns så rätt för mig, det är verkligen nånting som jag vill göra av flera orsaker. Men man får väl se vad framtiden har att ge.

Jag borde sova nu, ska bara ner i soprummet och slänga några påsar. Problemet är att det inte känns som att jag kommer att kunna somna, men man får väl se, kanske slocknar jag direkt jag lägger huvudet på kudden. Alexander somnade på fem röda när han la huvudet på sin kudde. Det känns så bra att ha han hemma igen, nu kommer det att ta lång tid innan jag lämnar ifrån mig honom över natten. Nu ska han vara hemma, då han har varit borta ganska mycket dom 2 sista veckorna. Det har ju självklart funnits orsak, men nu är min lilla pojke min och nu vill jag ha alonetime med honom  .

Nää nu säger jag God natt.

Som då tyvärr också var den sista dagen för den här gången  . Dom här 2 dagarna har verkligen varit bland dom bästa i mitt liv, jag vill verkligen försöka bli brandman. Ska ta reda på mer och verkligen satsa på skolan mm. Sen om man verkligen lyckas är ju en annan fråga, men viljan finns.

Vi började dagen med ett upprop och lite prat inne..

Ganska snabbt fick vi gå byta om innan vi skulle iväg på vårat första uppdrag.

    Här bytte vi om innan vi gav oss iväg på en utryckning till en kille som hade krockat med ett träd, först skulle vi ju klippa sönder  bilen (kom då ihåg att allt det vi gjorde var arrangerat och var nästan helt ofarligt).

      Start klara i bilen.. Here we go!

Det var inte lätt att ta sig igenom med saxen, inte för att den var slö och svag utan för att den var TUNG!!. Men som ni ser på bilderna gick det ju riktigt bra. Sen fick ju såklart rädda killen i nöd från en annan bil. Det viktigaste var ´ju såklart att hålla nacken stilla, sen lyckades vi få upp han på båren innan vi bar ut han. Det var inte lätt, men med mycket samarbete så gick det, hmm frågan är väl om offret verkligen hade klarat sig så bra irl. Anyway så gick det över förväntan  .

Sen gick vi till våran andra upplevelse, det var att faktiskt få pröva slangen. Vi fick jobba med att koppla slangen mm.

Först fyllde vi en gul bassäng som dom kallade det för, vattnet var iskallt.

Kom inte riktigt ihåg varför vi skulle fylla den, men sen fick ju koppla om allting, vi skulle då koppla in slangen i bilen. Sen var det bara att spruta vatten.. Roligt hade vi och blöta blev vi, men vi lärde oss otroligt mycket. En sak som jag tyckte var ganska häftigt var att man har så lätt för att underskatta styrkan i vattnet. Det var sånt tryck att vi nog hade kunnat flyga ganska långt om vi inte hade tagit det lugnt.

Roligt och mäktigt skulle jag nog säga om det här.

Sen var det dags för lunch, mat på mat och prat igen, gott gott. Sen satt jag och två killar och pratade om brandyrket i trappen inne på stationen.

Det är alltid kul när man träffar nya personer som man kan bli vän med. Efter lunchen hade vi teori och såg några filmer, en film var rent groteskt hemskt. Det mesta vi såg i filmerna hade hänt,  man får sig verkligen en tankeställare, när det gäller brandsäkerhet mm.

Sen ut på 2 utryckningar till.. Den första var som den före lunch, vi skulle hjälpa en nödställd ut från en bil. Det som var lite annorlunda var att nu var personen i fråga medvetslös. Vi fick alla lyfta ut varandra från den här bilen, där krävdes både styrka och teknik, jag trodde aldrig att jag skulle kunna lyfta ut en medvetslös kille på 90 kg från en bil, men det kunde jag. Det är otroligt hur mycket man kan om man anväder rätt teknik, men det var tungt kan jag ärligt säga.

Sen var det dags för en till rökdykning, den var steget värre än den första för nu hade dom rök igång. Jag och en kille i gruppen skulle in i det rökfyllda huset och rädda ett barn och en vuxen. Vi fick leta en stund men hittade barnet först som jag bar ut, sen hittade vi den vuxna lite efter. Det var verkligen också nått man tänkte på för när vi gick in i huset såg vi ingenting pga all rök. Vi fick lita på varandra och samarbeta som vi alltid gör, en regel var att vi aldrig fick släppa slangen som vi hade med oss, hade vi gjort det och det hade varit på riktigt så är det inte säkert att vi hade hittat ut igen.

 Här gjorde vi oss iordning inna vi gick in i huset.

  Här kommer han ut med den vuxna.

    Uppdaget avklarat, vilket team vi är  .

Det var också vårat sista uppdrag den här underbara helgen. Vi klarade oss otroligt bra, det enda jag inte fixade var rullbandstestet och det får jag göra om sen när jag vill, det är bara att boka tid för det, men då kostar det. Man kommer inte in på utbildningen om man inte klarar alla testen. Men det fixar jag snart.

En härlig gruppbild på hela gänget, Tack för allt!

Vi gick in och pratade en liten stund och plötsligt fick jag ett oväntat besök.

  Min son kom in och var med oss sista stunden, det var riktigt kul, alla därinne tyckte det var så roligt när han sprang in, han fick en bulle och blev nog lite översskad av allt ståhej.

Per var en ängel och lät Alexander får åka en tur i den stora brandbilen. Det tyckte Alle var kul, vi for med blåljus och sirener och för en liten 2 åring är det väldigt kul   .

    Min son och jag i brandbilen.

  Här sitter han med Per som tog sig tid för oss fast han egentligen hade slutat. Allt jag kan säga är stort TACK till alla i brandförsvaret som hjälpte oss att få uppleva den här fantastiska helg. Vi ses snart igen, hoppas jag.

Nu är jag helt slut, men inte får jag sova för det. Nu måste jag ta tag i det som jag faktiskt inte har orkat ta tag i denna helg. ENGELSKAN!!!. Åsa skulle ju mejla läxan till mig i fredags och vad jag läste på Tess blogg så var det MYCKET läxa. Jag hoppas jag missförstod allting. Men ska ta en titt på mejlen nu, sen hoppa in i duschen och sen plugga typ hela natten. Det var det värt  .

Wow, vilket mäktigt jobb!.

Det första som hände när vi kom dit var att vi fick presentera oss för varandra i gruppen. Sen hade vi teori där vi pratade mycket om jobbet och såg några filmer. Vi fick också veta vad som krävs och vars man ska söka om man vill gå utbildningen, tanken slog mig faktiskt att kanske göra det då jag tyckte det var helt fantastikst!. Men då krävs det ju väldigt mycket av en också.

Det här var våra tränare om man får uttrycka sig så, Per och Lina, dom gjorde ett suveränt jobb med mycket tålamod, sympati mm. Dom gav ett lugnt uttryck och det var också tack vare dom som jag vågade möta min höjdrädsla och klaostrofobi. Efter denna genomgång och teori blev det fika.

Ett härligt gäng brandmän gjorde oss sällskap i fikarummet, det var mycket skoj och skratt, men det var också ett guldläge att ställa frågor.

Efter fikat prövade vi kläder som vi skulle ha på oss.

    Den här killens namn kommer jag inte ihåg, men han var riktigt trevlig  . 

Efter att ha fått på oss dom kläder som vi skulle ha blev det dags för rökdykning. Tyvärr så har jag inga bilder på det då jag inte ville ta med mig kameran dit eftersom jag trodde att det skulle komma rök när vi befann oss i kaninburen som dom hade valt att kalla det, själv skulle jag nog säga labyrint. Anyway så var det en otrolig upplevelse, det var trångt, mörkt och jättevarmt, det gällde verkligen att behålla lugnet då man nog ganska lätt kan drabbas av panik annars. Jag tyckte det var ganska jobbigt då dom hade gjort en svår labyrint som gick både upp och ner och till höger och vänster. Men kul var det, och vi sammarbetade fantastikst bra. Dom hade delat upp oss i grupper så just då var vi tre och tre.

Efter rökdykningen så skulle vi få testa höjderna, jag var rädd när jag klättrade upp för den höga stegen, men självklart hade vi ju en sele på oss om vi mot all förmodan hade trillat. Jag blev riktigt glad för det var steg 1 i att övervinna min höjdrädsla, jag KLARA det...YES .

Övning 2 i höjd var faktiskt värre än övning 1. Då åkte vi ju upp 30 meter i luften, vi stod i korgen som dom har när dom måste släcka bränder. Jag och killen jag var med då fick pröva att styra den där korgen, jag vet inte vad jag  riktigt gjorde men den stannade, eftersom att jag blev rädd så vågade jag inte röra den nå mer just då.

    Men det var endå otroligt kul, när vi väl hade kommit ner på jorden igen. Även den utmaningen klarade jag av YES!.

  Den här mannen var då inte rädd  .  

  30 meter är faktiskt ganska högt trots allt.

Efter att ha utmanat sin höjdskräck och faktiskt ha klarat av det var det äntligen dags för lunch. Dom bjöd oss på lunch på Mat och prat, som jag tror det heter, oj jag kommer faktiskt inte ihåg men what ever..

Efter lunchen kommer jag inte riktigt ihåg vad vi gjorde, jag är så otroligt trött, men det var fika en gång till under dagen..

Dom hade ett riktigt fint äppelträd som vi fick plocka äpplen ifrån, dom var otroligt goda.

Då sista fikat var avklarat så var det dags för fystestet...

Det där rullbandet var inte roligt, vi hade ju våra varma kläder + tuberna som vägde 25 kg på ryggen. Det var nog det jobbigaste fystest jag har varit med om. Men det är ju klart ska man klara av att jobba inom räddningstjänsten så krävs det en otrolig kondition. Och nej jag klarade inte av det den här gången, bättre lycka nästa gång.

Sen var det dags att sluta för dagen, tiden gick fort, jag och några killar bytte nummer mm då dom så hemskt gärna ville ha bilderna. Jag skickar bilderna till er efter dag 2 för inatt orkar jag inte som ni säkert förstår.

Eftermiddagen och kvällen spenderades med Michell och Eliot. Först hängde vi hos henne en liten stund och drack kaffe, jag fick 2 jättefina tröjor av henne som hon inte ville ha kvar. Sen drog vi iväg till stan och käka middag på Dallas. Just när vi skulle fara iväg mot stan så mötte vi Rossan och Tarzan, då vi hade planerat att ta en promenad bredvid älven så tog jag med mig Tarzan. Tarzan sprang runt när vi var ute och gick, han var överlycklig.

      Var tvungen att ta en bild på solnedgången, det är ju så vackert. Efter promenaden drog vi iväg till hemmakväll. Vi hittade ingen film som vi var sugna på så vi fortsatte mot Maxi där jag köpte Alvin och gänget 1 och 2 till Alexander och en film till mig, min film såg vi hos Michell innan jag for hem. Så därför är klockan snart 1 på natten och det är defenitivt dags för mig att sova.

Sov gott alla därute, det tänker iallafall jag göra  .

Gissa om jag har laddat för den här helgen! Om 45 minuter ska jag vara på räddningstjänsten, gissa om jag är taggad..AWESOME!!!!   .

Det här ska bli kul! 

/See you later

Det blev ingen skola för mig idag då jag mådde skit. Vad gjorde jag istället då?. Först for jag till Lise, det var första gången vi var utan barn, vi behövde får egen tid med varandra och verkligen får ha alonetime som vuxna. Vi hade otroligt trevligt och det gick att slappna av på ett helt annat sätt, jag fick höra en sak av Lise som jag aldrig hade kunna tänka mig i mina vildaste fantasier, jag vet inte hur jag riktigt ska hantera den informationen, men jag kommer väl på nått sätt.

Det var roligt att få träffa Tage, Lises galna men otroligt söta kattunge, Skys blivande pojkvän. Jag hade förväntat mig att han skulle ha längre päls, men han var helt underbar omän jag tyckte att han var korthårig.

  (Tage)   (Lise och Tage).

Efter att ha haft en mycket trevlig stund hos Lise for jag förbi min moder och pratade med henne en stund. Sen vidare och hämta Alle på dagis, då jag inte ville vara ensam så for jag till Rossan. Vi hängde där ett tag innan jag runt 17tiden for tillbaks till min moder och åt middag, skönt att slippa laga egen mat när man mår som jag gör.

Efter middagen och god efterätt hos min moder så drog jag iväg till Mange och Josefin, jag och Mange satt länge vid datorn och kollade på tatueringar. Han ska göra några skisser och mejla över dom till mig så får vi se om jag skaffar mig min 3:e tatuering till veckan.

Kom hem för en liten stund sen och ska alldeles snart hoppa i säng så jag orkar med morgondagen, ska bli sååå spännande  .

Sitter här och är riktigt jävla piss of just nu. Jag har pluggat en stund, det har gått halvbra till jag kom till verbfrågan, då jag inte förstod ett skit av sånt som jag egentligen kan så ringde jag till Rossan. Rossan är i vanliga fall jätteduktig, men denna morgon hade hon lika svårt för det som jag, TYPISKT!!. Inte mycket jag kan göra för tillfället då, jag får väl läsa på glosorna som vi har och sen försöka hänga med så gått det går. Jaa det är väl straffet jag får ta när jag har skjutit upp läxan till sista minuten, jag får skylla mig själv. Jag kommer nog aldrig mer att skjuta upp läxan på samma sätt som den här gången igen.

Det är tragiskt att jag har fått min frånvaro pga mina egna bekymmer efter opreationen. Förra terminen då jag gick svenska så var det åtminstone för att jag var hemma med sjukt barn. På tal om mina egna bekymmer så väntar jag just nu att läkaren ska ringa till mig, jag ska ju dit på en sista koll efter operationen nu. Det känns ju mycket bättre men det är fortfarande inte helt bra. Dom borde ringa vilken sekund som helst nu, får hoppas jag får komma dit idag så allting blir färdigt.