Då har man varit på en lång härlig promenad med Madelene och Wox. Gissa om hundarna har sprungit och gissa om dom var smutsiga när vi kom in. Jag satte Chila i duschen, inte populärt men hon satt stilla, men hon sjöng kareoke hela tiden. Min duktiga tjej:

Världens finaste hundar  .  

Denna morgon har varit kaos men samtidigt riktigt härlig. Hunden trotsade, pojken busade men var go och glad. Det var så skönt att se att Alexander blev så otroligt glad av att komma hem igår. Han hade saknat mamma, Chila och Sky. Det första han gör ar att ge Chila en stor kram, underbart. Eftersom att Alexander kom iväg lite försent till dagis och allting har dragit ut på tiden så måste jag skynda mig iväg till ett möte som jag ska vara på klockan 8.

Ville egentligen bara säga godmorgon:

Det var ett tag sen jag var hos Madelene så idag när jag hade rastat Chila på morgonrundan så plingade jag på. Vi satt och pratade meddans vi tog en smoke under hennes fläkt och drack kaffe. Jag och Chila blev där en lång stund, tiden rusade iväg och plötsligt var vi tvunga att gå upp till oss och äta lunch innan jag skulle iväg på mötet.

Det var full fart på hundarna, gissa om dom blev kompisar  .

Sen begav jag mig iväg till mötet. Ett möte jag verkligen hade längtat efter. Det var ett otroligt bra möte med 2 otroligt fina människor. Beslutet som togs var då att jag helt enkelt inte har orken att studera nu, jag måste ta tag i mig själv först och först nu verkar det som att jag verkligen kan få den hjälp  jag behöver. Eva kommer att kontakta psyk nu då jag mest troligt har åkt på en kraftig depression med tanke på det som har varit och delvis är. När jag lämnade mötet så var jag så glad och så lättad att jag började spy, det var som att allting släppte. Visst jag mår fortfarande dåligt och vägen tillbaka till livet är lång, men någon dag kommer jag i mål.

När jag hämtat sonen for jag och han till bibloteket och tog en fika med min moder. Efter det blev det middag på Frasses.

Det var en hungrig pojke som åt riktigt bra, men nu har jag en trött och arg pojke här som ska få göra sig iordning för sängen.

//Talk to you later.

Fick sovmorgon denna morgon också då grabben inte kom hem igår utan jag ska hämta honom på dagis idag när han slutar. Jag gick upp och kollade om jag hade något inbokat möte idag, jodå ett klockan 8 som jag så lagom missade såklart, hmm det var ett viktigt möte. Nåja jag ska ringa dit sen, jag fick ju ingen smspåminelse heller som jag har bett om att få. Gårdagen var hemsk rent ut sagt, jag hade inget minne och ingen ork, jag mådde så extremt dåligt. Nu mår jag väl lite bättre, men mår inte helt bra, men det får gå endå. Jag ska på ett möte till klockan 14, det får jag bara inte missa.

Ska snart ta ut Chila som inte har varit ute alls idag, duktiga tjejen kan verkligen hålla sig nu, dock var hon ute ganska sent igårkväll på en lite längre runda, men jag blir så stolt över henne när hon inte bara rusar mot dörren för att hon måste gå ut direkt hon öppnar ögonen.

Såhär såg det ut igår när vi var ute, det som hade kommit kvällen före hade hunnit smälta bort, åtminstone det mesta av det, jag vill ha sommar nu. Nåja det blir ingen skola för mig idag då jag har saker att ta itu med som helt enkelt måste gå före. Jag kan inte alltid prioritera saker som jag vill eller borde göra.

Såhär ser man ut just nu, ska snart klä på mig och gå ut med vovven på morgonrundan. Sonens keps ligger bredvid datorn, gissa om jag saknar min lilla vilding, men i eftermiddag kommer han äntligen hem. Men före  han kommer hem så ska jag på mötet + ta tag i städningen mm, jaa ni vet dom vardagliga sysslorna helt enkelt.

Engelskan pratar jag om. En del av mig vet att jag kan och jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer att klara av den om jag satsar på den och vi får vara friska. Varför funderar man på att ge upp då?. Jag känner inte att jag får det stöd från 2 personer som jag verkligen skulle behöva få det ifrån snarare tvärtom. Dom här personerna som verkligen borde finnas och vara ett stöd och se det som jag gör som är bra gör precis tvärtom, jag straffas när det går dåligt. Det får mig återigen att tänka på varför jag gör det här.. Allting jag gör är fel, jag lever mitt eget liv, jag har en son, jag har en hund, jag har en katt och jag kämpar som fan med engelskan och en massa annat. Vad har jag gjort som är rätt enligt dom? Absolut ingenting, det var fel att skaffa hund och katt. Pojken var ju trots allt rätt beslut då jag fixar att vara mamma utan några bekymmer. Tänk vilken dröm det är för mig att få bli accepterad för att jag lever mitt liv, jag är snart 30 år men blir behandlad som ett barn som inte klarar av nånting. Och det får jag ju veta, om jag misslyckas, då jävlar får jag veta det, men om jag klarar av nånting är det som ingen som säger så mycket. Liksom jag klarar av att vara mamma, jag klarar av ta hand om katt och hund, det finns ingenting som kan få mig att ge upp mina djur som jag har valt att ta hand om. Sen att jag har tagit hand om djur som jag sen har skickat till bra hem eller varit tvunga att ta bort beror ju delvis på att jag har varit jourhem till många djur. Hur många vet det liksom?. Typ inte många alls, hur många har frågat mig om det? typ ingen. Hur somhelst så är Chila MIN hund som jag har valt att skaffa, som jag har betalat för, som jag har vaccinerat, besiktat och ställt mig som ägare på. Vet ni varför? För att hon är MIN jag har VALT att köpa  henne, hon är en familjemedlem. Sky är MIN katt som jag köpte när hon var 12 veckor, som jag har vaccinerat och chippat och som jag också har ställt mig som ärgare på. Båda mina djur har jag valt att försäkra och ta hand om tills dom blir sjuka eller dör av ålderdom. Jag skaffar mig alltså inte egna djur för att göra mig av med dom, så nu vet ni det!.

Jag skriver det här inlägget och mår skit rent ut sagt. Jag är skitförbannad, men samtidigt grymt sårad. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men en sak vet jag!. Jag ska ta hand om min famlij, min son, min hund och min katt. Dom tar ju hand om mig, för en liten stund var jag ute med Chila. Hon är glad, hon är busig, hon älskar mig och kommer ofta fram till mig om jag inte mår bra, precis som Sky. Jag älskar mina ögonstenar och kommer att ta hand om dom precis som dom tar hand om mig. Alexander, Chila och Sky är min famlij, vi är en riktig famlij som älskar varandra gränslöst. Det är så en famlij ska vara i mina ögon. Visst jag kan bli arg på både min son och mina djur, men dom kan också bli arga på mig. Det viktigaste är ju endå att man älskar varandra och ger varandra den kärler man behöver och i den kärleken handlar det om att respektera varandra oavsett om man är människa eller djur. I den kärleken ingår det att man ska kunna få vara arga på varandra men samtidigt kunna vara lyckliga tillsammans och det är vi i min lilla familj. Jag mår dåligt ja, men hade det inte varit för min lilla famlij så hade jag gått under, jag behöver dom och dom behöver mig. Varje morgon som jag vaknar så tackar jag för att dom finns och att vi lever och får vara friska.

Men sen har jag det jobbiga i mitt liv som så många andra också har. Jag tänker på mitt sätt, jag står för vad jag tycker och tänker. Jag är inte rädd för att säga ifrån. Jag har varit skitsnackare, jag har ljugit, jag har gjort misstag och gör misstag fortfarande. Men sen jag fick min andra chans i livet så har jag förämdrats avsevärt mycket i mitt tankesätt mm. Om dom 2 personer som jag syftar på inte kan acceptera mig för den jag är eller kan finnas när det går dåligt som dom borde göra. Ja då förtjänar dom inte mig när det går bra heller. Det är så lätt att säga, men så svårt för mig att leva upp till. Men nu SKA det bli en ändring i den fråga, nu har jag fått nog av det här och nu kommer dom att få veta det. Jag har inte orken att säga ifrån själv men med 2 personer som gör allting för att jag ska lyckas så kommer jag att fixa det här. Nu säger jag ifrån med stöd från högre makter, det här ska inte få fortsätta!!!.

Har haft en otroligt bra dag med Michelle och Eliot. Min son är i sitt andra hem och tanken var ju att jag skulle plugga men riktigt så blev det ju såklart inte. Det hela började såklart med att jag skulle gå hämta min bil hos Michelle, då när jag går förbi Robert och Jennie så står dom ute och röker, eftersom jag hade Chila med mig så blev vi hos dom en stund. Hundarna busade meddans dom bjöd mig och Alle på fika, det var riktigt trevligt att träffa dom. Sen vidare till Michelle, tog bilnyckeln och for iväg och lämnade Alle, mer bus för Chila ha ha. Sen hem och lämna hunden, sen vidare till Michelle. Jag blev kvar där betydligt längre än vad jag hade räknat med, vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, Michelle tack för att du finns. Sen satte vi oss och såg på en film meddans Eliot sov, sen blev det fika och mera prat. Det hela slutade med att vi for till solbacken och handlade. Jag har äntligen köpt mat men kom nu på att jag glömde riset, nåja får ta det imorgon, jag är inte speciellt hungrig. Så nu har man kommit hem, jag känner mig inte speciellt glad, vet inte varför. Då jag var med Michelle var jag jätteglad, men nu då man kommer hem känner man sig bara nere. Det är konstigt det där alltså.

Såhär kände man sig hos Michelle, jag blev så sjukt sugen på att shoppa kläder då vi satt framför hennes dator och tittade på olika sidor med kläder på. Då vi väl skulle gå till solbacken såg det ut såhär ute:

Vars tog våren vägen liksom?. Nåja det lär väl smälta undan rätt så snabbt men på bara några timmar har det hunnit snöa flera centimeter, det är tur att det fortfarande är varmt ute.

Jag är nog jordens mest osmarta person, Alexander fick bada, han badar fortfarande. Jag pratade med Erica i telefon, allting var som vanligt förutom med att jag mådde skit, men som den ängel Erica är så får hon mig alltid att må bättre. Hursomhelst så kom Alexander på att han ville busa, så han hällde vatten över mig, då fick ju såklart telefonen sig en dusch samtidigt. Istället för att flytta på mig så stannar jag kvar bredvid min busiga son som såklart också fortsätter att busa. Det slutar med att mobilen också fick sig ett bad då jag helt enkelt råkade tappa den. Hur dum får man vara egentligen?  eftersom att jag nu var så extremt osmart så får jag ju skylla mig själv, det var ganska roligt pga att jag var så dum  . Nåja jag ska försöka få tag i en ny under dagen och kanske vara lite mera rädd om den ha ha. Nu ska jag gå ta upp min son från badet. 

Har jag gjort något?. Nejdå det var helt och hållet mammas fel  .