Jag läste en tjejs blogg som berörde mig väldigt starkt. Hon berättar om sin lilla dotter som föddes i vecka 23, det är en fruktansvärt tuff resa dom går genom. Det finns inga ord som kan tala om för andra vad den tjejen och hennes man går igenom. Men dom kämpar på tillsammans med sin lilla dotter.

Det får mig att tänka på vilken otrolig tur jag hade när jag födde Alexander, han föddes en dag före beräknat datum, han skrek direkt han kom ut och var frisk. Den enda bekymmer vi hade då var ammningen, han kunde inte riktigt greppa mitt bröst på rätt sätt, men det löste vi med en amningsnapp. Sen har han vuxit upp till den underbara goa lilla pojke som han är idag. Våran resa har inte heller varit lätt, men jämfört med vad den här familjen går igenom så är jag bara tacksam. Jag tror och hoppas att den lilla flickan kommer att klara sig, ibland förstår man inte varför saker måste hända, vad poängen är med det mm. När Alexander var 1 år fick han ett anfall, han blev medvetslös och slutade andas, jag larmade 112 direkt. Under dom minuterna det tog för ambulansen att komma så hann jag tänka alla skräcktankar som gick. Han dör nu, han dör i min famn!. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag har aldrig kännt mig så maktlös, jag kunde inte göra nånting annat än att sitta där med honom i min famn. Efter kanske 30 sekunder eller nånting sånt så vaknade han igen. När ambulansen kom fram var han vaken, han var medtagen men annars helt ok igen. Kan ju upplysa om att han hade hög feber när det här hände så först utgick alla från att det var en feberkramp, men med tiden fick han fler kramper även då han inte hade feber och det var då vi gjorde ett ekg på honom. Alexander har epilepsi, han får medecin och nu är det längesen han fick en kramp. Han hade otur som fick epilepsi, men samtidigt kunde det ha varit sååå mycket värre. Jag tänker på alla sjukdomar som barn kan få, han hade endå tur i oturen om man säger så.

Det andra som drabbade mig var ju mitt utomkvedshavandeskap. Men för mig känns det nånstans lättare att ha fått det än att förlora ett barn som jag har fött, det  kan inte finnas något svårare än det i mina ögon. Ska det hända nånting tråkigt när man väntar barn så är det mest humant om det händer alldeles i början. Jag säger inte att det är lättare för alla och jag säger inte att det inte gör ont för mig det som hände. Men hade jag förlorat Alexander efter förlossningen så hade jag gått under, hur skulle jag ha överlevt det?. Jag förlorade nummer 2 men det var nånting som var 6 veckor gammalt och som jag aldrig hann träffa. Men det gör ont endå, för direkt när jag fick veta att jag var gravid så började jag älska det jag hade inom mig, det är bara så. Ush jag mår dåligt när jag läser om saker som kan drabba små barn, men samtidigt kan jag inte sluta läsa den här tjejens blogg eftersom att det verkar gå bra för dom. Men det hade varit skönt om Alexander hade varit hemma nu. Nåja han kommer ju om bara några timmar och jag borde verkligen försöka sova.

Om ni vill läsa om den här tappra familjen och deras lilla dotter som kämpar för sitt liv så gå in på den här adressen: http://prematurmamma.bloggplatsen.se/

Nu måste jag  försöka sova... Jag har redan sagt god natt en gång så nu säger jag...

//Sov gott

Jag vet inte riktigt varför jag skriver såhär sent, kanske beror det på att jag har svårt att somna då jag är sjuk. Alexander kommer hem imorgon, jag lääääängtaar så otroligt mycket efter honom. Olle har farit hem så nu är det bara jag och Sky hemma, ska nog sätta mig och se på reprisen på Familjen annorlunda som börjar typ nu. Sen blir det nog sängen:

//God natt.

Jag är fortfarande sjuk, fick veta imorse också att min älskade son har fått feber igen. Jag missar mer och mer i skolan vilket jag inte alls gillar. Jag saknar Alexander och funderar på att ringa och be dom skjusa hem honom. Alexander växer och växer, han lär sig nya saker hela tiden. Sista tiden har han varit dålig på att äta igen, precis som jag har varit, ingen av oss två får nån matlust när vi är sjuka. Det blir väl myskläderna på och sen bara ta hand om varandra jag och Alexander, jag ska höra vad dom säger därborta.

Jag lägger ut en bild på Alexander som togs nångång förra vintern, han var så mycket mindre då än vad han är nu. Tiden går så fort, i sommar blir han 3 år. Jag märker som tur är inte själv att jag blir äldre men jag ser på min son att han blir det. Han är fortfarande lika söt och kommer alltid att vara mammas lilla pojke, men det smäller väll bara till så börjar han skolan och efter det får han jobb och bildar en egen familj. Det är ju än så länge många år bort, men det är lite skrämande att tiden går så fort med ens barn. Älskade hjärtat mitt .

Borde sova, känner mig sååå trött men är fortfarande vaken. Why? Lugnan gör ont, jag är lite frusen och har det lite jobbigt med hostan. Men ska snart göra ett försk till att sova, Olle sitter i vardagsrummet och ser på tv, jag vet inte varför han inte har gått och lagt sig. Han gjorde några smörgåsar, jag kan inte äta såhär dax om jag inte är full, då går det möjligen. Jag saknar Alexander, han blev borta inatt också, ska hämta honom på dagis imorgon. Nu ska jag hoppa i säng igen och bara sova, sova, sova. Jag tror Rosita skulle ringa när hon slutar imorgon, får väl se om hon dyker upp här en stund, jag skulle inte ha gjort det om jag var hon. Får väl se vad man själv orkar med imorgon, jag vill bara sova just nu men tilllåter hostan det?. Man kan väl inte göra mer än att försöka.

På tal om något helt annat så har det hänt saker i lägenheten varje natt sista tiden, det är olika ljud som låter. Te.x så öppnas och stängs dörrar, jag har sett en dörr öppnas men inte att dom stängs. En natt då jag hörde det var jag helt övertygad om att det var Alexander, Tarzan som var här då låg och tittade mot hans rum. Jag var i vardagsrummet då, men då Alexander inte dök upp så tänkte jag att han kanske gick och la sig i min säng. Men då jag lite senare gick dit så var han inte där, jag gick in hans rum och där låg han och sov i sin säng. En sak till är att man hör hur någon flyttar på saker i lägenheten eller att saker ramlar ner från bordet, men då man går dit och kollar så har det inte hänt nånting. Ibland kommer det ljud från mitt rum också, jag har en påse på skrivbordet som helt plötsligt började prassla av sig själv, det var en tom påse som låg där och ingenting som hade kunnat få den att röra på sig. Sky har ibland rusat in till mig och Alexander och varit skräckslagen. Sen så känner man hur någon rör en, om jag står i badrummet kan jag känna hur någon stryker mig över högra sidan, alltid den högra sidan. Sen ser jag ju gestalter men det har jag gjort en längre tid. Det jag inte kan förstå är varför det har blivit så mycket nu och vad det egentligen är det vill förmedla. Biljetterna till siansen med Terry Evans har kommit nu så när vi far dit i maj så ska jag göra mitt bästa för att få prata med honom. Han väljer själv ut folk med hjälp från andra sidan, jag hoppas verkligen att jag blir en av dom utvalda. Sen så hör jag konstiga ljud från lägenheten ovanför min, jag känner dom som bor där, det är ett ungt par. Jag har frågat dom tidigare om dom har haft fest eller om dom gillar att vara vaken på natten och spela spel eller nånting i den stilen. Men sista nätterna hade det låtit som om dom har renoverat mitt i natten, självklart har dom inte gjort det men det är skumt. En natt då Tarzan var här så kom han in till mig i sovrummet och la sig bredvid min säng, det gör han nästan aldrig. När vi hade sovit en stund så hörde vi båda en fruktansvärd smäll från lägenheten ovanför, det lät som att någon tappade något jättetungt, men varför skulle dom göra nånting sånt mitt i natten? Jag sov inte mycket mer den natten, jag blev rädd, jag tror Tarzan blev det också. Alexander sov sig genom allt, han är helt otrolig sonen min.

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om vad som händer här på nätterna, men känner att jag inte riktigt har tiden eller orken till det just nu. En sak som också är konstigt är att det alltid sätter igång när det är som lungast här hemma. Just nu hör jag ingenting och har inte känt av nånting heller. tv:n är på Olle äter sin smörgåsar och jag sitter här, Sky ligger och sover någonstans. Men då när man har gått och lagt sig eller sitter ensam och allting lugnar ner sig då sätter det igång, kanske är jag mera öppen för det då eller så är det någonting som tycker det är mest lägligt att göra saker då. Jag har ingen aning. Oj det här blev ett ganska långt inlägg, så nu ska jag sluta skriva och hoppa i säng.

//God natt

Jag borde försöka äta något, dricka c-vitamin, ta febernedsättande, och ringa 1177. Ja det var någon som sa det till mig, kanske personen har rätt, så jag tog min hostmedecin, har tyvärr ingen c-vitamin hemma, borde kanske försöka äta något ja, har provar ringa till 1177 då jag har så sjukt ont i min vänstra lugna. Men det var 23 minuter lång väntetid så jag la på, kanske provar jag att ringa igen om en stund. Hostan lugnar ner sig väldigt snabbt efter att jag har tagit mollipect, så att den smakar skit kan jag leva med. Jag tror fortfarande inte det är någon lungiflamation jag håller på att få utan lugnan gör ont pga hostan. Jag uppskattar verkligen när folk bryr sig om mig, men ibland känns det som en del blir lite för dramatiska. Ni vet ju själva att man kan få ont i lungorna om man hostar jättemycket, man kan ju tom bryta något revben pga svår hosta. Så jag väntar ett tag till innan jag blir orolig för nånting. Alexander har fortfarande inte kommit hem, jag ska vila en stund till och sen får jag väl ringa och prata med honom, han har blivit så duktig på att prata i telefon (åminstone med mig). Jag får väl fråga honom om han vill komma hem, jag hoppas det för jag saknar ju min lilla pojke, samtidigt skulle det kanske vara bra om han kunde stanna där till imorgon så kan jag hämta han på dagis klockan 16 imorgon. Men vi får se vad som händer. Det där med skola imorgon ser tyvärr väldigt mörkt ut, jag måste egentligen komma iväg, men med min hosta och min feber som kommer och går hela tiden just nu så kan det bli svårt att ta sig till skolan. Någon som har något som gör en frisk på en dag? ha ha en mirakelkur skulle ju inte vara fel. Men det blir väl som vanligt att vara hemma och kurera sig, ser nu att jag har fått 2 sms, ett av Rossan och ett av min moder, jag kanske borde svara på dom. Men fy nu börjar jag frysa igen, ska sätta mig med en kopp kaffe i soffan och linda in mig i täcket, vem vet kanske man slumrar till en stund.

//Ha det bra alla underbara läsare.

Blev bortbjuden på middag tidigare ikväll, samtidigt som jag lämnade sonen. God mat och trevligt sällskap är aldrig fel. Det är otroligt hur snabbt det går innan man börjar sakna sitt barn när man har lämnat bort det, han kommer ju hem imorgon mitt på dan nångång. Han har varit så mysig idag, go och glad och full av bus. Imorgon ska jag sova ut, jag antar att jag kanske går upp först när Alexander kommer hem. Har också börjat ta hostmedecin, mollipect, den smakat skit rent ut sagt, men så länge den hjälper så får man väl stå ut. Jag har så ont i lungorna pga allt hostande. Någon sa till mig att det går lunginflamation nu också, en del har tydligen fått det pga influensan, jag förstår inte hur det kan vara så men jag är ju ingen läkare och kan ingenting sånt. Jag tror att jag har ont pga hostan och inget annat. Jag ska snart hoppa i säng, sitter just nu med en kopp te, det är så skönt att dricka nått varm eller kallt när man har ont i halsen. Så jag jobbar fortfarande på att bli friskare, men nångång går det väl över. Nu ska jag spana runt på nätet en stund innan jag går och lägger mig.

//God natt

Det finns ju flera olika sätt att busa på när man är sjuk och inte kan gå ut, ett av dom busen heter kuddkrig i mammas säng:

Visst är han söt när han busar? hela hans kroppspråk talade om att det var dags för bus, busungen min. Eftersom vi bara har chillat så kom jag på nu att vi faktiskt inte har ätit nån lunch, så jag ska gå göra lite lunch nu, en extremt sen lunch. Men då det blev sent igår tog alla sovmorgon idag.

//Talk to you later. 

Den här dagen får bli som dom andra dagarna sista veckan, bara vara hemma och kurera sig, jag är sååå läss på att vara sjuk nu. Jag missar så mycket i skolan + allt annat skoj man vill hitta på. Idag är det 30- ute så idag blir det en innedag, jag hade inte gått ut med Alexander även om vi hade varit friska, jag funderar på att starta motorvärmaren i bilen och fara till solbacken och handla, man kanske kan hitta på något kul med lilleman te.x baka eller nånting. Får se vad man orkar med, annars kanske Alle ska fara till sitt andra hem och vara där till imorgon och blir det så ska jag passa på att bara ta det lugnt. Måste dammsuga efter Tarzan, han hårar och har lämnat lite tussar här och där, dammsugaren är trasig, någon råkade förstöra munstycket till det, denna någon kanske borde vara lite mer försiktig när han gör saker. Det var inte jag eller Alexander som förstörde det. Men nu sover lilleman så nu ska jag nog ta en kopp kaffe och sätta mig i soffan och slötitta på tv en stund. Jag tycker inte om min hosta, mina lungor som gör så sjukt ont pga av hostan, min feber som kommer och går, dett kallas influensa. Jag har hört av några av mina kompisar att dom har varit sjuka i 3 veckor, men jösses det har jag verkligen inte tid med, jag måste bli frisk så jag kan ta mig till skolan, helst på måndag. Nåja inte mycket jag kan göra åt det, får bara fortsätta kurera mig så gott det går.