Det är typ sommar ute, nämen inte riktigt men nog är våren här alltid. På eftermiddagen så tog jag bilen och körde till solbacken, då jag tog en powernap som var längre än väntat så var jag tvungen att ta bilen. Hursomhelst när vi kom dit så tog jag med mig Chila in på Arken där jag inte kunde motstå ett jättefint ganska brett läderhalsband med ett rött mönster på, jag provade det på Chila som blev jättefin i det, nu är det synd jag inte har nån kamera för då hade ni fått se det, nåja det lär ni få se endå tidsvis nog, jag passade också på att kolla på olika biabäddar så det ska jag nog köpa till henne nästa vecka. Jag beställde också en namnbricka med mitt telefonnummer på som jag ska sätta på hennes halsband om hon nu skulle råka springa bort eller  nånting annat skulle hända. Jag älskar ju min vovve, jag har också fått chipnummret av Marianne nu så till veckan ska jag ringa till veterinären för en besiktning och registrering på Chila, ska även ta med mig Sky då så jag kan registrera henne och vaccinera henne, sen ska jag försäkra dom båda. När vi hade hämtat Alexander så tog vi en liten extra runda med Chila, hon hittade en pinne som hon lekte med meddans vi var på gården och förstörde isen. Nu har jag öppnat balkongdörren så nu vädras det för fullt, jag ÄLSKAR våren, jag älskar när värmen är på ingående, sommaren är på väg, men just nu njuter jag av våren + sällskapet av min underbara son och min älskade vovve. Sky smyger omkring på balkongen, hon ser ganska rolig ut, Alexander och Chila busar i vardagsrummet så nu ska jag gå titta till mina vildignar.

Kom på att det var ett tag sen nu som jag la ut en bild på Sky, så här har ni henne min ögonsten.

//See you.

Imorse när vi gick till dagis var det jättehärligt ute, om det bara kunde sluta blåsa. Vars kommer blåsten ifrån?. Nåja väret kan man inte styra över så därför blev det bara en kortis med  Chila så hon fick göra sina behov. Nu ska jag ta en titt på sammarbeta så jag vet vad vi har för läxa och sen blir det att chilla och äta frukost innan man sätter igång. Sen tar man en lååång paus och äter lunch och tar ut Chila på en längre runda innan man sätter sig med studierna igen. Så har jag planerat dagen. Kanske tar jag en promenad till solbacken också, jag måste handla lite saker, ska samtidigt passa på att gå in på Arken med Chila och se vad dom tar för biabäddarna där, min ögonsten måste ju få ligga på något mjukt ställe om hon vill, nu ligger hon i soffan eller under bordet när vi är i vardagsrummet eller köket. Men då vi går och lägger oss så ligger hon alltid under min säng, hon vill ju så gärna vara med mig hela tiden. Då hon har försökt hoppa upp i sängen några gånger så tror jag hon vill ligga på en mjukare plats ibland, inte mer än rätt att hon ska få det då. Rosita tipsade mig om att det finns olika typer av hundsängar/korgar på Rusta och ÖB och det är en jättebra ide, men jag satsar nog endå på biabädden då den inte drar till sig lika mycket hundhår.

Slänger ut en bild från förra året på mig och min busiga son, han såg faktiskt ut såhär imorse, jag älskar när han är såhär glad, som han oftast är som tur är. 

//Talk to you later 

Jag har varit så sjukt dålig på att plugga denna vecka, så när jag kommer till skolan förväntar jag mig inga höga reultat på vårat läxförhör, jag är så otroligt dum i huvudet   . Nåja är man dum så är man. Sonen är på dagis och hunden var ute för inte allt för längesedan så nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det att sätta sig med studierna innan man ska dra in till stan och möta upp Rossan, hon ska få hjälpa mig med en upppgift hade jag tänkt, jag hoppas gogumman inte har nått emot det  . 

Då jag inte har någon kamera så har det varit jättedåligt med bilder i dom sista inläggen, tragiskt jag vet, så därför slänger jag ut en bild från förra året på mitt allt:

Jag ska försöka bjuda på lite bilder trots att jag inte har min kamera, Rossan är ju en ängel som lånar ut sin till mig ganska ofta. Ska försöka gulla med henne och se om jag får låna den snart igen, så fort jag får tillgång till en kamera så vet ni att det bjuds på en massa bilder igen. Men bilder ska endå få komma lite då och då, jag ska ju fara till Rossan någon dag med mitt usb och hämta en massa bilder därifrån, bla på min son när han var en liten bebis  . Så det ska ni absolut få se, då det är många som vill se honom som nyfödd. Jag fick en fråga på om jag hade fotat eller filmat förlossningen: Ja vi filmade den men den filmen kommer aldrig att läggas ut här i bloggen, det är min privata film som jag bara låter mina absolut närmaste vänner få se hemma hos mig. Dock kan jag lägga ut en del bilder från det att vi var på bb sen. Jaa ni ser ju vad jag väljer att dela med mig av så småningom.   

Har jag gjort allting inför skolan imorgon? Nej. Har jag kommit i säng ännu? Nej, antagligen inte eftersom att jag sitter här och skriver. Jag har haft fullt upp hela dagen, jag har haft besök mm. Det har varit intensivt dom sista dagarna och nu känns det att man har hållit igång och fått extremt lite sömn. Klockan 07:30 ska sonen lämnas på dagis imorgon och direkt efter det måste jag hem och plugga och ta ut hunden på en lite längre runda då hon blir ensam några timmar imorgon. Det fixar hon, men jag tycker att hon ska ha fått röra på sig innan. Sova får jag göra efter skolan och på tisdag. Hela den här kvällen då jag borde ha pluggat så har jag varit så slut så jag laddade ner ett gäng med filmer som jag förde över på mitt usbminne och såg på tv:n sen. Jag har inte kopplat in högtalarna till datorn och tv:n är ju så mycket roligare att sitta framför då den är så mycket större och har så mycket bättre bild än datorn. Nåja det där var nog ganska ointressant fakta. Nu ska jag hoppa in i duschen, rasta hunden och sen sova.

//God natt.

Jag läste just ett inlägg i någon annans blogg. Det fick mig verkligen att börja fundera och tänka på livet och döden. Båda dom sakerna är unika på sitt sätt, ingen vet vad som händer när vi dör, vi vet bara vad som är nu. Livet är inte lätt alla gånger, livet är en enda stor kombination av känslor, tankar och upplevelser på både gott och ont. Jag vara nära att dö, det vet ni. Jag är inte rädd för att dö, jag tror inte att allting tar slut för att man dör, jag tror att man går vidare på något sätt. Jag har varit med om en del när det gäller både livet och döden, jag har varit på krematoriet och sätt när dom har kremerat folk, jag har varit på sjukhus och sätt folk som har blivit friska, folk som har varit dödsjuka mm. Jag har varit med när en del djur har gått bort, eller har fått somna in mm. Jag var rädd för att dö en gång i tiden, men inte nu längre. Jag tror det är värst för dom anhöriga till dom som har dött, för den som är död har allting gått vidare, döden är för mig lika unik som livet. Varför skulle allting bara ta slut?, det tror inte jag att det gör. Jag tror att rädslan som sitter hos många handlar om att man inte vet vad som händer när man dör.

Det jag tycker är fruktansvärt tragiskt är att en del människor i denna stora värld som vi lever i plötsligt blir så nyfikna och plötsligt börjar bry sig. Varför bryr dom sig?. Dom som inte kände personen, dom som aldrig har nämnt personen, folk som man inte har en susning om vilka dom är som har dött. Jag uppskattar om folk bryr sig om mig och frågar hur det är med mig osv, men jag uppskattar inte om någon som jag inte känner skriver till mig och frågar vad som har hänt? vem var personen som dog? mm. För det är inte väsentligt för personen som jag inte känner. Jag märker här i min blogg att jag har många vänner som jag inte vet vilka dom är, någon som jag inte känner igen namnet på kan slänga ut en jättegullig och stöttande komentar. En del av er läsare skulle jag kunna bli vän med på fb tex, jag har blivit det med några av er redan. Vi har fått konakt genom att skicka komentarer till varandra och när vi då har känt oss redo så har vi blivit vänner på fb. Anonyma komentarer kan också uppskattas väldigt mycket, ibland tycker jag det är så synd att dom inte har skrivit något namn för då vet jag inte vem jag ska tacka, eller visa min uppskattning emot. En gullig komentar behöver inte bestå av att min hund är fin eller nånting i den stilen. En fin komentar kan också bestå av uppriktighet, jag fick många bra komentarer när jag blev gravid sist både från min vänner som jag känner men också från anonyma som fömodligen inte ville bli inblandade men ville säga sitt, eller från dom som trodde att jag skulle bli arg och börja försvara mig. Men livet är inte svart eller vit, det finns flera nyanser och färger.

När jag läste min kompis inlägg kände jag bara  att jag var tvungen att skriva av mig här i bloggen. När Linnea vaknar ska vi som sagt ringa till Rossan om inte hon hinner ringa före. Sen när Linnea har farit hem måste vi handla och sen måste jag sätta mig med mina studier resten av dagen och förmodligen natten. Imorgon är det skola igen, lovet är slut. Mycket har hunnit hända det här lovet, jag blev tex hundägare till världens finaste Chila. Nu står min son bredvid mig och vill leka så jag ska passa på att leka med honom nu tills Linnea går upp.

//See you

Det fanns ingen tid och möjlighet att blogga igår då vi hade besök av Linne och Jonas, med 2 barn, en hund och en katt så var det helt enkelt omöjligt att sätta sig här, speciellt när det var 2 trötta och extremt busiga barn som var här. Men gårdagen var helt underbar. Igårkväll for vi hem med Jonas så nu är det bara min underbara busiga son här. För tillfället badar han, hunden är nyrastad, katten vet jag inte var hon är, hon sover väl nånstans och Linnea ligger och sover i min säng. Jag kunde ju inte gå på nån långpromenad med Chila igår, trots det var hon helt slut inatt då vi gick och la oss, vi kom såklart inte i säng före 2 inatt. Det blir ofta sena nätter när Linnea är här, men vi har mycket att prata om och väldigt roligt så varför hoppa i säng vanlig tid liksom?. När Linnea har vaknat och allting börjar bli som vanligt så ska vi träffa Rossan, det ska bli härligt att få gå en promenad med dogsen i det härliga vädret, värmen är tillbaks YES, vet inte hur varmt det är men nog är det + grader alltid. Våren kommer med stormsteg, jag älskar våren. 

Men nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta spana runt här på nätet en stund.

Då har man kommit hem från krimatoriet, jag var med på slutet av en krimering idag. Fan också!!!. Jag berättade min erfarenhet av hur en krimation går till, sen fick jag veta att allting bara var en bluff och en synvilla, jag orkar inte ta det nu men kan berätta sen när jag har hämtat mig från chocken. Hursomhelst så kändes det bra att få komma dit och prata med dom, även se slutet på en krimering. Jag ska dit till veckan igen och se från början tillslut på en krimation. Idag var upplevelsen helt annorlunda från första gången jag var där, idag kände jag mig lugn, det var inte farligt. Ok jag tar det nu iallafall då jag hela tiden ger vibbar om det.

Jag har varit med om en krimering en gång tidigare, det var hemskt, det var OTÄCKT!!. Varför? Jo för att jag såg en människa som blev krimerad sätta sig upp i ungen, det gick fort allting, på bara några sekunder var det över. Jag blev rädd, fruktansvärt rädd, många tankar han fara genom huvudet på mig, typ han lever gör nånting. Jag hade mardrömmar om det jättelänge efter den upplevelsen.

Då jag kom dit idag var jag rädd, speceillt när han sa att vi kunde gå ner för att dom höll på att krimera en människa nu. Jag följde med, men var fruktansvärt rädd för vad jag skulle få se. Nu var det ju som sagt i slutet och det var ju skönt då allting var så lugnt. Jag berättade att jag hade varit med tidigare och att liket då hade satt sig upp. Då säger Ronnie som jobbade där att det inte stämmer, liket sätter sig aldrig upp, han har då jobbat där i 30 år. Jag blir inomborsd förbannad men lyckas behärska mig och säger att jag har sett det, jag har för fan sett det med egna ögon så påstå inget annat!. Han svara då att det kan bildas en virvel en syrevirvel om jag kom ihåg rätt som gör att det kan se ut som att liket sätter sig upp, även reser på sig ibland. Genom med att det går så otroligt fort så kan det bli en synvilla som gör att man upplever att liket sätter sig upp tom med reser på sig i vissa fall. Men det händer inte, det har aldrig hänt. Jag blir chockad och har svårt att tro på det han säger först, men ju mer han förklarar och berättar för mig desto mera logiskt och troligt låter det, men för att jag ska bli 100% säker och komma över min skräck efter det jag såg första gången så ska jag få komma dit igen och se på en krimering från början till slutet. Jag tror på honom, jag måste bara övertyga mig själv om att det jag såg inte hände, det var bara en synvilla pga virveln.

När vi gick därifrån var jag upprörd, skakig och tom gråtfärdig för att jag bla var så nådigt förbannad, sårad mm. Hur fan kunde killen som jobbade där första gången låta oss som var där tro att det verkligen hände? HUR FAN KUNDE HAN LÅTA OSS TRO DET UTAN ATT SÄGA HUR DET EGENTLIGEN VAR?!!!!!!!!!!!. Så jävla sjuk människa, alla år som jag trodde att det var så, alla år som jag visste att det var så. Jag vet ju vad jag såg, jag är ju inte helt dum i huvudet!!. Var det så jävla svårt att säga att det kan se ut så pga virveln, mååånga har sagt precis som jag att liket sätter sig upp, en del har sagt att det reser på sig. Men i själva verket så är det inte så. Jag har gått och mått dåligt alldeles i onöndan. Jag är bara tacksam för att Ronnie kunde berätta hur det egentligen är för mig. Men alla andra som har sett det jag har sett då? dom borde också få veta hur det egentligen är. Alla som tror på det dom såg och vet att det är som jag säger, alla dom då?.  Jag hoppas att dom också vågar gå tillbaks för att få veta sanningen om det vi såg. Det jag ser är ju sant liksom. Men synvillor förekommer. Tack för att du hjälpte mig Ronnie, tack för att jag får komma tillbaks igen till veckan. Nu vill jag se verkligheten för var den egentligen är, nu vill jag se vad det var som egentligen hände första gången jag såg en krimering.

För att lugna ner mig så ska jag försöka få i mig nånting till lunch, sen ta en långpromenad med Chila. Jag ska plugga men just nu kan jag omöjligt konsentrera mig, lite frisk luft före, så kanske jag blir människa igen.

Sen Chila flyttade hit så har det varit ett ständigt kaos i lägenheten, man går upp på morgonen, sonen och hunden busar, man lämnar sonen på dagis, imorse fick Chila följa med och lämna honom, sen när hon är nyrastad så går man in. Då är det fullt ös på Chila, hon springer fram och tillbaks med sin leksak och har roligt en stund innan hon lägger sig till rätta under vardagsrumsbordet där jag oftast sitter och ser på tv meddans jag äter frukost. Jag älskar Chila och Alexander, jag älskar det kaoset dom ger mig på morgonen, jag älskar kaoset som blir när dom träffar varandra när Alexander kommer hem från dagis, det kaos dom ger mig är ett tecken på lycka, det kan jag leva med då det är en valp och en liten pojke som har funnit varandra.

Men om man ska prata om nånting annat än min hund, så kan man kanske säga lite om min katt. Sky tycker att Chila är extremt jobbig, Sky skulle nog inte ha så mycket emot att få ha mig för sig själv och få tillbaks lugnet som fanns här hemma innan Chila kom. Ibland kan Sky ligga i mitt knä och titta på mig, det ser ut som hon tänker.. Vad har du tagit hit för monster?, hon drar mig i pälsen, hon knuffar mig, hon jagar mig, men samtidigt så kan hon vara riktigt mysig ibland. Jag tänker bara att Chila kommer att lugna sig när Sky säger ifrån på alvar, hon har börjat fräsa ifrån nu när Chila blir för jobbig men samtidigt skulle kanske Chila behöva få sig en klo över nosen som en tydlig markering. Jag tror det kommer snart för Sky börjar bli extremt less nu.

Alexander tycker att livet blev underbar när vi skaffade Chila, han har alltid varit en livsnjutare men en hund gör alltid livet ännu mera spännande, speciellt en så här busig hund. Alexander är min ängel som kan ta djur för hårt men också vara extremt duktig på att ta hand om djur. Alexander och jag ska bara ha mysigt hemma i helgen med våra djur, vi ska ta promenader med Chila, se på film i soffan och mysa med Sky mm mm. Alexander är mitt liv.

Jag då?. Jag har fått fullt upp sen Chila kom, jag mår så bra sen hon kom. Alla promenader som jag kommer ut på, all träning som hon behöver, det är sånt som jag älskar med mitt liv. Jag har bara hunnit sätta mig ner med studierna en kväll så idag måste jag egentligen vrålplugga, det är tur man har helgen på sig också. Jag har njutit i aldra högsta grad av mitt sportlov, kanske njöt så mycket att allt som hette studier fick hamna på sidan lite för länge. Det är så typiskt mig. Men det jag tänker göra nu är att ta min vanliga morgonkopp med kaffe, äta lite frukost, plugga en liten stund, ta ut Chila och sen ska jag bege mig mot krimatoriet på Alhem. Jag ska vara där klockan 10, nu får det bära eller brista för mig, men jag behöver den här sortens hjälp för att kunna gå vidare. Sen jag skaffade Chila har jag haft så mycket annat att tänka på mm, men det faktum att jag höll på att mista livet och förlorade det som skulle bli mitt andra barn finns endå kvar. Kanske har jag inte haft det i tankarna så mycket dom sista dagarna men det kommer tillbaks förr eller senare, så därför har jag nu valt att ta emot den här hjälpen som jag har blivit erbjuden. Jag berättar mer om det sen när jag har varit där.

//Talk to you later.